KnackArt

Signe citatet från idag:
Signe tittar på filmen Askungen. Under en scen där styvsystrarna är hysteriska över en av mössen fnittrar plötsligt Signe till och säger ” de är som jag, springer omkring och skriker och pratar med sin mamma hela tiden”.

Sommaren 2012:
”Lillebror är en liten fiskmås”.

Under en cykeltur sommaren 2012 funderar Signe över både det ena och det tredje bland annat frågar hon mig ”mamma, är du kär i pappa?” Ja, svarar jag. ”Det är jag också” får jag till svar från pakethållaren.

Under samma cykeltur passar jag på att trampa på extra fort i en nedförsbacke var på Signe skriker ”Men mamma, cykla inte så fort, du har ju inte körkort!”.

Sommaren 2012:
I affären tigger Signe till sig en Barbie från Mathias med repriken ”Men jag älskar ju den” levererat med allvarlig röst.

Signe säger till sin far ” du är en korthårig kvinna med skägg” och ” Du är en gungbräda med bröst”.

Sommaren 2011:
Jag klagar på min dator ”Köp en ny då” säger Signe. Jag förklarar att jag inte har de pengarna varpå Signe kontrar med ”Men mamma, du har ju ett sparkonto”. Då just fylda två år.

Våren 2012:
"När lillebror låg i din mage var den stor och hård, nu är den stor och mjuk".

Sommaren 2011:
Ett tag bodde det troll lite överallt. Ett av dem gömde sig i soffan. Signe vänder sig till sin far, tittar honom djupt in i ögonen och säger med en lugn övertygande röst ”ska vi döda det?”.

Under sommaren 2011 var vi på Tovastugan och åt mat med morfar Tomas. Morfar hade som vanligt mycket att säga och Signe kände det som om hon inte fick en syl i vädret varpå hon med hög gäll röst säger ”morfar morfar, sluta prata!”. Under samma tillfälle berättar Signe för ett annat barn att ”min mamma säger åt mig att äta… hela tiden!”


Porträtt av sin mormor, ritat i maj 2012.
Signe ritade med stor koncentration och slutar med att rita dit några lodräta linjer i pannan under repriken " och så skrynklet".

Signe kommenterar sin mormor med att "hon är snäll men hon ser lite sur ut" Vi gissar att Signe tycker att "skrynklet" (förlåt mor) gör att hon ser sur ut.


En av de senare huvudfotingar av Signe.

Slutar citaten och det allmänna skrytet om min fantastiska dotter med att berätta att ungen kan, tre år gammal, sjunga "blinka lilla stjäna" på engelska i stort sett felfritt. Hon kan också räkna fingrarna och komma fram till att de är tio st. Hon är lätt att skryta om den ungen.

Igår hämtade vi Ullrik.

I och med att buren ställdes ned på golvet och öppnades gick han i den och paketerade sig själv, inte ett ont anande. Papper skrevs på, pengar lämnades och glada vi bar ut katten från en gråtande familj, både föräldrar och barn.

Ullrik låg coolt i buren hela resan från Norrköping och sa inte ett ljud. Väl hemma visades han lådan där han kissade. Han gick omkring och kollade läget och barnen lekte med honom.

Fantastiska katten slutade dock vara underbarn när han bajsade i vår säng, skitkatt. Men jag ursäktar honom med att Signe störde honom när han va inne på toa vid sin låda.

Han pratar och svarar oss, leker med barnen och vill vara med överallt. Han har inte ätit så mycket än och då och då försvinner han in under soffan och piper. Men det är en cool kille som inte ryggar undan från ljud och tolererar det mesta. Tjusig i pälsen är han och än så länge hårar han inte märkbart när man tar i honom. 7,5 månad är han nu och vägar 4 kilo. Får se hur stor den killen tänker bli, förhoppningsvis en i familjen som gilla mat… även om han än så länge matvägrar…

Har bara suddiga mobilbilder på honom än.

Än så länge har vi haft en riktigt solig dag under semestern. Den varma dagen spenderade vi på Eskilstuna Zoo tillsammans med Inger och Berit. Barnen var nöjda. Favoritaktiviteterna var nog, enligt Manfred, klappa getter och, enligt Signe, hoppa studsmatta och åka karusell. Dagen avslutades med att spela spel i Läppe och titta ut över ett åskoväder som gick över sjön. Såg en klotblixt som rullade över himlen. Vacker på behagligt avstånd.









Manfred badade balja på altanen.

Efter att Mathias sagt se magiska orden ”Ja… du får väl höra av dig om katten då…” tog det inte lång tid innan jag mailat hälften av alla Blockets kattanonser. Surfat katt har jag gjort i några år och varje vår eskalerar sökandet efter mister right. Mina små habegär döps och visas upp för en sammanbiten Mathias. Han har inte vågat erkänna att även han tycker att katterna är jättefina för så fort han har visat minste intresse har jag gått i gång på hög varv. Man kan sammanfatta det som om jag har tjatat i två år och NU ÄNTLIGEN ska vi hämta min tingade Ullrik.

Mitt sökande slutade för en vecka sedan då jag fick syn på en annons jag missat. En sjumånaders kastrerad hankatt av rasen Maine Coon vaccinerad chippad och jätte fin. GosNos Ullrik (GosNos är stamnamnet på katteriet).

I måndags var vi och besökte Ullrik och lämnade handpenning. Katten kom fram och hälsade när vi kom, han lät sig klappas av en väldigt entusiastisk Manfred och kollade coolt in oss. Lugn och väldigt vacker.

Nu längtar jag tills på torsdag då vi ska hämta hem honom. Vi väntar med att hämta för vi ska till Läppe och vill inte släpa runt på en ny hämtad katt.

Kattlådan står redan och väntar och jag har ställt fram matskålarna.

Ber en stilla bön att detta ska gå bra…

Lånat bild från GosNos hemsida.

Min vackra helsvarta kisse.