KnackArt

I går så var det torsdag och som alla torsdagar den senaste tiden så betydde det lärarledd körkortsteori. Vi brukar vara ca 7 personer som i två timmar lyssnar på en lärare som grundligt förklarar att det är farligt att köra bil. Under dessa två timmar så brukar alltid min koncentration börja tryta och då och då så kommer jag på mig själv med att stirra på någon tavla på väggen eller kika runt lit på folket som sitter runt bordet. Jag har noterat två saker, dels att de är yngre än jag men även att jag inte är avundsjuk på dem för det. Jag känner mig väldigt nöjd med att inte längre ha ögon som en harunge även om jag kan tänkta att det hade varit skönt att ha tagit kortet i deras ålder och nu ha det avklarat.

Jag har nu kört min första lektion och har tre till inbokade. Dessutom så tvingar jag Mathias att öveningsköra med mig så ofta det går. Snart så ska jag ha det där kortet.

I går så var det som sagt körkortsteori men ibland så har det varit något annat än bara lärarens prat och bildvisning som fångat min uppmärksamhet. Under andra lektionen jag var på så skedde det en sådan social situation när man inte tror sina ögon.
 

Lektionen börjar alltid med att man får säga sitt namn, inte en svår uppgift, tror att alla har varit med om den situationen. Läraren hade nästen gått bordet runt och alla hade sagt sina namn klart och tydligt när läraren sneglat på dem över glasögonkanten. Alla runt bordet kände till denna sociala kod, alla utom en, längst ned på kortsidan så satt det en kille. Hela tiden plippandes med sin mobil och totalt ointresserad av uppropet och när ögonen föll på honom så ignorerade han det. Läraren tog nu till ord då endast blicken inte fungerat. "Ditt namn?" frågade hon vänligt. Inget sar. Hon upprepade frågan en gång till, men fortfarande ingen reaktion alls. Killen bredvid petade till den ignorerande pilppande varelsen "Ö, hon frågar om ditt namn!"  fortfarande inget svar. Killen med mobilen tittade inte upp. Alla andra satt och försökte bete sig som om detta var det mest naturliga i världen. Läraren gick igenom sin namnlista igen utan att hitta ett rest namn som skulle kunna vara mobilvarelsens. Uppropet hade inte gått vidare utan hade stannat där. Läraren slog blicken i honom igen "Jag heter Zlatan" sade den mobil plippande killen tillslut och tog ögonen från mobilen bara tillräckligt länge för att hinna glo tomt på läraren. Han spenderade den resterande delen av lektionen med sin mobil.  Vad kul det känns att ha en sådan som honom på vägen!

Efter det så följde det några lugna lektioner men i går så var det en sådan där miss i den sociala koden igen.

Jag var så trött och de två timmarna av teori kändes som en halv evighet. Mitt engagemang att svara på frågor var väldigt lågt och jag klämde endast ur mig en förklaring till tre sekundersregeln, det var alls.

Min tid gick i stället åt till att lystna på, dels en människa som satt och gjorde lyssningsljud och fyllde i alla andnings pauser som läraren hade. Sådana där ljud som man ger ifrån sig när man samtalar med någon för att visa att man är engagerad och att man lyssnar. Så han satt där med sina, jaaa, mmmm, ja precis, jepp och jupp HELA lektionen igenom. väldigt nervprövande men samtidigt fascinerande, jag försökte räkna dem men de var för många i minuten för att kunna hålla koll på.
   

Jag satt även och funderade över en människa som hela tiden var tvungen att veta allt. Han är riktigt duktig och kommer att klara kortet lätt. Men lite speciell är han. Han svarade inte bara på lärarens frågor utan försökte även fylla i hennes egna berättelser ur sitt yrkesliv. Vissa av dessa historier kunde han då han har henne på körlektionerna också men jag var ganska så säker på att hon ville berätta dem själv.

Sådana saker kan man fundera och häpnas över på körteori!      

En vän till mig och Mathias berättade med ledsna ögon om sin hamsters död. Med vetskapen om att hamstern levt ett långt och gemytligt hamsterliv så var det en aning svårt att hålla sig för skratt, jag försökte i alla fall medan Mathias skrattade högt.

Nu så var det så att detta inte var deras hamster, det var inte ens en lånehamster, utan hamstern kom in i deras liv efter att de gått med på att ta hand om den någon vecka. Veckan blev ett år och ägaren hade fortfarande inte hämtat gnagaren. Inte heller betalade han för maten som han lovat och även då de umgicks så tog han aldrig med sig djuret hem.

