Första tanden! öppna och skolfoto
Manfred har fått en tand! Äntligen efter veckor, månader av dreglande och hysteriskt körande i munnen. Men nu är första lilla tanden ute. Köpte, på Emma och Lovas rekommendation, en bitring från Apoteket till honom och den har han nu och gnager på.
Idag har vi varit på öppna förskolan. Där träffade vi Emma och hennes Tilde och Lova och Johanna och hennes Love och Freja.
Under fikat försökte vi få våra små cirkusdjur att sitta still och vara med på samma bild. Men det var bara de fastspända spädisarna och Tilde som satt still. Signe och Love tyckte att fikat var roligare än att vara med på bild. Jag fick inte till något bra (hoppas på att Johanna lyckades bättre med kameran).
Stulen bild från Johanna som lyckades bättre som fotograf.
När vi kom hem låg Signes skolfota i brevlådan. Jag slet upp det innan vi ens kom in i huset. Fina fina Signe. Men tråkigt att hon var illa myggbiten och hade två sår efter betten. Men söt är hon och så stor hon ser ut! 
Signe höstterminen 2011.
Signe vårterminen 2011, togs straxt innan hon fylde två år.
Öppna, ogräs och aror
Tilde och Signe fick åka häst och vagn på väg från öppna förskolan.
Dagen började på Nicos öppna. I ett obevakat ögonblick bestämde sig Signe för att hon var kissnödig och gick själv till toa, hittade en potta och satte sig och kissade. Hittade henne utanför toaletten med byxorna vid knäna. Duktiga tjejen (men det blev ett byxbyte efter hennes egna potteri).
Här hemma har vi fortsatt att rensa ogräs i slänten.
Nu, efter den ena skrikattacken efter den andra, sitter Signe lugnt i soffan och tittar på filmen Rio.
"putsa, diska, tvätta, damma...
Jag har en sovande Manfred i mjukliften och en Signe som är på dagis och ska gå på utflykt. Efter att ha börjat dagen med en dubbel Alvedon känns det lyxigt att det är tyst här hemma. Igår var Signe också på dagis. Hade planerat in och längtat efter den sovstund som jag tänkt ta när hon var på dagis. Manfred brukar tycka att det är mysigt att kura ihop sig bredvid mig i sängen… men inte igår. Han gnölade surt större delen av dagen och ville inte äta. Timmarna som Signe var på dagis försvann snabbt i ett gnäll och snart hade jag två barn som tjöt i kapp. Var helt slut på kvällen och på ett strålande humör (läs skitsur). Livet kändes hopplöst fram till klockan tio, just som jag skulle gå och lägga mig, tog Manfred plötsligt flaskan och sög i sig 150 ml. Han somnade mätt och jag somnade nöjd.
Min sovare.
Kan skryta om Signe som kan återberätta delar av Askungen. ”Askungen tappade skon i trappan. Hon vågade inte stanna och ta upp den. Hon skulle åka vagnen. Klockan slog tolv. Prinsen sa vänta, vänta! Hahaha tokigt!” Signes egna ord.
Empati är inget man föds med, det är något man lär sig. Kan säga att min empati för Askungens hopplösa skrubbande nått nya höjder sedan jag såg filmen senast. Stackars Askungen… (läs det som självömkan).
...varje dag är det detsamma". Nynnar mössens arbetssång.
Staplade barn.
Projekt just nu är avverkning av maskrosodlingen i slänten. Min maskmatta. Maskrosorna har skaffat sig rötter stora som morötter. Har i min naivitet trott att maskrosor är ettåriga och att vintern ska lösa problemet åt mig men monsterrosorna kommer tydligen sticka upp sina huvuden nästa vår också… om de inte dras upp med morot och allt. Men nu regnar det så projekt utrotning får vänta lite, som det gjort hela sommaren...
Men i brist på annat har det sett finare ut med maskmatta än med bar jord. Min plan är att plantera vackra marktäckande blad som konkurenter till maskrosorna, men det blir nästa år.
Vikt och milliliter
Idag tänkte jag svänga förbi BVC och väga Manfred på vågen i väntrummet. Vill veta hur han ligger nu när han nästan inte ammas alls utan får ersättning. Han nattammas men vet inte hur mycket han får i sig då. Om dagarna äter han 4-5 mål med ca 100 ml i varige. Som mest 150 och som minst runt 60 ml. Jag är inte van vid att mara så sällan som man gör med ersättning. Känns som om jag aldrig matar ungen. Enda sättet som det märks skillnad på honom är att han börjat sova bättre om dagarna. Nu kan han sova 1,5 timme åt gången till skillnad från 30 min som han gjorde förut.
Uppdaterar vikt senare...
