KnackArt

Än så länge har vi haft en riktigt solig dag under semestern. Den varma dagen spenderade vi på Eskilstuna Zoo tillsammans med Inger och Berit. Barnen var nöjda. Favoritaktiviteterna var nog, enligt Manfred, klappa getter och, enligt Signe, hoppa studsmatta och åka karusell. Dagen avslutades med att spela spel i Läppe och titta ut över ett åskoväder som gick över sjön. Såg en klotblixt som rullade över himlen. Vacker på behagligt avstånd.









Manfred badade balja på altanen.

Efter att Mathias sagt se magiska orden ”Ja… du får väl höra av dig om katten då…” tog det inte lång tid innan jag mailat hälften av alla Blockets kattanonser. Surfat katt har jag gjort i några år och varje vår eskalerar sökandet efter mister right. Mina små habegär döps och visas upp för en sammanbiten Mathias. Han har inte vågat erkänna att även han tycker att katterna är jättefina för så fort han har visat minste intresse har jag gått i gång på hög varv. Man kan sammanfatta det som om jag har tjatat i två år och NU ÄNTLIGEN ska vi hämta min tingade Ullrik.

Mitt sökande slutade för en vecka sedan då jag fick syn på en annons jag missat. En sjumånaders kastrerad hankatt av rasen Maine Coon vaccinerad chippad och jätte fin. GosNos Ullrik (GosNos är stamnamnet på katteriet).

I måndags var vi och besökte Ullrik och lämnade handpenning. Katten kom fram och hälsade när vi kom, han lät sig klappas av en väldigt entusiastisk Manfred och kollade coolt in oss. Lugn och väldigt vacker.

Nu längtar jag tills på torsdag då vi ska hämta hem honom. Vi väntar med att hämta för vi ska till Läppe och vill inte släpa runt på en ny hämtad katt.

Kattlådan står redan och väntar och jag har ställt fram matskålarna.

Ber en stilla bön att detta ska gå bra…

Lånat bild från GosNos hemsida.

Min vackra helsvarta kisse.

Igår var vi på Astrid Lindgrens Värld. Hade fått gratis biljetter av Rädda Barnen vilket passade oss väldigt bra. Båda barnen sov i bilen hela LÅNGA resan till Vimmerby. Det skulle ha regnat, enligt alla väderrapporter, men vi hade sol hela dagen.

Parken var fint uppbyggt med många små miniatyrhus av olika karaktärers gator. Signe var väldigt förtjust i de små husen, vissa gick att gå in i. Tappade nästan bort henne. Hon gick bakom mig men när jag vände mig om hann jag precis se henne stänga in sig i ett av husen. Var en hel gata med små hus, hade ju varit kul att leta efter ungen där!

Och så träffade vi Pippi, fick se Pippis pappa och tant Prysselius samt en sjörövare. Alla i Villa Villekulla som vi även var inne i. Signe stod i kö för att provsitta Lilla Gubben som troget stod där han stod i trä. Signe var helt tyst när hon såg Pippi, samma reaktion som hon haft på jultomten.

Vi följde inte något program utan gick omkring som vi ville. Vi missade Emil och såg bara en snutt av Ronja och hennes rövare. Fanns massor att göra och planerar att åka tillbaka nästa år och då gå på mer teatrar med en Signe som hunnit fylla fyra år.

Hela familjen var helt slut när vi skulle åka hem, alla utom stackars Manfred som ganska nyligen vaknat efter att ha sovit i vagnen. Tycket synd om honom när vi tryckte in honom i bilen. Men hem kom vi och vi hade vakna barn fram till nio på kvällen. Signe var mycket nöjd med sin dag.

Manfred är nu inskolad på dagis. Inskolningsdagarna gick över förväntan. Manfred klappade glatt händerna bara vi närmade oss dagis och tittade inte ens efter mig när jag gick. Igår var första dagen han lämnades där för att jag skulle jobba och då tjöt han när jag gick. Men fröknarna sa att han hade varit glad hela dagen efter att jag gått.

