KnackArt

Karin överraskade med en visit i dag.

Jag fick låna Hektor medan Karin försvann ut för att jaga mat. Hektor tittade skeptiskt på mig och jag gjorde mitt bästa för att hålla trötta och hungriga Hektors humör uppe. Lagom till Karin var tillbaka så var han uppe i falsettoner och Signe som bars omkring av Mathias hade börjat stämma in i skönsången.

Humören gick upp igen efter att de fick lite mat och övertalades till att sova lite.

Hektor fick testa Signes hoppgunga.
De är för små för den med de tyckte att det var kul att hänga i den även då de ännu inte kan hoppa.

Söta är de i alla fall där de dreglandes hänger och testar vad de där fötterna är till för.

Idag så tvingade jag upp mig själv klockan sju med anledning att jag och Signe skulle va på BVC klockan tio. Planen var att lura Signe att sova sin förmiddagstupplur lite tidigare än vanligt så att hon kunde vara pigg på massagen. Det lyckades inte!

En jätte trött Signe bars iväg i bärsjalen. Men hon tog sig igenom mer än halva programmet på BVC innan hon tröttnade, blev arg, fick mat och somnade.

Innan vi gick så såg jag till att lilla surpuppan vägdes. Vågen stannade på 5945 g.

Men hon tyckte att det var lite skönt med massage och de andra barnen var kul att titta på även då det blev lite långrandigt efter ett tag.

http://svt.se/2.33686/1.1637065/kycklingar_arver_inlart_beteende?lid=is_search527895&lpos=0&queryArt527895=h%F6ns&sortOrder527895=3&doneSearch=true&sd=47225&from=siteSearch&pageArt527895=0

Mathias berättade något för mig i kväll som tydligen varit på nyheterna men som jag missat. I ett svenskt experiment gjort på höns har det kommit fram att våra erfarenheter lagras som ett minne i generna och förs vidare till nästa generation.

Hönsen hade delats in i två grupper där ena gruppen fick mat på ett traditionellt och för en höna lättåtkomligt sätt. I den andra gruppen så var det svårare att få tag på mat och hönsen fick jobba för födan. De kycklingar som föddes av testhöns som fått jobba för maten hade en medfödd fallenhet för att leta mat. En kunskap deras föräldrar fått lära sig genom erfarenhet.

Filosofiska som vi är så började vi diskutera detta fascinerande faktum som först kändes banbrytande men som efter lite fundering kändes självklart. Detta har ju folk vetat i alla tider. Man blir som sina föräldrar, man kommer inte undan, det ser gen-minnet till.

Egentligen så är det ju inte konstigare att ärva erfarenheter än att ärva utseendet det är ju bara vi människor som vill att våra personligheter ska vara en produkt av oss själva alternativt en högre stående makt och inte en produkt av våra föräldrars val i deras liv. Vi vill ha en förklaring för allt omkring oss men vill att personligheten ska förbli ett mysterium för stort för att kunna lösas. 

 

Lite nervöst så började jag fundera på vad det är som definierar mig som person. Mina negativa sidor flackade förbi men jag bestämde mig för att det måste vara min kreativitet. Det är det som driver mig och som hela tiden pågår, dels medvetet dels utan att jag tänker på det. Det är min kreativitet som måste ha karvat sig djupast i mina gener, ärvt från mina föräldrar och nu (med största sannolikhet) nedärvt till Signe.

Men vist är det en hissnande tanke att det man gör, det man gör med hela sin själ, de val som definierar den man är ärvs vidare till ens barn. 

Men jag var naturligtvis tvungen att dra detta länge. Dessa historier om minnen från tidigare liv måste ju vara minnen i generna ärvda av anfadrar?

Detta faktum förklarar även varför människosläktet blir intelligentare och intelligentare. Vi är helt enkelt smartare än våra föräldrar för vi har ärvt deras erfarenheter.  