Uppdatering:
Vågen stannade på 6485 g, på kurvan gör det att Manfred nu ligger 1,5 under istället för 2 som han gjorde förut. Känns bra att veta att matningen fungerar. Fullt normalviktig sa den sköterska jag fångat i förbifarten och fått att sätta in vikten på kurvan.
idag har varit en dålig ersättningsdag för Manfred, försöker att inte stressa upp mig men mitt humör styrs helt av hur mycket barnen äter... eller inte äter. Kände mig frustrerad efter att han ratat flaskan. Men plötsligt händer det, jag testade att ge honom en smakportion gröt och han åt upp. Han till och med gapade efter skeden. Vet knappt hur gapande barn ser ut, Signe började gapa efter skedar när hon var långt över ett år och då bara om det var glass på skeden. Glass har aldrig varit ett problem...
Att mata barn tillhör det tråkigaste jag vet. Mina äter ju aldrig och får alltid slänga hela portioner. Men det var en fröjd att mata ett barn som gapade!
…bara ett annat ord för galen”
Snigel och larv.
”Mamma får jag långa dina pärlor?” varpå jag får förklara för barnet att det är hennes pärlor som jag lånar från henne. Manisk lägger jag pärlplatta efter pärlplatta, skitkul ju! Känner mig överkreativ, ”överkreativ är bara ett annat ord för galen” menar Mathias som fasar för att jag ska fylla huset med kreationer. Men det som är bra med pärlplattor är att de lätt går att hälla tillbaka i burken. Men mina snigelverk behåller jag.
Har väntat och väntat på att Signe ska kunna pyssla och nu när hon börjat visa intresse som sträcker sig längre än att bara stoppa i munnen så jublar jag och förser henne med material.
Just nu sjunger Mathias och Signe sånger och spelar/plinkar på gitarren tillsammans. Glad över att kunna göra mina barn lika överkreativa som jag själv.
Två sniglar. De pärlor som sticker ut i placering har Signe lagt. Vår deal är att hon står för charmen och jag står för resten.
Photoshoot
Klänning?
Senaste stickprojektet klänning till Signes Skrållandocka.
Det här är tredje försöket de två tidigare plaggen är upprepade. Klänningen är långt från klar men tror inte att den kommer möta samma öde som de tidigare. Stickar enligt klänningsmönster men följer varken antal maskor, stil, färg, garn, eller mönster på övrigt sätt. Hjärtana kommer från en annan beskrivning. Kör som vanligt på måfå, jag är helt sämst på att följa mönster!
Senaste nytt...
Det här är Signes första hela dag på sitt nya dagis. Hon kommer gå 15 timmar i veckan, 15 timmar i veckan då jag kan passa på att göra saker som exempelvis att prata med människor. Känns så lyxigt, tanken på att kunna ta med Manfred ner på stan och ta en fika. Jag vinkade glatt av en lite fundersam Signe. Hon var där tre timmar igår och det gick bra och hon pratar redan om sin fröken som skolade in henne. På Signes avdelning är det nästan bara pojkar, de är (med Signe inräknat) fyra flickor. Inskolningen i måndags slutade med att en av pojkarna knuffade henne helt oprovocerat så hon ramlade och blev ledsen. Min fina lilla Signe som aldrig knuffas men alltid blir knuffad. Men det blir nog bra, hon är så social och trygg att hon lätt tar för sig. Hoppas att hon ska trivas.
Här lägger vi pärlplatta. Kunde inte låta henne ha den ifred och var tvungen att provlägga apan, kul ju!
Kan skryta med att Signe kan trä pärlor på en tråd. Men hon tycker att det är så pilligt att hon nästan kryper ur skinnet!!!
Senaste Manfred nytt är att han vänt på sig från rygg till mage. Han gjorde det 4 månader och två dagar gammal. Kul när det händer saker.
Ännu roligare är att han tar flaska och dricker ca 100 ml åt gången två-tre gånger om dagen. Hoppas bara att jag inte helt förstört amningen nu, hoppas på att kunna amma honom men varva med ersättning…
Buss, BVC och banangröt
Igår åkte jag in till stan med barnen med målet väga Manfred på BVC.
Det är nu det känns att vi bor på landet. Vi hade tiden 14.00, bussen in gick 12.30. Signe gick nästan hela vägen från busstationen till Ekensberg och vi var framme lagom i tid. Stressade som en glaning efter besöket för att hinna med bussen 15.55 hem igen. Väl på stationen finns inte någon sådan buss, fasa, det är varmt barnen är trötta jag var helt slut svetten sprutade och ingen buss. Lyckades hitta en annan buss som gick förbi här hemma och hoppade på den i sista sekunden. Vi var hemma igen 16.30. Var alltså borta 4 timmar för ett besök på 15 min. Måste skaffa körkort, detta håller inte!
Utanför BVC träffade vi Tiao som följde med in och höll rätt på Signe åt mig. Manfred vägdes och väger nu 6265 g och är 63 cm lång. Han ligger två snäpp under viktkurvan vilket inte är bra. Ska boka ytterligare ett extrabesök för att ta vikt innan han ska tillbaka om 1,5 månad på rutinbesök.