Signe tycker inte om när de andra barnen klappar allt för mycket på Manfred. Då säger hon att ”det är min Lillebror” och fröknarna får förklara att han även är de andra barnens nya kompis. Signe kan tydligen också bli lite avis när Manfred får för mycket uppmärksamhet av fröknarna. Signe har kommit in i en ny period av att kissa på sig. Fröknarna tror att det kan va en reaktion på Manfred. Inte helt omöjligt. Och Manfred har kommit in i en period av att sova väldigt oroligt, säker en reaktion på inskolningen.


Nyfrissad är han också!

Vi har utemöbler! Började befara att vi skulle få gå en sommar till utan utemöbler men Ikea blev (om något omoraliska) lösningen.

Signe var hemma med sin mormor och Manfred var med oss.

Manfred var inte imponerad av Ikea. Han skrek ”mamma” högre och högre samtidigt som han fick mer och mer saker att slåss om utrymmet med i kundvagnen. Själva tyckte vi att vi var väldigt effektiva, tror inte att barnet höll med.

Här hemma plockade Mathias snabbt ihop alla platta paketen till möbler. Signe och Manfred hjälpte till.

 Far och son i bilen 


Djur i bur.



Blev bord och 6 st stolar samt en låda till alla uteleksaker. Ska bara ha in mer blommor...



Grillning, någon?

I tisdags började vi skola in Manfred på dagis. 30 min om dagen första veckan och eftersom jag är med har allt gått bra, han tycker att det är kul med både saker och barn. Jag gör mitt bästa med att hålla humöret uppe och tvinga bort instinkten ”ta barnet och spring”, vill inte lämna honom än! Men det känns lite bättre nu när vi är igång med inskolningen än vad det gjorde innan. Inskolning av mig också förmodar jag. Vet dock inte om jag kommer kunna gå ifrån honom om han börjar gråta när jag ska lämna. Jag kommer gå av på mitten!



Det var hattparad på dagis idag och Signe ikläddes sommarhatt. Den ena underliga huvudbonaden efter den andra passerade förbi samtidigt som barnen sjöng sommarsånger. Det bjöds på lekar och glass också. Signe var helnöjd.



Ironiskt att det skulle vara hattparad på Manfreds inskolning. Han som har fobi för huvudbonader. Manfred reagerade till och med starkt på att Mathias klippt sig… men det är några månader sedan. Efter idag kan jag nog anta att fobin är botad för han brydde sig inte om de hattklädda barn.



Efter dagis gick vi hem till en dagiskompis och lekte i hennes lekstuga och fikade på altanen. Trevligt med folk som har utemöbler på sin altan.

Jag är klar! Äntligen ett slutbetyg och äntligen undersköterska.

Har gått från att vara tvungen att läsa om hela gymnasiet till att få tillstånd att bara läsa det som fattades. Har läst 9 kurser och har nu ett slutbetyg som faktiskt ser rätt bra ut. Avslutade med ett MVG i kursen Sjukvård. Känns som om hela familjen är väl värda ett MVG efter praktikveckorna som var en utmaning för alla. Inger var barnvakt åt Manfred som ännu inte börjat på dagis. Hon har i stort sätt bott här i en månad. Utan den hjälpen hade det aldrig gått.

Ser fram mot en sommar som bara innebär att jobba och inte studera på heltid samtidigt. Nu är det bara körkortet som fattas… sedan är det nära att det är ordning på mig.

Var på Tropicariet på Kolmården idag med man, barn, svärmor och svägerska. Längtat så efter att spendera en heldag med familjen. Perfekta utflyktsmålet.

”Klappa inte djuren” stod det på en allvarlig skylt, borde gälla alla parter för att vara rättvist. Hade själv inte tänkt söka närkontakt med något utrustat med sylvassa tänder och giriga fingrar. Aporna tog sig friheter helt utan inviter. De klättrade raskt upp i Manfreds vagn och Manfred, som missat skylten, sträckte fram sin knubbiga hand för att klappa. Jag knäppte snabbt några bilder innan jag skakade av apan.

Signe gick nöjt genom regnskogen följd av ett koppel av små apor. Hennes nöjda nynnande i apdjungeln avbröts av att en av de små liven hoppat upp på hennes rygg. Jag skrattade och pekade medan Mathias ristade av apan från hennes luva och tröstade hysterisk unge. Blev tyvärr inget kort på det.