Idag så har jag och Eva farit omkring med våra kameror. Vi måste se hel underliga ut när vi står med näsan ner i rabatter och rumpan upp i vädret.  Med kameran i högsta hugg bland humlor och diverse andra äckliga djur flygande omkring oss fotandes till förbannelse.

Denna gång så blev temat flygande äckliga djur, närmare bestämt flygande humlor. Utmaning!
Mina bilder blev inte så bra. Önskade mig bättre skärpa men detta var det bästa jag lyckades åstadkomma idag.
Tvingar mig själv att känna mig stolt i alla fall då alla kamera inställningar är mina. Börjat fatta min D80!
 

 Flygande

Idag så hade jag och Erica en date med våra kameror och gick på fotorunda tillsammans.

Signe var med och sov i vagnen i ca 4 timmar. Hon sov sig igenom både lunch på stan och häger jakt nere vid slottet. Hon såg ut att ha det så skönt och jag fick försvinna in i kamerans värld ostörd för en stund.

Praktiskt nog så har vi likadana kameror. Det underlättar när manualen är en utmaning i sig. Vi utbytte aha upplevelser och känner plötsligt att vi börjat fatta det här med foto.

Vissa av korten jag tog blev en besvikelse efter att jag fått upp dem på datorn och såg att de var oskarpa men bilderna på hägern blev jag nöjd med. Har velat fota häger SÅ länge men även då bilderna är oki så vill jag fortfarande få en action bild på en häger.

Fick just denna bild från Karin.
Den är tagen på senaste båtutflykten.
Tyckte jag gjorde mig bäst i svart/vitt.

Jeje kom hit och lek med mig, jag behöver nya ego bilder!!!

Nu så har jag äntligen fått en oki bild på en häger. Men jag skulle gärna få en bättre bild där fokus var skarpare och bilden gick att zooma in mer.

Smög mig på denna häger nere vid svandammen med Mathias och Signe i släptåg.

Tycker bilden blev lite kul med anden i förgrunden och den flaxande hägern i en helt oestetisk placering mitt i bilden. Hägern ser dock liten ut, det stör mig. Måste smyga mig närmare nästa gång men det är svårt att vara diskret när jag har Signe i en otymplig vagn. Ska investera i ett objektiv som klarar mer zoom men det får bli senare. Känner fortfarande av efterskalvet av datorköpet i plånboken.


Tagen med egna inställningar på kameran, inget mer Auto för mig!

I går så följde Karin, Tomas och lillprinsen Hektor med ut på sjön med båten Anna. Vädret såg ut att kunna vända sig emot oss och det blåste och gick vågor med vi la till i lä och solen sken på oss hela dagen. Vi hade en fin stund på klipporna.

Mathias badade för första gången i år. Jag har fortfarande inte varit i närheten av att bada och längtar inte efter det heller.
 
 Mathias 

Karin avrundade dagen med att halka ner i sjön och kom upp igen chokad och genomblöt. Inte en så kul avslutning på en annars skön dag men efter att ha torkat upp lite i båten så gick humöret upp igen.

 Karin   Hektor 

Barnen sov till mototljudet när de inte åt eller studerade varandra.

 Jag oc Signe  

...och Anna startade på första försöket. Tror att Mathias börjar få in rätta knycken.

I dag så har Signe varit på babymassage som var förlagd klockan tio just som hennes förmiddagstupplur brukar börja. Vi bar iväg en halvsovande Signe i bärsjalen men hon vaknade till och kollade noga in de andra barnen.  Jag hade hoppats på att hon skulle sova innan massagen började med det gjorde hon inte. För mycket att titta på och prata med.

Mathias fick börja knåda sin allt mer högljutt pratande dotter som tillsist tröttnade helt och började gråta. Alla de andra barnen var tysta och tittade sig storögt omkring medan de masserades. Signe masserades inte utan bars omkring tills hon somnade.

Vi ska tillbaka nästa vecka, ska lura henne att sova innan så att vi tar oss genom hela passet.    

Och i dag regnardet. Planen för dagen var att åka ut med båten men just nu så ser det ut som om vi blir hemma. Vad ska vi roa oss med då?

