KnackArt

Dagens första ärenden var, för mig, en tur ner på stan med klippning som mål. Efter klippningen och, för Mathias och barnen, besök hos Magnus och Tiao åkte vi hem igen.  Vi hann lagom in genom dörren innan himlen öppnade sig till en störtskur. Signe sprang lycklig ut i regnet och kom in igen med dyblöt klänning. Sedan fortsatte dagen för mig framför spegeln, för Signe lekande med grannpojken, för Manfred sovande och snuttande och för Mathias med att klippa buskaget runt huset som roligt nog för Mathias är rosenbuskar.


Bild på egoposande jag. Mest en massa ego och händer och lite av den nya frisyrer som användes som ursäkt för att ta egobilden. (Inser efter att inlägget är publicerat att jag tydligen bara har en pose (tänker på loggbilden dock har rom & Cola bytts ut mot kamera... lika värklighetsförvrängande båda två).

Signes bild behöver varken ursäkt eller förklaring.

Var tvungen att föreviga Mathias i färd med klippning för Signe sprider rykten om att hennes pappa inte gör någonting. Bildbevis på motsatsen.

Med tanke på all ledig tid vi har undrar vi vad vi egentligen gör om dagarna. Alla projekt försvinner i ett virrevarv av gälla skrik, småskvättande på toaletten (i tid och otid) och annan underhållning som Signe står för. Däremellan ska Manfred matas och vaggas. När båda barnen håller sig i skinnet inträder apati och jag och Mathias vräker oss trötta på soffan tillsammans med kolhydrater i olika former. Summerat betyder det att hus/inflyttningsprojekt, trotts ansträngning, förblir ofärdiga.

Förutom att göra ingenting så hasar vi omkring här hemma och pekar på allt vi borde göra.

Manfreds senaste nytt är att han skrattar. Första hesa skrattet kom förra helgen och då skrattade han åt sin mor som han ansåg vara konstig. Igår skattade han flera gånger åt Mathias och jag lyckades fånga det på film. Ett hest uppstött skratt som kommer långt nerifrån halsen. Han låter minst sagt konstig och Mathias undrade tyst för sig själv varför vi inte får normala barn.



Bild på glada Manfred som inte har napp utan giraff. Han kör med snuttefilt och suger på sina fingrar. Han försöker greppa efter det ena och andra och har fått span på sina fötter. Han kan dock inte kordinera rörelsen till att få tag på dem. Men motoriken mår bra av fingrandet på snuttefilten.

Signes toaträning går framåt. Hon har bara nattblöja och har åkt bil utan blöja och varit med i affärer några gånger och det har gått bra. Hon säger till när hon ska kissa och både gräs och toa duger bra. Men soffan har blivit utsatt för hennes missar senaste gången för några dagar sedan...

Bild på Signe i en av alla hennes otaliga klänningar och med handväskan i högsta hugg.

Idag bjöd min far ut oss på en lunch på Tovastugan. Signe sprang omkring och pratade med alla människor och hälsade nya matgäster välkomna. Hon stiftade snabbt bekantskap med en något äldre pojke som försiktigt gav henne en puss och tog henne i handen. Sedan gick de omkring och höll varandra i handen, en liten lunchdate.

Signe berättade för en liten flicka och hennes mamma att ”Min mamma säger åt mig att äta… hela tiden!”.  

När vi skulle åka därifrån pratade min far som vanligt och Mathias och jag lyssnade artigt. Det gjorde inte Signe. Hennes lilla gälla stämma lyckades avbryta med ett ”Morfar… Morfar! Sluta prata!”. Sedan grät hon när vi satt henne i bilen och morfar gått ”Vill säga tack för maten till morfar!” grät hon… Kan tilläggas att hon åt en halv portion med pankaka, glass, sylt och jordgubbar. Trevligt att se henne äta! För jag tjatar ju tydligen på henne om maten…


Bilder från dagens stund i trädgården. Lilla kotteliten är med på bild, vi har nämligen igelkottungar i slänten.

Tillbaka igen efter frånvaro från blogg. Vi har äntligen internet igen efter en och en halv månads surftorka. Visade sig att vi flyttat ut på landet och in i en radioskugga men nu är vi uppkopplade igen. Undertiden i radioskugga slogs vi om sengångar surf i miniformat från Mathias Iphone. Telefonen var en ensam länk till yttervärlden då vi saknar tidning och aldrig får höra några nyheter utan upplever nyhetsinformationen som en stumfilm ackompanjerad av Signes pladder.

Jag ser på den påtvingade isoleringen som en befriande semester från bloggen. Hade nog inte skrivit mycket även om jag kunnat. Barnen (läs barnet och med barnet menar jag Signe) håller oss sysselsatta.

Frånvaron från bloggen har gett mig skrivkramp. Så för att bryta tystnaden och krampen kör jag en kort sammanfattning av tiden efter flytten.

Vi har alltså flyttat från lägenheten i Stenkulla och till huset i Bergshammar. Vi trivs och barnet beter sig som en kalv på grönbete. Vi kunde inte ha det bättre!

Signe har reducerat sin blöjanvändning till enbart bil och nattblöja. Hon går på toaletten och springer och små skvätter på gräsmattan. Alltid halvnaken och lycklig. Lillskvättan kallar vi henne för.

Manfred bärs omkring i bebyskyddet. Skriker lite men pratar mycket när vi har tid att titta och prata med honom. Han kan sova 5 timmar sammanhängande sömn om nätterna och gurglar glatt åt mig på morgonen. Han är min lilla älskling!

Signe leker med grannbarnen och härjar loss. Matvägrar som vanligt, lillspetan.

Senaste husprojektet har varit luftvärmepump som vi, efter att ha flyttat omkring den, satt på plats i hallen. Jag renoverar just nu klädkammaren och spackar och målar om dagarna.

Med internet tillbaka ska jag försöka hålla bloggen lite mer uppdaterad….. Skriver mer vid nästa glugg i tillvaron.



Bilder på Singeleduttan i vår trädgård mitt i maskroseodlingen.