Katten bet Signe
I går så hände det som inte fick hända, katten bet Signe. Signe låg på en filt på golvet och övade sig på att vända sig, Mathias satt bredvid och katten tittade på. På ett ögonblick så hade Movitz dykt fram och bitit henne i kinden, hon skrek högt men som tur var så var det inte ett stort bett. Det blev ett litet rivsår och Signe glömde det rätt fort. Men det har inte jag och Mathias gjort. Så dagen i går var en riktig skitdag. Min första instinkt var avlivning, hade jag kunnat så hade jag skjutit honom på plats men när vi väl lugnat ner oss så bestämde vi oss för att ringa till katthemmet.
Det slutade med att numera så är Movitz utekatt. Vi har inte släppt ut honom tidigare för att vi var rädda om honom och oroliga över bilar. Vi är inte längre lika rädda om honom och nu så åker han ut.
Han var ute första gången i går och trots att de på katthemmet bedyrat oss att katter inte jagar grannbarn så var det de första Movitz gjorde. Med galloperande steg och höjd svans så jagade han barnen som skrek och sprang. NATURLIGTVIS SÅ JAGADE HAN BARNEN, vad annars...! Skitkatt!
Han ligger på minus och i går så kröp han omkring här hemma och skämdes. Han var trött efter att ha fått vara ute och sov mest.
Han lever på nåder och katthemmet har lovat oss att om läget inte blir bättre av att han går gå ut så kan vi lämna in honom.
I dag så åker han ut igen, barnen på gården får lära sig att inte leka med honom.
... och han som blivit mycket snällare sedan vi kom hem med Signe. Var han tvungen att göra så här!
