KnackArt

Ja… hur ska jag sammanfatta detta… Var att börja, var att sluta… Helt hysteriskt sammanfattar grundstämningen Woooooooo packning (byt ut mot packad)! Är ett annat sätt att beskriva det. Vi höll oss i skinnet, det måste jag ge oss en salut för, vi hade bara skitkul!

Jeje antecknande ivrigt hela kvällens alla citat värda att minnas. Jag minst dem inte och önskar mig listan mailad snarast av fröken Ingegerd. Något om en leguan, bajsfjärilar och alldeles för bruna fingrar...

Vi som åkte var i alla fall, Jag, Marre, Eva, Karin och Jeje. Bildbevis frinns från hela kryssningen. Här kommer lite smakprov.


Tack till reseledaren Karin som bokat och planerat allt sammans.












En bild för mycket nu... eller?

I morse pulsade jag iväg till dagis med Signe dragandes efter mig på pulkan och Manfred framför mig i vagnen. Ångrade mig halvvägs och tog mig bara fram på ren envishet, tungt som satan att dra pulka och skjuta vagn i djup nysnö. Det var träningspass nummer ett, pass nummer två va snöskottning. Sedan in och laga mat, man blir tydligen hungrig av fysisk aktivitet. Snart ut igen och dra hem Signe på en snowracer som min far snart kommer förbi med.



Manfred har mest lekt med sin boll för att sedan sova lite middag.

Idag har Signe och jag varit på Nicos öppna. Vi lämnade en snorig Manfred hemma med Mathias. Det var mysigt att åka iväg bara vi två. Allt gick så smidigt, lätt som en plätt med bara ett barn. Vi tog ingen vagn med oss utan jag tog bara Signe i handen. Väl på öppnaförskolan sprang Signe omkring självgående och hoppade som en flygekorre från allt hon klättrat upp på.



Johanna var där med Love och Freja. Gjorde ett försök att få till en bild på barnen under sångstunden med de var inte några väl dresserade minimodeller det där inte... kan ju omöjligt vara fotografen som det är fel på!



Efter öppna kom Mathas och Manfred och hämtade oss. Vi åkte och handlade och fyndade en Barbie på rea för 80 peng. Signe slog genast till och kom nöjt hem med Ariell som vi kallar henne. Lyckliga lilla ungen kramade förpackningen med dockan i, kul att köpa saker till henne!


Se så lycklig hon är!

Har träningsvärk och haltar runt hemma med ont i fötterna. Min kropp är i chock efter brutet soffmönster. Zumbade i 60 min i söndags, gick på promenad i två timmar igår och har gått fram och tillbaka till stan idag sammanlagt 3 timmars ren promenad.



Idag var jag och Manfred på stan och lunchade med Emma och Johanna och deras små. Trevligt som vanligt. Lyckades förlusta mig på en blommig liten sak men ursäktade med ”tänkt så mycket jag sparat på att gå i stället för att ta bussen, hela 50 kr, det är värt att fira genom att spendera”.

Hämtade upp Signe och träffade på dagismammor. Känns som om jag varit rysligt social idag.

I helgen har vi varit i Läppe. Inger har legat på plus och Signe har krävt att hon ska göra allt ”Nej, inte du! Mormor ska hjälpa mig!” så jag har haft lite semester.


Bild på Inger och Signe som läster fågelboken och lyssnar på tillhörande fågelljud. Signe älskar den boken och den ska läsas varige besök och helt hela tiden. Hon har lärt sig några fåglar och pekade på en träfågel som står i fönstret och sa där är en fiskljuse. Hon kallar hägern för högern och tyckte att Näktergalen var intressant eftersom Askungen sjunger om den och Askungen är favoritfilmen.

På lördagen var vi in till Vingåker och gick på Outletten. Mathias köpte jeans och jag köpte en hel hög med strumpor åt baren samt bytte ett par stövlar som jag fått i julklapp av mamma. Vi passade på att handla och Manfred fick sitta i kundvagn för första gången. Signe var kvar hemma med Inger så platsen i vagnen blev ledig.






Vi har gått Läppegårdsrunda och tittat på hästen också.


På lördagkvällen låg jag deckad i soffan och la mig tidigt med ont i huvudet. Manfred tyckte att det var mysigt att sova nedbäddad i soffa med täcke och allt.

På söndagen lagades det gryta under tiden som jag kröp omkring ute med kameran i högsta hugg.

Signe skrek ledset när vi skulle åka hem. Hon ville stanna men kunde också gå med på att ta med Inger hem till oss. När det inte blev något av alternativen tjöt hon högt med somnade snart och var glad igen när vi kom hem.

Ja Johanna, jag vet att jag suger på att uppdatera bloggen men nej Johanna jag tänker inte svara på din utmaning. Läser gladeligen andras kedjebrevsutmaningar fyllda med sanningar men är för snål för att bidra med en egen självutlämnande lista. Däremot kontrar jag gärna med en fegare variant av karaktärsbeskrivning och gömmer mig bakom Mumundalens Filifjonka. Googlade Muminfigurer och kan inte annat än att erkänna att jag och Filifjonkan är ganska lika. Kunde inte beskrivt mig själv bättre och konstaterar att Filifjonkan låter som en underbar peron.

Filifjonkan är Muminfamiljens raka motsats. För henne är livet mest bekymmer och plikter. Hon tycker att mycket är besvärligt och jobbigt. Hon förstår inte hur muminmmamma kan låta främmande djur bo i huset. Hon går alltid klädd i en kappa och har en liten mössa på huvudet. Mössan har en liten pingla som pinglar när hon går. Om hon är ledsen så hänger pinglan neråt och är hon glad så står den uppåt. Filifjonkan älskar att städa och hålla rent runt om kring sig och hon hatar damm och malar och så fort hon får chansen så städar hon. Hon tycker att man ska hålla ordning på sina saker och vara rädd om det som är värdefullt. Filifjonkan tycker inte om sina släktingar men hon blir ledsen när inte kommer och hälsar på.