I går så var Fredrik och David här och utklassade mig och Mathias i Monopol. Det är tydligt att vi inte är några strateger och affärsmän. Mitt skräckvälde stod med tomma ekande hotell som motspelarna gång på gång hoppade sig förbi utan att bli gäster. Som en hungrig spindel i nätet väntade jag till jag gav upp.

Signe var också med trotts att hon egentligen skulle sova.  

I går så kom Mathias till Läppe för att hämta hem mig och Signe. Efter att han varit på grönbete i stan under några dagar så saknade han oss. Vi saknade honom också och Signe frågade uttryckligen efter den skäggige mannen. Hon log stor när hon såg sin far.

Mathias stannade över natten vilket skapade problemet sängplatts. Signe har fått en ny resesäng och även då den tar väldigt liten platts som i hopp fälld så tar den stor platts när den används. Inger har som vanligt farit omkring med alla de andra sängarna och slängt ut de vi brukar sova i. I stället så stod valen mellan en bäddsoffa som jag förvisat min mor till och hennes extrem mjuka säng som jag sovit i under vistelsen. Problemet löstes genom att vi fyllde Ingers rum med sängar och så kunde Mathias jag och Signe alla sova där i egen säng.

 Sovande Signe i bilen

Talgoxe

Äntligen så sover en sur Signe sin morgon tupplur. Ett under att hon fortfarande gör det efter att telen ringt 5 gånger på ca 30 min.

Vanligtvis så brukar även jag stå för teleterror av min mor, som alltså brukar få ytterligare ett samtal om dagen, men nu när jag är här ute i Läppe och mamma är ute med hunden så är det jag som får svara i den evigt ringade telefonen.
Än så länge så sover Signe. Hoppas på att hon gör det en liten stund till så att hon vaknar som den lilla solstråle hon är.

Bildserie på världens sötaste Signe som numera skrattar (om man lyckas vara tillräckligt rolig). 

I går så blev vi bjudna på mat ner till Hamnstugan. Husliga Jeje hade tagit på sig företaget att göra sushi vilket hon också gjorde med briljans. Tålamod!

Jeje gör sushi   Sysslingarna kollar in varandra

Signe lyckades somna mitt bland kusiner, syssling, mostrar och hundar så jag fick möjlighet att smita iväg till udden och smyga på bävern. I vanliga fall så är bävern ett mycket punktligt djur och brukar hålla tiden halv tio. I går så var den lite sen, det var inte myggen. (Säger den då jag inte vet om det är en hona eller hane, hon och han bävrar ser likadana ut och har samma sysslor, totalt jämställda.) Planen var att lista ut var den har sitt bo men ett gäng hägrar distraherade mig. Bävern rundade som vanligt udden och jag smällde av massor med kort samtidigt som jag sprang bredvid den simmande bävern. Snabba djur. Om jag hade haft ett bättre objektiv så hade jag kunnat få en riktigt bra bild med även då jag var väldigt nära den så blev bilden högst tvivelaktig. Men det är en bäver på bilden, jag lovar.


Var är bäver bild

Hur roar man sig i Vingåker?
Jo, man går på griscafé och titta på trötta suggor och på små grisar som kivas.


Små grisar är vi allihopa
 

Efter grissafarit så var det vidare till Katrineholm där vi införskaffade oss en resesäng till Signe så att hon har något att sova i när hon besöker mormor. Hon ville inte sova i den i natt!

I natt var första natten på Läppevistelsen. Signe somnade runt nio men vaknande igen vid två och var hungrig. Det var kolsvart i rummet, jag fumlade efter en lampa men den ville inte lysa. Jag fick upp Signe och matade, men ett plötsligt behov av blöjbyte tvingade upp oss. Jag tände första bästa lampa på vägen till badrummet, den lös starkt. Klarvakna!

Tillbaka igen efter blöjbytet så kröp jag omkring och satte i alla kontakter som min mor dragit ur. Alla lampor sken lika starkt och obehagligt.

