Prickar och grustag
Skrik, panik!
Vaknar på morgonen, allt är frid och fröjd förutom att det känns lite konstigt i ögonen. Det svider och känns som de är fulla med grus. Så jag gnuggar mig trött i ögonen, yrvaken som jag är. Men gnuggandet hjälper inte, jag upptäcker något som jag antar är rivsår i ansiktet. Va, har jag rivit mig själv under natten. Jag ligger fortfarande i sängen men tar mig slött upp. In i badrummet till spegeln. Aaaaaaaa!!! Under ett par röda uppsvullna kunder så tittar två stycken röda smala ögon tillbaka på mig. Jag ropar till mig Mathias. Något är uppenbarligen lite skumt med mitt morgondruckna utseende. Jag ställer mig framför spegeln igen och upptäcker nu att hemskheten inte slutar där. Min hals är dessutom prickig, det är mina arma och händer också. Mathias tycker synd om men går och sätter sig vid frukostbordet. Jag står kvar vid spegeln och granskar min kropp. Jag har just börjat vänja mig vid att vara röd, uppsvullen med svidande ögon och en prickig hals när jag får syn på att mitt ena ögon RYCKER okontrollerat. Illskrik, vrål!!! Mathias blir tvingad till att tycka ännu mera synd om! Jag har övergått till att gråta men glömmer tillfälligt bort mitt utseende när han börjar prata om en dröm som han har haft. Några sekunder av frid och fröjd och normalt morgon prat, det håller i sig tills Mathias börjar att skratta. Först så fattar jag inte vad han skrattar åt, men han piper fram att mitt öga rycker hysteriskt. Illvrål igen!
Usch, lilla fåfänga jag. Men detta är inte kul!!!
Dessutom så ska jag snart till skolan och jag lägger all min energi på att inbillar mig att det ser lite bättre ut nu. För det gör det! USCH
Allergiskt reaktion kan man kalla detta. Jag fällde nämligen en stor suckulent/kaktus växt i går. Den var stor ful och i vägen. Kan gissa på att detta ormbitna utseende var dess döds hämnd. Jag kommer aldrig mer att lita på sådana blommor!!!
