KnackArt

Idag firade Signes förskola in våren och alla barnen sjöng vårsånger för föräldrar och syskon. När jag såg Signe komma gående under in marschen och uppradningen var det svårt att inte börja stortjuta. Blev så rörd! Hon var så fin i en klänning ur utklädningslådan på dagis och flätor i håret som en fröken flätat på henne. Signe fick lyfta den lite för långa klänningen när hon gick för att inte snubbla på den.

Mathias filmade men jag hade glömt min kamera hemma (förbannar mig själv) men tog kort med mobilen.

Vi är fortfarande fullt upptagna med att låta vardagen landa i nya rutiner. Manfred gör inte så mycket annat än äter och sover mellan blöjbyten. Han är ett litet matvrak , vilket jag tackar för dagtid men inte nattetid. Han är kvällspigg och äter konstant till ett på natten. Därefter får jag sova stötvis mellan matpauserna och titta avundsjukt, från sängkanten, på sovande Mathias och Signe som snarkar vidare.

Igår var vi på läkarbesök på BB. Allt var bra och han har gått upp ca 200 g under helgen. Han vägde 3706 g, alltså fortfarande mindre än födelsevikten men han är nu på g upp igen efter viktdippen.

Signe är väldigt stolt över sin lillebror och vill nyfiket titta på vid matstunder och blöjbyten. Hon pratar mycket om navelsträngen och tycker att den är ”häcklig” som hon säger.

Hon blir alldeles len i ansiktet när hon får hålla sin bror.

Idag har jag sett det finaste jag någonsin sett, när Signe träffade Manfred.

Mathias gick iväg och hämtade henne från dagis och Manfred och jag väntade hemma på dem. När dörren öppnades vinkade Signe lite blygt och förväntansfullt åt mig ute i trapphuset innan hon försiktigt gick in. Jag satte mig på en pall och lät henne komma fram. ”Titta lillebror” sa hon genast och klappade honom försiktigt på foten. Hon sken som en sol hela hon och hennes ansikte lös. Hon stod länge och tittade och klappade, tillsist gav hon honom en snorig dagispuss. Oundvikligt, denna unge kommer härdas på ett annat sätt en den överbeskyddade Signe gjorde första tiden.

Kvällen har vi spenderat hemma själva med lite hushållspyssel och med nya rutiner.



Tittat på bilder på nyfödda Signe. De är så lika varandra, syskonen. På vissa kort är det svårt att se vem som är vem. Och båda är mycket lika sin far... var det första jag tänkte när jag såg Manfred, en mini Mathias till.

 
Först Signe sedan Manfred.
 

Förlossningsberättelse för den som orkar läsa.

Redan på onsdagsmorgonen kände jag som mensvärk. Datumet 11.05.11 lät som början på ett bra personnummer och jag upplyste Mathias om att jag planerade att ha ungen ute det dygnet. Vid lunch ringde jag hem Mathias efter ett samtal med förlossningsavdelningen. Klockan 14.00 lämnade vi Signe hemma med Inger och åkte upp till sjukhuset, optimistiska som vi var hade vi med oss all BB-packning. Fick ta CTG-kurva och bli undersökt, öppen 3 cm. Kändes som ett nederlag med så få cm och vi blev ordinerade ”ut och gå och ät”. Åkte hem till Berit och la mig på hennes soffa, rörde mig inte och åt inget. Klockan 18.00 åkte vi upp igen för då stod jag inte ut! Vi blev upplysta att ”er kommer vi inte skicka hem fler gånger!” och fick frågan ” vill du ha lustgas?” Det ville jag!!! 18.30 var jag öppen 5 cm, 20.00 var jag öppen 7 cm och barnmorskan tog hål på hinnorna, 20.24 lyftes Manfred upp på min mage. Trodde aldrig att det skulle gå så fort som det gjorde! Riktigt nöjd med förlossningen!

Manfred mådde bra och det gjorde jag också först. Blev dock komplikation med att livmodern inte drog ihop sig som den ska. Blödde mycket med chock som följd. Ingen fick ta i mig! Fick tillslut morfin och det i kombination med hot om operation gjorde att de fick klämma på mig. Fick diverse dropp och två påsar blod. Vid 24.00 började jag bli mig själv igen och vi fick flytta från förlossningen till BB.

Manfred mådde bra hela tiden och åt och sov om vart annat. Jag mådde bra redan morgonen efter och var piggare än förväntat. Var uppe och gick lite och fick till och med på mig mina egna kläder. Mådde bättre efter den här förlossningen än efter förlossningen med Signe.

Idag, efter två nätter på BB, klädde vi på vårt barn och åkte hem. Vi är nu hemma med Signes underbara lillebror och jag mår bra.


Nils Manfred
3795 g
52 cm

Inne på övertid och fortfarande ingen kläckning… och kan inte påstå att jag känner att det är på g heller. Hade lite känningar igår men det har jag haft många många gånger och som vanligt avstannade det innan det hann bli något.

Inger var här och hjälpte mig med Signe torsdag till fredag. Jag har ingen energi varken i kroppen eller till tålamod. Kort stubin. Väldigt skönt med avlastning. Nu är det helg och vi gav min trötta mor ledigt och Mathias är hemma så vi är två om barnet.

Ställde mig nyss på vågen och konstaterade, mycket nöjt, att den står på 77,5 kilo vilket är 2-3 kilo mindre än jag vägde när jag väntade Signe i samma vecka.



