Bläckahästen och grodvingar
...
Igår vad jag ledig, det vill säga hemma själv med barnen. Kul. I ett svagt ögonblick lovade jag Signe att hon skulle få måla sig i ansiktet med sitt barnteatersmink. Sagt och gjort, sminket plockades fram och jag placerade henne på hallgolvet framför spegeln. I samma stund började Manfred gasta ut ett av de få ord han kan, välling! Signe fick stäng förmaning att hon bara fick sitta där hon satt och målade sig, inte gå någonstans. Undertiden som jag matar Manfred kommer Signe gående till mig med ett uttryck av ”ojdå” i hållningen. Det var färg överallt! Hon hade gått in på sin toa och smetat färg på dörr, handfat, handduk och väggen. Det var runttrampad färg över hela hallgolvet. Jag börjar desperat gnugga på väggarna med en disktrasa full med diskmedel, färgen gick knappt att få bort. Jag tittade på mitt nerkletade barn och kände viss panik. Undertiden som jag gör mitt bästa med att få färgmisären under kontroll hör jag Signes röst ”Manfred ritar på dammsugaren”. Manfred hade fått tag på en tuschpenna och var i full färd att måla dammsugaren efter att ha avslutat att måla dörrkarmen blårandig. Där brast det lite för mig! In med Signe i duschen för hårtvätt. Hon skrek så slemmet rann ur munnen men med tanke på att hela hon var röd av färg hade jag inte så mycket alternativ än att gnugga henne ren. När vi äntligen kom ut ur duschen var jag helt slut. Då tittar Signe på mig och säger ”Du ser lite sur ut, mamma?” Kan säga att jag kände mig lite sur också!
Tog kort på henne just som hon började måla sig. Hon var så söt där hon satt. Tog kort på henne när hon målat sig klart också, innan vi började med saneringen. Blev ju kul bilder i alla fall…
