KnackArt

Mardröms natt. Hallucinationer frambringade av en allt för närgången katt. Jag kunde ha svurit på att den kurrande varelsen vad huvudkudden var en skepnad. En sådan där skepnad som skulle passa in i ett hemsökt hus.
Jag är experten på synvillor, inte undra på att jag fortfarande är mörkrädd. Det gömmer sig ju konstiga saker i mörkret. Stort, svart och klibbigt det är vad det är.
Drömmar ska stanna i sömnen och inte följa med in i vakenheten, det är då de skräms mest. Hallucinationer om nätterna har en förmåga att störa nattsömnen. Sov inte mycket. Det gjorde nog inte Mathias heller, han är min räddare i nöden från skuggor vid sängkanten. Kastade mig instinktivt på honom, det skulle kunna ha stört hans sömn. Möttes av ett mummel som gjorde mig uppmärksam på katten som plötsligt blev fastligt lik den mystiska skuggvarelsen. Känns som om Mathias har en inövad repertoar för att lugna en hysterisk flicka om natten.
Trött!

Vad fruktansvärt jobbigt det där bas passet va, skyller allt på passet för inte kan det väll vara jag som är otränad?
Nu så e jag i alla fall ny duschad och ny tränad och fast framför datorn igen, ordningen är återställd. Men ska försöka slita mig härifrån och ta mig hem till Karin.

Top Model har börjat igen, fjoll fjoll, men jag är klart road!

Alla dessa måsten och alla dessa saker som jag borde göra. I morgon är alltid en bra dag att börja med måsten på!

Är i alla fall klar med färg uppgifterna i skolan, alltid något.

Nu så ska jag bara se till att jag går på ett pass med Marre också så att jag får den utlovade presenten ;)
Nää, vad jag inte har något att skriva just nu. Tystnaden lägger sig.

Smita ifrån och samla upp förvirrade tankar som ramlat till golvet. Mitt medvetande har gått bort sig och hittar inte längre ut mellan färgerna brunt, orange och vitt. En överinplastad spånskiva skräpar ned och blomman i fönstret har en massa ljud för sig. Och det konstiga är att den enda skrämmande tanken är: "Tänk om blomman slutar att tala!" Som om det skulle vara döden för all kreativitet.

Behöver jag nämna att jag sitter i skolan vid datorn vid namn Stina?

Uppgiften är att med hjälp av alla andra färger och alla icke föreställande former som finns måla färgerna orange, brunt och vitt. Projektet vingar ligger ofärdigt men mosaik beställningen har börjat ta form.

Usch vad förvirrad jag känner mig under, feberfrossa och röda kinder, allt på grund av mördar suckulenten och dess allergi hämnd.

Lunchat med kusinen. Utomhus i paraply väder :)

Känner mig lite konstig, dumma blomma!

Skrik, panik!

Vaknar på morgonen, allt är frid och fröjd förutom att det känns lite konstigt i ögonen. Det svider och känns som de är fulla med grus. Så jag gnuggar mig trött i ögonen, yrvaken som jag är. Men gnuggandet hjälper inte, jag upptäcker något som jag antar är rivsår i ansiktet. Va, har jag rivit mig själv under natten. Jag ligger fortfarande i sängen men tar mig slött upp. In i badrummet till spegeln. Aaaaaaaa!!! Under ett par röda uppsvullna kunder så tittar två stycken röda smala ögon tillbaka på mig. Jag ropar till mig Mathias. Något är uppenbarligen lite skumt med mitt morgondruckna utseende. Jag ställer mig framför spegeln igen och upptäcker nu att hemskheten inte slutar där. Min hals är dessutom prickig, det är mina arma och händer också. Mathias tycker synd om men går och sätter sig vid frukostbordet. Jag står kvar vid spegeln och granskar min kropp. Jag har just börjat vänja mig vid att vara röd, uppsvullen med svidande ögon och en prickig hals när jag får syn på att mitt ena ögon RYCKER okontrollerat. Illskrik, vrål!!! Mathias blir tvingad till att tycka ännu mera synd om! Jag har övergått till att gråta men glömmer tillfälligt bort mitt utseende när han börjar prata om en dröm som han har haft. Några sekunder av frid och fröjd och normalt morgon prat, det håller i sig tills Mathias börjar att skratta. Först så fattar jag inte vad han skrattar åt, men han piper fram att mitt öga rycker hysteriskt. Illvrål igen!

Usch, lilla fåfänga jag. Men detta är inte kul!!!

Dessutom så ska jag snart till skolan och jag lägger all min energi på att inbillar mig att det ser lite bättre ut nu. För det gör det! USCH

Allergiskt reaktion kan man kalla detta. Jag fällde nämligen en stor suckulent/kaktus växt i går. Den var stor ful och i vägen. Kan gissa på att detta ormbitna utseende var dess döds hämnd. Jag kommer aldrig mer att lita på sådana blommor!!!