Mobilbild på Signe, från igår, tillsammans med nyköpt Saintpaulian. Mamma och jag tog en tur till Blomsterlandet där jag spanade och skaffade mig habegär. Har en lista på olika plantor jag kommer investera i så snart jag får tillträde till huset och har någonstans att gräva ned allt. Det är körsbärs och plommonträd samt magnolia och diverse rosor som ligger i topp på listan. Längtar!

Gick som vanligt in på familjeliv.se för att titta på nedräkningen och veckoinformationen om bebisen som jag har där. Idag står det att det är 0 dagar kvar och att förväntat förlossningsdatum är nått. Helt obegripligt att tiden som går så långsamt gått så fort, va ju nyss 20 dagar kvar och innan det inte länge sedan det stod 99 dagar kvar.

Chansen att ungen bryr sig om dessa nedräkningar och planerade datum känns mycket liten så liten att Mathias åker till Stockholm idag och väntas komma hem till kvällen. Om han nu ska åka till Stockholm känns förväntat förlossningsdatum säkrast.

Inger kommer hit idag och stannar över natten. Jag ringde och var upprörd igår efter att ha hämtat hem mitt tvärsura motarbetande barn från dagis. Tog oss nästan inte hem och varige steg jag tog skar i höften. Foglossning så här på sluttampen.

Kan fortsätta att gnälla om att jag inte sover om nätterna. I natt låg jag vaken över två timmar innan jag lyckades somna om. Är så sjukt varm trots att fönstret är öppet. Mathias ligger invirad i sitt täcke och fryser medan jag kastar av mig mitt och hålls vaken av värmen. Kamin!

Är nervös och vill bara att det ska vara klart!

Idag är Demon Seed i SN med anledning skivkontrakt. Artikeln handlar om skivindustrin i stort och innehåller en intervju med Mathias. Han svarar på hur bandet grundades, hur de marknadsfört sig, hur de fick skivkontrakt och hur bandet tjänar på det. Fin bild på dem och roligt med uppmärksamheten. Det har börjat röra på sig för bandet.

Igår var Inger här. Vet inte hur jag skulle tagit mig igenom dagen annars. Mitt humör är inte det bästa och jag var nog inte så kul hela tiden. Mitt temperament är i botten och det krävs inte mycket för att jag ska tippa över. Var i alla fall väldigt trevligt, för mig, att ha sällskap och för Signe som fick leka med sin mormor. Inger kom med en present till Signe, nog det bästa någon skulle kunnat ge henne. Hon fick en trehjuling. Lycka! Signe har pratat cykel länge och jag har lovat henne en så fort hon kan trampa sig fram. Vi har övat på öppna förskolan men inte riktigt lyckats. Signe blev väldigt glad över sin fina röda cykel och trampade lite då och då själv och tog sig framåt. Men det första hon gjorde när hon såg cykeln var att slänga sig på knä framför styret och sjunga in i det som en mikrofon Bä bä vita lam sjöng hon. Inregnade men lyckades underhålla barnet ganska bra med fika och cykelträning.

Vaknat ännu en morgon utan bebis. Har nog börjat med nedräkning förtidigt för även då det bara är tre planerade dagar kvar kan det ta över två veckor innan ungen kommer… Hur att stå ut i denna obekväma väntan?  

Signe och jag har nyss gått upp och väntar på att Inger ska komma hit och förbarma sig över oss. Måste få dagen att gå och orkar inte roa Signe själv. Ringde och pep i torsdags och mamma lovade att komma snarast vilket gjorde att jag kunnat se fram mot idag. Vet inte vad vi ska göra men det blir nog ut till lekplats med barnet. 

Signe filosoferar om bebisen: För det första är hon övertygad om att det är en lillebror och att han ska heta Sara. Det senaste hon sa om bebisen var när jag låg i paddställning i soffan och beklagade mig, då säger Signe ”bebis stora klor, riva mamma” och syftar på att bebisen river mig i magen. Hon pratar med bebisen och skrek på den att komma ut, ”bebis komma ut!” lät kul. Hon låtsas även ta bebisens näsa vilket är väldigt gulligt. Hon har refererat till den som Larven, hon borde inte lyssna på allt jag säger! Och så brukar hon räkna upp olika kroppsdelar som hon förmodar att bebisen har som ”bebis huvud, bebis hand”. Hon vet även den korrekta vägen ungen kommer ut vilket Mathias anser vara överkurs för en tvååring… hur den kom in har vi inte gått in på… sparar det till treårsdagen.  

Iphone bild från lekparken i hamnen.

Vi firade valborg med att gå ner till hamnen och leka i lekparken för att sedan avrunda med glass. Gick hem en stund och åt mat innan vi gick ner till vallarna för att titta på elden. Förfasades över studenterna som såg obehagligt små ut, åldersnoja. Signe lyssnade storögt på deras fyllesånger, Signes egna ord var ”jätte jätte konstigt”. Hade lovat Signe varmkorv och hittade varmkorv i hamnen. Mitt under korvköpet öppnade himlen sig till hagel och vi kunde, som tur var, fly in i korvkiosken. Efter det gav vi upp på detta med eldar och började röra oss hemåt. Hittade dock en eld vid Franciskuskyrkan som vi stannade och tittade på. Hade alltså gått över hela stan i regn bara för att komma hem och hitta en eld… Signe tittade på den och konstaterade att elden var varm. Sedan gick vi hem. Väldigt skön dag men med ombytligt väder, hade dock med Signe som var en solstråle hela dagen!

Försökte med de två långa promenaderna driva ut larven men det resulterade bara i att jag blev trött. Blir alltså en maj bebis och den får gärna komma NU!







Iphone bilder.