Så vad gör man åt vikten. Jo man matar. Men ungen äter inte och när han äter härjar Signe med honom och mig. Matro finns inte. Dessutom tror jag inte jag har så mycket mjölk åt honom.
Blev uppmanad att börja med smakportioner. Idag bjöd jag honom på smörberikad gröt för första gången. Ersättning har han fått då och då nästa hela tiden men ska öka på det med. Att han har blivit så stor att han får äta mat. Fort det går. Men känns konstigt att skedmata ett barn som inte ens kan sitta själv.
Gröten tyckte han var lite så där kul att äta. Men nyfiken på den var han men tror inte han fick i sig något. Ska fortsätta truga med gröt tre gånger om dagen och snart testa potatis och liknande.
Signe visade sitt stöd för sin lillebror som åt gröt för första gången ”Blä” sa hon ” Lillebror spotta ut!” Tack för hjälpen Signe.
Nils Manfred
3/9, alltså igår, döptes Manfred. Dagarna innan dopet hade jag helt försvunnit in i förberedelser som går att beskriva som muffin hell. Jag bakade små mini muffins i dagarna tre och något som kändes som till förbannelse. Tackar min neurotiska sida utan den hade jag inte fortsatt utan köpt tårta som en normal människa men manisk som jag är bakade jag 200 st. Det med Signe på en stol bredvid mig och Manfred på golvet. Båda barnen med åsikter!
Men plötsligt var muffina färdigbakade, huset ”städat”, Mathias stilig i kostym och jag och Manfred iklädda klänning. Där på kyrkbacken började släkt och vänner anlända och där bland alla människor får jag syn på Hektor. Lilla fina Hektor stilig i finkläder. Där brast det första gången. Stort tjut av rörda tårar. Så fin han var!
Signe hängde sig storögt fast på faster Idas höft och bars in i kyrkan. Jag stal tillbaka själva föremålet Manfred från många famnar som ville hålla och så började ceremonin…. Utan mormor Inger som hade haft så gott om tid under resan från Läppe.
Med Manfreds goda feerna Jeje och Karin vid vår sida sjöngs det psalmer och lästes böner. Manfred tittade sig tyst omkring, han sa inte ett ljud trots att prästen tog honom och hällde vatten på hans huvud. Med en ny frisyr visades han upp i kyrkan. Min vackra pojke! Det brast för Karin när Hektor kom framgående till henne och för mig ännu en gång när Signe (som bott hos sin farmor och suttit i hennes knä under dopet) fick syn på sin mormor som kommit insmygande i kyrkan och då sprang bort till hennes knä. Gråt igen!
Efter dopets rörande alla känslor var det dags för mina muffins att ställas fram på borden. Fikat här hemma var trevligt och lättsamt. Var inte uppdukat utan bjudet till mingel utan kaffe och utan tårta men med 200 mini muffins som ingen vågade äta.
På kvällen hade vi grillfest och firade Ida som fyllt år. Blev sent och vår lilla familj tittade mer och mer hålögt på vårat främmande men kul vinner över sova och kul var det!
Far och son (stulit bilden från gudmor Karin.)
Signe med sin gudmor och faster Ida.
Gudmödrar, moder och nydöpta Nils Manfred.
Signe förser sig av fikat
med båda händerna...
Skriver med ett barn i knät som hela tiden pratar, pillar och har åsikter och ett barn som blir mer och mer missnöjt i babysittern som jag gungar lugnande med foten. Undrar trött var min egentid är… enlig en manlig forskare av någon typ har en kvinna egentid om hon har båda händerna på tangentbordet, bilkö nämns också som egentid, min egentid är när jag diskar. Bilkö låter lockande...
Har varit dålig på att uppdatera. Vi fixar här hemma och förbereder inför Manfreds dop på lördag. Nu när det närmar sig inträder projekt finna ”egentid” till bakning och städning med båda händerna på dammsugaren.
Men på något sätt har jag funnit tid till att påbörja en stickad tröja och en klänning. Det var meningen att Signes nya Skrållan docka skulle få figursydda kläder. Båda dessa plagg har jag repat upp. Det var svårare än jag trodde (har aldrig stickat efter mönster förut) men ska göra ett nytt försök, ger mig inte!
Signe är i alla fall glad över sin docka och propsar bland annat på att den inte får ha skor i soffan.
Och så är Signe nyklippt. Klippte henne igår i badkaret under stort vrål. Men efteråt var hon nöjd och tackade för klippningen. Söta unge!
Se så glad hon blev...
Fina är de i alla fall, barnen. Men jag måste hålla ett mycket mera uppmärksamt öga på dem när Manfred ligger på golvet. Igår tog Signe satts och hoppade jämfota över honom. Mitt hjärta stannade men som tur var så gick det bra... Uhhhhh!
Barnkanalen är på hela dagarna i självbevarelsedrift från min sida. Signe är nu helt fixerad vid "min barnkanal" som hon säger, tjatar om och till och med äter till.
Alla andra barnen har börjat dagis, det är bara Signe kvar här på gården om dagarna.
Harkrank
