KnackArt

I torsdags så tog jag mitt pick och pack och tog första bästa buss till Läppe för att göra en snabbvisit över natten.

I Vingåker så spontan inhandlades världens sötaste barnkläder. Det blev en liten mössa som kommer att passa bra till våren och kanske även lite på sommaren och en sparkdräkt. Men paradnumret är en overall som grodynglet ska få åka hem från BB i.

Det förväntade ankomstdatumet är i slutet av mars så det känns lite onödigt att köpa på sig en massa vinterkläder men en overall måste ju ynglet ha då det säkert kommer vara några kalla dagar.

Som vanligt så blev det en massa god mat och en massa onyttigheter under Läppe visiten.

Jag rundade av dagen med att somna i soffan vid åtta. Jag är ett SÅ bra sällskap på kvällskvisten!


Altanen med nya trappor och inglasning.  

Jag är expert på att starta projekt och mitt under julmarknadsförberedelserna så hamnade jag på avvägar. Helt akut så började jag störa mig på att jag haft samma stickade väska i ca 5 år. Inte helt hygieniskt även om det är värt att nämna att den inte gått sönder. Bra kvalité *klappar på mig själv*.

Men nu så var det dags för en ny väska. Det blev en grön gräslig liten sak med en massa lönnfack och finesser.   


Fina nya väskan!

Nu så har jag stickat till förbannelse. Det hela började med att jag glatt började sticka små armvärmare i fluffgarn. Dessa armvärmare var menade till den julmarknad som jag och Inger var med på i helgen. Julmarknaden hölls i Läppe. Det är första gången som en sådan har arrangerats i Tomtebo "mitt i pensionatet" och min mor och moster var med i ledningen. Kors i taket.

Mina armvärmare som påbörjats i god tid i ett vant mönster panikändrade design två dagar innan julmarknaden skulle gå av stapeln och jag var tvungen att börja om på noll igen. Under dessa två dagar så lyckades jag i rena förskräckelsen producera fram 15 st alternativa armband. För att göra det hela ännu värre så stickade jag även 4 st halsduksliknande saker som kan liknas med en stickad boa.   

Jag åkte till Läppe på fredagen och en MYCKET underlig bussresa senare så hade jag en boa klar. De resterande tre stickades på kvällen tillsammans med 4 st armband. Trotts att Inger var betydligt mycket bättre förberedd än vad jag var så jobbande även hon med det sista pillet fram till klockan 12 på natten. För 12 är verkligen natt för oss som vanligen stupar i säng straxt efter Idol. Klockan 6 så steg vi upp igen och fortsatte med förberedelserna.

Dagen spenderades i ett mycket julpyntat Tomtebo tillsammans med de andra på marknaden. Det kom massor med folk och Inger och jag upptäckte att vi inte är några bra försäljare. Men även då det gick trögt till en början så måste vi ha blivit bättre på försäljningskonsten för i slutet av dagen så hade växelkassan gått plus.

Att stå och sälja rysligheter var fruktansvärt pinsamt. Men något fick mig i alla fall att säga att detta gör vi om nästa år.

Nu är det ett faktum och så som det är med alla saker som inte går att ändra så är det bara att acceptera. Men det är svårt att godta att jag är tjock! "Nej, du är inte tjock... du är ju gravid!" låter det när jag beklagar mig. Men det är inte bebismagen som jag klagar över, det är allt det andra runt bebismagen.

Även då det var längesedan jag var smal i dess rätta bemärkelse så har jag hållit mig till en vikt som jag kände mig bekväm i. Denna vikt har jag nu tvingats lämna och jag närmar mig det ruggiga 70 strecket.

Detta är en mindre kris!

Det blir inte heller bättre av att alla människor plötsligt har rätt att kommentera hur jag ser ut. Detta gör de med kommentarer så som "Men guuu va stor du har blivit" och "är du säker på att det bara är en där inne?" Dessa kommentarer hjälper inte min kris, de matar krisen och snart så är krisen så stor att den kan äta upp hela tjocka jag.