Men nu så blir ju inte hamstrar så gamla och eftersom hamstern inte var purfärsk när de godmodigt tog in den så blev den sjuk och var nyligen tvungen att avlivas efter ca ett år.

Eftersom detta är en liten stad så känner alla varandra, mer eller mindre. Det är i alla fall troligt att om en gitarrist får ärva en hamster av någon så kommer den andra gitarristen i bandet veta vem den egentliga hamster ägaren är. Och det viste Mathias, så när vi hittade hamnstens husse stå och röka utanför ICA så hälsade han och Mathias på varandra.

Tja, allt bra? Frågar Mathias

Ja, fan allt är bra! Svarar hamster ägaren.

Tystnad. Lite för lång tystnad så där bekanta emellan.

Beklagar sorgen! Säger Mathias med alvarlig röst.

Ja fan, det är förjävligt!

Jag står nu och biter mig i kinderna för att inte börja skratta. Vist det kan tyckas morbitt eller okänsligt men det är humor.  Speciellt när man vet att hamstern ligger nedfrusen i en frys i väntan på sommartider och den begravning som den rättmätligen förtjänar.

Mathias och jag gick in på ICA.

Mathias: "Vilket konstigt samtal det där blev"!   

Jag borde studeras, analyseras och sedan användas i forskning för att slutligen bli en liten tablett som andra kan få på recept.

Amanda, för frivillig uppstigning 05.30. Biverkning, kvällströtthet. Varning, kan få konstiga blickar.    

Jag blev uttråkad på jullovet och bestämde mig för att göra något som jag lovat mig själv att inte göra, nämligen att börja plugga en till kurs utöver skolan på kvällstid. Efter att ha surfat runt på Komvux hemsida utan att hitta något som jag ville läsa så började jag i stället googla körskolor. Någon dag senare så att jag på min första teorilektion och efter tre sådana så ska jag köra min första körlektion i dag.

I går så tvingade Mathias att övningsköra med mig inför körlektionen. Det gick väll sådär, eller jag är rätt så nöjd även då jag med en rivstart kastade mig in i en rondell. Ett antal motorstopp och en arg tutning bakifrån senare så fick det vara nog. Men jag ger mig själv en kaka som belöning för bibehållet lugn.

Men allvarligt så svårt kan det väll ändå inte vara att köra bil?

Veckans skoluppgift har varit att fundera över vilket totem man har och sedan utforma en ansiktsmask som representerar ens totem eller personlighetsdrag.

Detta ledde in mig i djupa funderingar över min egen person och efter att snurrar runt med idéer som räv, fladdermus och groda så bestämde jag mig för en giraff mask.

Och vad var nu anledningen till det?

Jag kan inte säga att jag känner en enorm samhörighet till giraffen men vi delar vissa utseende drag.

Mathias ansåg att om jag var ett djur så skulle jag vara ett djur som springer fort samtidigt som det skriker högt.

Det visade sig att det inte finns så många djur som gör det. Det skulle väll vara någon typ av apa eller en uppskrämd landsförvisad fågel. Men jag ville inte identifiera mig själv med något av dessa alternativ.

Giraffer springer snabbt och de har ständig koll på sin omgivning. Detta är egenskaper som passar ett rädddjur som jag.

Så en giraffmask blev det!

I dag så ska vi gå igenom det kommande jätte projektet. Ett projekt med valfri inriktning som kommer att stäcka sig över några veckor.

Någon typ av personligt beslut måste alltså fattas och jag som har varit SÅ bra på det den sista tiden.

Tror dock att jag vet vad jag vill jobba med, det om inte lärarna har någon speciell spinn på det hela så att mitt val inte passar in i deras mall. Inte för att folkhögskolor gjuter speciellt djupa mallar, de brukar gå att modellera med reglerna, men jag hoppas på att slippa krånglar. Tycker alltid att jag krånglar så fort någon berättar för mig vad jag ska göra.

Mosaik är mitt kodord för dagen.

I går så var det första skoldagen efter jullovet och i min enfald så hade jag trott och hoppats på en lugn start. Så var dock inte fallet. Akvarellmålning hela dagen i sann kroki anda. Kan inte påstå att producerade något mästerverk men fina färger var det i all fall.