Vi tittade på sköldpaddor, ormar, grodor och en massa fiskar. Mamma och Pappa haj visade upp sig och Signe stirrade storögt. Men det var klappning av blåsfisk som var Signes favorit för dagen. Det och att se Nemo och Doris fiskar.

Signe ville inte klappa rockor utan favoriserade snabbt en av blåsfiskarna som hon döpte till Bingo. Denna runda taggiga fisk smektes sedan grundligt av hennes lilla hand. Manfred ville helst bada och var skitsur över att vi inte doppade hela honom. Även han klappade rocka och blåsfisk.


(Tyvärr klippt Ida, för stort fokus på barnet.)


Signes Bingo.


Hajen Selma


Dagen avslutades med mat ute i solen, ”glass” och gungning av Ida och Signe.

Igår blev Manfred ett år gammal, klockan 20,21 för att vara exakt. Födelsedagsbarnet grattades i all enkelhet och helt utan paketöppning på sin dag. Föräldrar jobbade och mormor passade. Idag firades han lite mer regelrätt med fika för uppvaktande släkt och paketöppning.

Som nybliven ettåring föredrar Manfred att gå framför att krypa. Favorit leksak just nu är Duplo som han kan trycka ihop och dra isär. Manfred har 7 (uppdaterar till 8) st tänder som han kan bitas med och starka nävar som han kan dra hårt i hår med. Han somnar vid 19,00 men kommer ofta upp minst en gång och får då välling innan han sommnar om. Oftast sover han sedan hela natten men vaknar tidigt, vid 06,00 tiden. Manfred äter fortfarande bara smakportioner mat och inget kött. Börjat uppskatta mosad spagetti med en massa smör. Annars lever han på vällingt och gröt med smör och fruktpure i. Han har en vilja av stål och ve den som tar en leksak från honom, då väcker man vreden. Ett år gammal väger han 8890 g och är 74 cm lång. Manfred är fortfarande sparsam med orden men säger mamma, pappa och titta. Men han jollrar på bra och testar läten. Mestadels glad liten skit som älskar sin syster som kan få honom att skratta långa rader.

Bilder från dagen.






Favorit grannflickan och Signe på väg in från ösregnet.

I fredags fyllde Signe tre år. VI firade ute i Läppe och dit hade vi lurat ut Mathias familj. På plats fanns också övriga hamnbor som Karin och Jeje med familjer. Många blev vi och rörigt var det. Signe öppnade paket efter paket och till slut såg det ut som om en rosa bomb exploderat i en glitter kaskad. Prinsessifierad!



Av mig och Mathias fick hon en springcykel. Vägrar stödhjul och tycker att det är för tidigt att ha ungen farandes omkring på en riktig cykel. Men cykel tycks vara treårspresenten och alla andra har cyklar. Hittade en springcykel med handbroms, svängspär för styret (så det inte kan ställa sig på tvären under färd) och en ram som man kan ha fötterna på när man fått upp fart. Den fick godkänt av Signe som inte nämnt att den saknar pedaler. Hon över på att hitta balansen.


Cykelträning i hamnen.

Vi har också firat påsk med påskäggsletning ute i snålblåsten. Signe och Hektor fick ta ett varv runt lilla huset (med en sovande Ida inuti) och snabbt norpa åt sig sina ägg. Signe fick godis och den utlovade treårsring i sitt ägg och Hektor fick bilar som han blev mycket glad över.


På påskäggsletning.

Och Inger har gått och blivit med mops. Mopsen Nelly Snälly som kan ligga mitt i kaoset och sova så det snarkar högt om henne. Helt obesvärad! Möjligen höjer hon ett ögonbryn när Signe hoppar över henne.


Nelly.

Manfred går! Eller han gick en bra bit (fick det på film) men har sedan vägrat gå igen. Han slänger sig bara
bakåt om man försöker få honom att stå. Men nu vågar jag säga att han kan gå även om han fortfarande
föredrar att krypa. Han gick första gången på Signes födelsedag straxt innan elva månader. Signe var 10,5 månader när hon gick ordentligt första gången.