När jag kröp tillbaka ner i den mjuka sängen så rullade ungen fram och tillbaka ner för de backar som blev av min tyngd. Fram och tillbaka tills hon var klarvaken och tittade på mig med stora vakna ögon och log. Jippi!

I natt så ska vi låna hundens nattlampa!

I onsdags så var vi i Läppe. Karin och Tomas var också där med lillprinsen Hektor.

Alla tittar på Hektor

Mormor Inger och en sovande Signe

Hela gänget

Det går troll på udden

Några gånger om dagen, efter desperata jamningar, så slänger vi ut Movitz. Han kryper omkring på gården i någon minut och sedan så vill han in igen. Varige gång han kommer in så får han godismat för att han är... duktig? När han är färdigäten så börjar de allt mer desperata jamningarna igen.

Än så länge så har han knappt tittat på Signe efter bitattack. Kanske så nådde vår kraftiga reaktion in i hans egensinniga lilla katthjärna och han förstår att han gjorde något som var fel.

Det är kul med djur!

I går så hände det som inte fick hända, katten bet Signe. Signe låg på en filt på golvet och övade sig på att vända sig, Mathias satt bredvid och katten tittade på. På ett ögonblick så hade Movitz dykt fram och bitit henne i kinden, hon skrek högt men som tur var så var det inte ett stort bett. Det blev ett litet rivsår och Signe glömde det rätt fort. Men det har inte jag och Mathias gjort. Så dagen i går var en riktig skitdag. Min första instinkt var avlivning, hade jag kunnat så hade jag skjutit honom på plats men när vi väl lugnat ner oss så bestämde vi oss för att ringa till katthemmet.

Det slutade med att numera så är Movitz utekatt. Vi har inte släppt ut honom tidigare för att vi var rädda om honom och oroliga över bilar. Vi är inte längre lika rädda om honom och nu så åker han ut.

Han var ute första gången i går och trots att de på katthemmet bedyrat oss att katter inte jagar grannbarn så var det de första Movitz gjorde. Med galloperande steg och höjd svans så jagade han barnen som skrek och sprang. NATURLIGTVIS SÅ JAGADE HAN BARNEN, vad annars...! Skitkatt!

Han ligger på minus och i går så kröp han omkring här hemma och skämdes. Han var trött efter att ha fått vara ute och sov mest.

Han lever på nåder och katthemmet har lovat oss att om läget inte blir bättre av att han går gå ut så kan vi lämna in honom.

I dag så åker han ut igen, barnen på gården får lära sig att inte leka med honom.

... och han som blivit mycket snällare sedan vi kom hem med Signe. Var han tvungen att göra så här!

Han vet att han inte får vara i vagnen!

Det ironiska är att han kommer undan med det bara för att han har det så skönt och han har det så skönt bara för att han inte får vara där.

  Han brukar fungera så, det förbjudna är alltid roligast.

Som att riva på TV-rutan eller högtalarna. Han gör det inte för att han gillar att klösa på dem utan han gör det för att han vet att han får oss att reagera. Han använder de regler som vi satt upp mot oss. Pinsamt nog så har han övertaget och all makt. Kattakräk!

I dag så lurade vi med Janni och Fredrik i båten och lämnade mulna Nypan. Som vanligt så var det soligt och fint ute i skärgården medan molnen hängde över land.  

Efter en skön stund på klipporna så var vi redo att åka hem igen. Det var inte båten Anna! Hon hade stått och blivit sur, något om läckande bensin. Jag och Janni stängde in oss i ruffen tillsammans med en grinig Signe och lät herrarna fundera över hur att få igång den sura båten.  De pratade med låga sakliga mansröster medan de stod och hängde över motorn.  Jag och Janni började acceptera det faktum att vi kanske skulle bli fast på ön ett tag. Då så startade Anna!

Hon har personlighet den båten.  

Under tunga moln så väntade Nypan på oss och vi kom i land helskinnade även denna gång.