Det som gör det hela ännu värre är att jag är säker på att människorna med tjockis kommentarerna inte menar något illa. Jag kan alltså inte bli arg på dem. Jag kan inte heller ge igen med samma slags påhopp, även då jag gärna skulle vilja.

Egentligen så tycker jag att jag är rätt så fin. Väldigt fin till och med. Jag är stolt över min runda fina mage och att den runda fina magen kom tillsammans med matchande bröst gör inte saken värre.  

Ja, jag vet detta är motsägelsefullt. Men jag befinner mig mitt i mellan mitt eget ego och att vara mamma.

Nu så ska jag gå iväg och äta för jag är hungrig!!!

Fråga: Var detta verkligen smickrande?

Din personlighetstyp:
Kraftfulla, originella och känsliga. Slutför vad de påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörda för andras känslor. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. Oftare individualister än ledare eller underordnade andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, studievägledare, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare.












Jaha, och hur väl stämde nu detta?
Jag undrar om jag har så välutvecklad självinsikt att jag själv kan svara på den frågan.
En sak vet jag då om mig själv och det är att jag inte skulle passa som dagispersonal som testet föreslår!

I måndags så stressade jag ut ur lägenheten och vaggade iväg mot Karins lilla gula bil som snällt stod och väntade på mig. .

"Jag vill se dig naken" upplyste Jeje mig om när jag kom vaggande med min jättemage.

Den lilla gula bilden fylldes till brädden med packning och så bar det av till Läppe.

Bebisprat och ultraljudsvisning.

Väl framme i Läppe så stånkade jag och Karin oss ut ur den lilla gula sardinburken. Jeje den smidige klättrade lätt ut ur baksätet och förbi tjockisarna.

Jag knatade upp till Inger som visade upp de senaste förädlingarna av huset. Numera så är farstun delvis inglasad. Något som djuren ännu har att vänja sig vid, "syns inte finns inte" teorin går ju inte att tillämpa på glas.

Mamma gjorde något som mamma älskar att göra. Hon skrev en lista innehållandes mina ärenden, hennes ärenden och så hennes favorit kategori "saker som jag ska hjälpa henne med". Vi spenderade tisdagen med att förkorta listan.

Bland annat så var vi i Vingåker och letade efter ett bord. Vi hittade en begagnataffär som vi styrde våra bestämda steg mot. Det var mörkt i affären. De som jobbade där tittade undrande på oss. Det var stängt. Men när vi kom ut igen så hade mamma, i sann Rönnqvist anda, köpt ett bord.  

"Titta nu äter hon igen!"

På tisdagskvällen så var vi bjudna till hamnstugan. Jag som redan hade ätit en stor tallrik hämtmat som min mor försätt mig med blev nu erbjuden tackos. Äta äta äta.  

Jeje kände en bebisspark på min mage. Det var första gången som någon annan än jag kände ynglet.

I onsdags så åkte vi till Örebro. Ikea var ett av del målen. Det inhandlades ett köksbord åt mig och Mathias som i flera månader varit utan ett sådant. På parkeringen så uppstod tillfällig förvirring när vi först inte kunde hitta varken bilen, Neta eller Harry.

"Det är säkert jätte många som har genat här!"

Inger körde med Neta som vägvisare. "Där skulle vi in!" var nog ledorden för dagen.

Vi tittade lite barnkläder, spjälsäng och skötbord. Jag har inte börjat handla sådant än utan jag ska försöka hålla mig några veckor till.

När jag kom hem igen så möttes jag av en lite urjobbig katt och en inte fullt så jobbig Mathias. Vi tre skruvade i hopp Ikea bordet helt utan att slåss. Movitz hjälpte till att döda den uppkäftiga tejpen och la sig kurrande på ritningen.

Alien varning på grodynglet!

På kvällen så gav bebisen sin far en spark och kvällen efter så såg jag en spark för första gången.