Idag har Signe varit på återbesök till doktorn. Vi kunde bara konstatera att Signe mår bra efter att vi tagit bort alla mjölkprodukter. Vi ska fortsätta med mjölkfritt och då och då testa att återföra det i kosten. Det är vanligt att det växer bort efter något till några år så vi håller tummarna. Men det funkar och vi har vant oss och hittat bra mjölksimulerande produkter.

Doktorn fick inte lyssna på Signes hjärta, hon fick helst inte ta på henne alls. Det trugades och skojades och gjordes försök att avdramatisera stetoskop men inte hjälpte. Signe satt fastklamrad på Mathias utan att säga ett ljud och doktorn fick konstatera att ungen såg frisk ut på avstånd.

Efter en hel del övertalning och offer av lillebror som fick prova först vägdes i alla fall den lilla damen, 12 kilo, och mättes, 90,5 cm.

Lite Manfred nytt är att han tagit sina första stapplande steg utan att hålla i sig. Han har gjort det några gånger nu men vill inte skrika ut att ungen går än. Det får han allt jobba lite mer på först. Signe gick sina första stapplande steg vid 10 månader och 10,5 månader gammal gick hon någorlunda stadigt korta sträckor. Manfred är nu 10,5 månader alltså inte så långt efter företagsamma syster när han försiktigt stapplat första gången.

Han kan ställa sig mitt på golvet utan att hålla i sig. Det har han gjort några veckor.

Här om veckan var Manfred på BVC med sin far. Där han vägdes, 10 månader gammal, 8570 g och var 71,2 cm lång. Lite under kurvan. Kände på honom när han började gå ned lite, det var samtidigt som han började krypa ordenligen och gå ut med möbler. Berikar gröten med smör och det funkar bra.

Mini Haj
Våren 2011 straxt innan Signe fyllde två år flyttade lossats kompisen Mini Haj in hos oss. Mini Haj och Signe hade ett lite stormigt förhållande. Mini Haj var läskig samtidigt som Signe prompt skulle ha med honom överallt. Han tycktes bo blad kuddarna i soffan och kom fram då och då och nöp henne i tårna. Ibland skrek han då skällde hon ut honom ”Mini Haj, var tyst!” befallde hon. Han tog hennes saker också, det gillade hon inte. En dag hade Mini Haj tagit Signes klocka. Det var nu sommar och vi hade flyttat in i huset. Mathias och jag var föräldralediga och bestämmde samma dag som klockstölden att vi skulle åka till Kolmårdens akvariet och titta på hajar. Visa Signe pappa haj som vi sa. Sagt och gjort barnen packades i bilen och vi spenderade dagen med att titta på fiskar och reptiler. När vi tittade på ”pappa haj” ville Signe att hennes pappa skulle hålla henne i famnen. På vägen ut köpte jag en mjukishaj till henne. Det första Signe gjorde när vi kom ut på parkeringen var att ta mjukishajen i ett stadigt grepp, titta den djupt in i ögonen och fråga ”Mini Haj var är min klocka!?”

Gonda Fen
Straxt efter att jag köpt mjukishajen började Mini Haj försvinna och Gonda Fen göra intrång. Gonda Fen hette Gonda i några veckor under sommaren 2011 innan hon fick hete Goda Fen. Goda fen är fortfarande med nästan dagligen 2012. Goda Fen och Signe har ett lite mer lättsamt förhållande. De håller hand med varandra och Signe hjälper Goda Fen med saker som att ta på skor och liknade. Signe matar även Goda Fen. En gång, sommaren 2011, skällde Signe ut Goda Fen efter noter och sa åt henne att tugga, tugga, tugga! Rysligt för mig att höra hur jag själv låtit under en matstund med Signe. Signe tog ut allt på Goda Fen som hetsades att äta och tugga ordentligt!

Inger, Signe och Goda Fen var i lekparken en sommar dag 2011. Straxt kom fler barn och Signe var noga med att dels presentera Goda Fen för grannarna samt hålla rätt på den lilla osynliga Fen så ingen satte sig på henne när hon gungade. När Goda Fen skulle visas upp för oförstående stirrande grannbarn sprang Signe och hämtade Fen från den plats hon senast lämnades på.