Victory! Jag tog mig ur soffan och just nu så sitter jag hemma hos mig med tre stycken skisser till min lomfågel mosaik. Och det känns lovande. Så i morgon i skolan så ska de kopieras upp och förstoras. Sedan så är det bara att börja hugga natursten och pussla fram motivet. Lätt som en plätt... eller hur var det nu :P

Betala räkningar va det vist också, evil världen som vill ha pengar! *muttra*

Och i morgon så är det en ny skolvecka. Skulle önska att lärarna utnämde eget arbete men har en känsla av att de kommer att ge oss en ny uppgift. Hinner ju aldrig bli klar med de uppgifter jag redan har innan jag får nya.

Någon träning blir det nog inte i dag. I morgon är alltid en bra dag att ta tag i träning! och så ska jag sluta ärta godis och aldrig mer dricka öl och alltid tänka positivt och inte klaga något mer! :P

Jaha, och så är det ännu en overksam söndag. Jag fattar inte vad är med mig och söndagar men jag förvandlas alltid till en gagnlös soffpotatis. Film och popcorn tillsammans med en mindre bakfylla. Borde ta mig till gymmet, men lilla lata jag kommer inte att ta mig dit om inte någon släpar dit mig. Denna någon skulle kunna vara Marre, men något säger mig att hon också lider av söndags passivitet.

Dessutom så sitter jag i gårdagens party kläder, känns alltid lite skabbigt så här dagen efter. Släpade inte med mig ett klädbyte till Mathias i går, jag är för trött på att bära omkring på mitt liv i en ica påse. Ska bli så skönt när vi bor i hopp. Då så kanske jag slipper gå barfota bara för att jag glömde att ta med mig sandaler och slipper att gå till bilen i bara strumpor för att mina skor redan befinner sig i bakluckan i stället för på mina fötter.

Saker jag borde göra: Jag borde gå hem och betala räkningar, rita upp en mosaik bild, fortsätta skissa på uppgiften vingar, motionera, släpa omkring på bomullsvargen eller också lägga mig i soffan tillsammans med Mathias och titta på den där filmen som ligger och väntar ;) Världen kan aldrig gissa hur min söndag kommer att se ut!

Passar på att smacka upp en bild på oss, det vill säga Mathias och mig och inte minst våra dreadfula hår. VI är mycket besatta i hår, förmodligen mer än vad som är hälsosamt.

Tvingade kusinen att skapa sig en blogg i går. Måste ju ta till vara på alla möjligheter att bevaka hennes liv. Hon sitter nämligen väldigt sällan still. Det senaste är att hon hotar med att flytta till en annan stad, ytterst elakt mot mig. Eller va det egoistiskt?

Vem ska då ha ändlösa "Sex and the City" maraton med mig, det är vad jag undrar det.

Jag åt godis i går (shyyy säg inget till Mathias) men om jag ändå blir upptäckt så tänkte jag skylla allt på Kyra. Se så bra hon är att ha! :)

Skolan började igen igår. Den drog genast igång med en arbetsuppgift under temat "vingar". Det visade sig snart att det är svårt att göra något originellt med det temat. Det blir lätt änglar och någon naken brud med vingar i sann Amanda andra. Jag spenderade hela eftermiddagen med att skissa på idéer så nu så har jag några skisser att utveckla i skolan. Kan dock erkänna att jag tyckte att det var ett svårt tema. Vanligtvis så brukar jag på en vision om ett motiv/känsla ganska så snart efter att jag hört uppgiften. Men denna gång så fick jag vända ut och in på mig själv.

Jag gick hem till min mor i går och vi två diskuterade igenom uppgiften och brain stormade, vi måste ha kommit på alla sorters vingar det finns. Man kan ha en vinge på bilen, flygplan har vingar, flygmyror har vingar och bindor har vingar.

Men nu så har jag ju som sagt lite idéer att utveckla. Jag ska ladda upp det slutliga resultatet när det är klart.

Jag har även suttit och googlat lomfåglar då jag har en beställning på en mosaik med temat storlom. Jag har inte riktigt landat i hur jag ska lägga upp bilden så jag sitter för tillfället och läser på om lommar. De är tydligen par bildande och lägger vanligtvis två ägg och har fötterna placerade långt bak på kroppen. Det känns som om det är förtidigt på morgon för att kunna ta in mer info om lommar än det.

Skolan börjar klockan nio i dag, vi ska på något informations möte i aulan. Sedan så skulle jag tydligen köpa dill åt min mot också. I kväll så kommer miss Lee till Nyköping, inte för att jag vet vem det är men alla andra vet tydligen det. Ska i alla fall ta mig ner till borggården och ta mig en titt. Tycker mig minnas att jag lovat Marre att gå på ett friskispass också. Just nu så vill jag bara sova.

Gaaaa första skoldagen efter sommarlovet! Känner mig nervös, fattar dock inte varför då jag inte har något att vara nervös över. Kanske så misstar jag förväntansfull med nervös fjärilar, de känns ju rätt så lika och det är svårt att se skillnad mellan dem när de inte sitter still!