Även jag blir inblandad i Goda Fen och hennes uppfostran. Signe polis håller koll på Fen och ibland måste hon sägas åt på skarpen. Då får jag rycka in och säga saker som ”Goda Fen inte hoppa i soffan!!!”. Ibland kan jag dra nytta av Fen och få Signe att göra som jag vill som att ta på Signe skorna eller hota med att om inte Signe äter sin mat kanske Goda Fen tar den.

Mellan mini haj och den goda fen dök några mer kortlivade lotsas kompisar upp som flickan Ella som bodde i toaletten under några dagar då vi hade toa träning.

När jag skulle fylla år 2011 frågade Mathias vad Signe tyckte att jag skulle få. En stövel svarade Signe och Mini Haj. Kanske var där Mini Haj försvann.

Ibland har Signe diverse djur som hon leker med, ofta möss och katter.

Presenter
Signe ger bort presenter. Varige kväll när hon ska sova ger hon bort en osynlig present som ska öppnas. Det vanligaste man finner inuti är spargrisar som jag alltid tackar hjärtligt för. Andra favoriter är godis men det kan vara vad som helst i paketen. En gång fick jag en uggla.

Mormors magiska fågelbok
Hos Mormor Inger finns en fågelbok där man kan titta på bilder samtidigt som man kan lyssna på fågelns ljud. Signe älskar den boken och kallar hägern för högern. Hon har lärt sig ganska många fåglar. Här om dagen (vintern 2012) härmade hon det speciella ljudet en Rördrom gör och så sa hon ”Så låter den, Rördromen”.

Signe sa en dag ”lillebror är en liten knipa”. Knipa är också en fågel hon lärt sig i mormors bok. Hon frågade mig hur Knipor låter, det viste inte jag. Några veckor senare åkte vi till Läppe och där finns den magiska fågelboken. Den skulle genast läsas. ”Jag vill titta på den som speglar sig i vattnet” Inger gjorde sitt bästa för att hitta rätt fågel som speglade sig i vattnet. ”Nej, inte den. Den är grön här!” och så visade hon på huvudet och halsen på sig själv. Jasså en and sa Inger och bläddrade fram till änder som är gröna på huvudet. ”Nej inte en sådan! skrek Signe med en tår i ögat. Plötsligt slogs Knipan upp och den hade grönt huvud och speglade sig i vattnet. Det var knipan hon menade. Hon hade alltså full koll på hur en knipa såg ut och äntligen fick hon höra hur en knipa låter.

Mer katt var det här. Känner en vårdnadstvist börja ta vid ;P

Vi har blivit med katt! I två veckor inhyser vi Marres två odjur vid namnen Idun och Saga. Hoppas att katterna sköter sig och charmas Mathias så att det snart inskaffas en permanent inneboende. Jag har längtat efter katt länge nu och det är mysigt att bli terroriserad av dem. De hittar på saker jag inte hade en aning om att man kunde göra, som att sitta på köksfläcken, det hade jag själv aldrig provat… De testar mina nerver med att äta på mina blommor, riva på min soffa och sprida ut kattsand i badrummet. De kompenserar med att vara söta och båda barnen är väldigt roade. Signe är duktig med dem och förtjust men inte för på och Manfred kuttrar glatt åt dem. Än så länge går det bra.


Idun


Saga

...allihopa allihopa!

I måndags började jag läsa min sista kurs till undersköterska. Läser kursten sjukvård och är klart 18 maj. Signes dagistimmar är utökade och Manfred är hemma med mig och läser teori. I april börjar praktik. Manfred har inte börjar dagis och Mathias går i skolan samtidigt som jag förväntas ha praktik på heltid. Inger har gått med på att komma hit och mer eller mindre bo här den månaden. Vet inte hur detta ska gå men alla blir nog tvungna att trolla med knäna.

I måndags körde Mathias Signe till dagis innan han åkte till sin praktik. Problemet var bara att dagis var stängt så Signe kom hemåkande igen. Jag löste plugga/passa barn problemet så här...



Det är tur att arbetsbördan från skolan inte känns övermäktig. Jag hinner plugga det jag behöver under Manfreds sovstunder. Funderar, lite drygt, över hur människor utan barn kan vara stressade?

Vinterstilleben tagna i Läppe. Började oskylldigt med att sätta mig försiktigt på knä i sanden, slutade med att jag kröp omkring på isen och förfrös knäna.