Jag börjar klockan tio men som vanligt så är jag uppe sjukt tidigt. Mathias var här i natt, mysigt värre, men han är ju en sådan där jobbig typ som börjar jobbet halv sju. Man kan ju tycka att det går att sova vidare efter att han gått men konstiga jag väljer alltid att gå upp med honom och sedan stanna uppe. Så nu så sitter jag här framför datorn (som vanligt).

Var inne på www.helgon.net men lyckades till min förtvivlan stänga ned helgon fönstret och på så sätt döda min inloggning. Och att logga in igen är inte att tänka på... tvångstankar... jag kan ju inte få för många inloggningar, av någon oförklarlig anledning.

Pudeln ligger och sover i sängen under en filt, jag tror att hon fryser nu när hon är ny friserad.

Urk, jag borde sitta och pilla med mitt hår! Jag har lånat pill mojängen av Mathias men får ju kramp i armarna av att sitta med händerna i håret. Blodstopp.

Mitt hår är ytterst ouppfostrat, börjar tro att det är någon typ av tonårsuppror, dreadsen försöker ständigt smyga hem till varandra på nätterna och bedriva otukt... och resultatet blir som förväntat, ett enda stort trassel!

Jag behöver hjälp... nu...!

För sju år sedan så äntrade en ny familjemedlem scenen i mitt och min mors hushåll. En liten valp bars upp för trapporna i villan och placerades på den enda mattan som vi inte tagit bort i förberedelser för hennes hemkomst. Denna matta kissade hon raskt ner. Det visade sig snabbt att hon inte skulle göra livet lättare för oss. Den lilla vita fluffbollen besatt den mest egensinniga personlighet man kan tänka sig, hon var helt enkelt skit jobbig.

Eftersom hon är en pudel så växte den fina valpklippningen ut och hon förvandlades till ett trassligt litet monster. I och för sig så var hon fortfarande extremt söt men vi började inse att vi nog snart var tvungna att göra något åt den vilt växande och kraftigt tovade pälsen. Jag beslutade mig för att klippa henne själv. Något som var lättare sagt än gjort, det är nämligen svårt att frisera en hund samtidigt som man måste ligga på den för att hålla i henne. Hunden bara skrek och jag som redan börjat hade börjat trimma ner håret på ena sidan av kroppen kände att jag inte kunde ge upp och sluta klippa. Så vi fortsatte att brottas tills hon var färdig. Detta gav inte ett vackert och elegant pudelaktigt resultat. Hon såg värre ut nu än innan jag börjat klippa. Men eftersom pudel hår växer väldigt fort så var det snart dags igen för trimning och efter något år så började både jag och Fanny att vänja oss. Trotts att jag är utrustad med helt oki klipputrustning så brukar det resultera i högst tvivelaktiga resultat. Även då jag inte längre behöver ligga på henne för att hålla i henne. Numera så sjunker hon dock i hopp som en säck potatis och hänger på min arm. Detta ger en enorm träningsverk så pudeln väger 22 kilo. Men hon sitter still i alla fall, jag kan stolt tillägga att jag kan lämna Fanny sittandes halvklippt i en stor hög av hår och gå till ett annat rum, och det utan att hon har rört sig en cm när jag kommer tillbaka. Så vist har vi gjort framsteg.

Men i går så var min bomullsvarg hos frissan. Efter otaliga försök att frisera henne själv så har min mor börjat propsa på att lämna in pudeln till ett hundklipperi. Trotts att detta känns som ett nederlag för min del (det är ju trotts allt jag som klippt henne och gjort mitt bästa i sju år) men min mor har rätt, hon blir vackrast när hon har varit inlämnad.

Jag frågade kvinnan som friserat Fanny lite försiktigt hur hunden har betett sig på klippbordet varpå kvinnan svarar med trött röst att Fanny inte uppskattar behandlingen och att hon slingrar sig. Och jag både ser och hör på henne att slingra sig bara är förnamnet på pudelns vilda protester. Fanny var helt slut efter behandlingen och mycket nöjd över att följa med mig därifrån. Så just nu så ligger det ett vackert djur bredvid mig och jag hoppas för allas skull att hon håller frisyren fin... länge!

I kväll så har jag gjort det. Det där som tydligen alla andra också gör, jag skapade mig en blogg.
Tiden som det tog för mig att skapa denna blogg var uppenbarligen tillräcklig för att dimma ner hela lägenheten. Det med vattenånga från två stackars överkokta potatisar. Helt och totalt bortglömda på spisen.
Jag är bra på att glömma bort saker, speciellt om dessa saker har med matlagning att göra. Men glömskan letar sig även in i andra aspekter av mitt förvirrade liv. Därför så ska det bli intressant att se hur lång tid det tar för mig att glömma bort, först lösenord, sedan att jag ens har en nyskapad blogg som ligger där och tar upp space på nätet.
Men till dess är jag ännu en av mode bloggarna som har massor med intressant att delge ;)

Knackart har det ädla syftet att vara en plats för mina förvirrade tankar att landa på, de kan nämligen behöva det ibland.