KnackArt

Nu är Signe nybadad och nyfriserad. De senaste två gångerna som jag klippt håret på Signe har jag gjort det när hon badar. Minst skrik och protest på det viset… även om det hela inte gick helt utan vrål och åsikter. Klippte bara luggen och den blev kort. Väldigt kort.



Bild på Signe efter bad, klippning, mat, bokläsning, iklädd nya pyjamasen och mutad med kex.

Idag har Signe och jag varit på öppna förskolan där vi, som en bonus, träffade vi Maria och hennes killar. Signe målade som vanligt och testade deras klisterpyssel.


Signes klisterpyssel.

Rutschkanas prinsessa.  

Signe somnade i vagnen på väg hem medan jag långsamt hasade mig fram. Massa sammandragningar och kunde knappt gå tillslut. Känns som om ungen i magen kan ramla ut när som… men det är inget jag vågar andas om till Mathias. Är så mycket just nu med båtförsäljning, lägenhetsförsäljning, skivinspelning och alla andra små och stora måsten i vardagen. För att citera Mathias ”gråt ned i kudden och knip”. Så det är det jag planerar att göra med målet fredag. Efter fredag får jag stanna i Nyköping och födabarn vilket skulle underlätta för alla inblandade.

Signe kikar överkanten på rutschkanan.

Igår var Signe ledig från dagis och jag gjorde mitt bästa för att roa henne. Vi gick till Nicos öppna förskola och lekte, fikade och målade. Öppna avslutades som vanligt med en sångstund och Signe stod i mitten av ringen och dansade. Jag satte ned mitt trötta och nöjda barn i vagnen och gav henne välling. Hon somnade efter att hon sugit i sig välling och jag gick sedan en snabbis på stan och köpte lite kläder åt henne samt en keps. Hade kepsprovning på den sovande ungen i vagnen. Hon har så litet huvud. Hittade en keps anpassad för 1-3 åringar. Borde passa på Signe då den även var ställbar men den är för stor. Köpte den i alla fall och gick hem och väckte en sovande Mathias som jobbat natt. Kvällen spenderade jag sovande i soffan tills Mathias upplyste om att han skulle gå och lägga sig… social så där på kvällskvisten.


Välling i vagnen på väg ner på stan för kepsprovning.

Igår var fotografen här och tog kort. Jag hade varit uppe och i full gång sedan klockan 06.00 och städade/plockade undan fram till att han kom klockan 08.00. Signe snurrade omkring runt mina fötter och hade åsikter om ommöbleringarna. Fotografen smällde snabbt upp sina saker och började fota. Min idé var att gå efter och fundera över hur bilderna skulle tas och vilka saker som skulle vara med. Så blev det inte. Det ringde på dörren ytterligare en gång och in kom mäklaren och började ställa mig en massa frågor. Signe snurrade omkring som en osalig ande och var orolig över att alla hennes saker barns omkring och gömdes… kan säga att jag kände likadant. Jag stod där i mitten av allt fokus, bombarderad av frågor från två håll samt åsikter av Signe, samtidigt som två okända män bar omkring på allt vi äger och har. Kände hur jag började gå i tre delar. Kan ärligt säga att jag aldrig varit så stressad i hela mitt liv! Foton togs, noteringar gjordes och med barnet på höften vinkade vi av fotograf och mäklare. Har ingen aning hur korten blev och tvivlar att mäklaren fick den informationen som han behövde. Kvar hemma stod jag och Signe i en röra av saker både högt och lågt. Vet fortfarande inte var jag har hälften av alla saker då de är undanstoppade på de mest otippade ställen. ”Mamma gråter” pep Signe fram, stackars liten som försökte trösta mig. Upprört tog jag mitt storögda barn och stoppade ner henne i vagnen och rullade iväg till öppna förskolan. Där mötte vi upp Emma och hennes Tilde. Tur att jag trotsade min känsla av att vilja gräva ned mig och följde planen att gå till öppna. Dagen blev tillsist bra trotts sin hysteriska inledning.

 
Bilder på prinsessorna Signe och Tilde när vi var på öppna.


Signes första skolfotobild. Låg innanför dörren när vi kom hem.

Vi har gift oss… ekonomiskt! Nästan så att jag förväntade mig att de skulle kasta ris på oss när vi gick ut från banken.

Igår var vi på bankmöte gällande bostadsaffär. Samtidigt passade vi på att samla hela familjen under samma banktak. När våra, och barnets, konton kopplades samman i deras databas började jag förvänta mig ett pinsamt tal, tre rätters och ett risregn. Närmare än detta kommer vi nog inte komma ett giftermål.

Känns som om alla lösa bitar faller på plats just nu… synd bara att det måste bli så stökigt innan det ramlat klart.

Idag går magen in i vecka 34 (33+0). Vi har 48 beräknade dagar kvar.

Lite magdrama utspelade sig natten från söndag till måndag. Hela kvällen hade jag sammandragningar, men de gjorde inte ont. Gick och la mig för att vakna klockan ett av att jag hade ont i ryggen. Väckte en förvirrad Mathias som upplyste mig om att jag gjorde honom nervös. Båda låg sedan vakna övertygade om att förlossningen skulle starta och med alla måsten surrande i huvudet. Hur att göra detta? Inget är klart, mitt uppe i flytt och var gör vi av Signe? Fick vänta minst 30 min innan det gick över och jag kunde somna om. Vaknade igen klockan tre med samma smärta i ryggen men även denna gång gick det över. Lyckades somna om och ingen unge har ramlat ut än så länge.

I tisdags var jag på rutinbesök på MVC och värden och hjärtljud såg bra ut (hjärtljud låg på 128). Gnällde naturligtvis om pinvärkarna och fick rådet att avvakta och ta alvedon om det kom tillbaka. Barnmorskan sa även att om bebisen kommer nu så är det ingen fara men det är klart att det blir besvärligt föra alla. Åka till Eskilstuna och stanna där i veckor själv med en liten liten människa. Men det finns heller inget som säger att den faktiskt är på väg redan nu utan jag kan lika gärna gå över tiden.  

Just nu panikstädas det här hemma. Har spenderat helgen med att sanera köket. Orkar bara hålla på korta stunder och har barnet hack i hälarna hela tiden. Signe klättrar på allt och vi har stått på samma stol, jag städandes och Signe botaniserandes bland olika köks/skafferiprodukter som jag sorterat.

Igår kändes allt ouppnåeligt och jag kände mig paralyserad av allt som måste göras med lägenheten innan visningen. Städa, slänga, sortera, förpacka och ställa i ordningen…. Höggravid! Ringde min mor som erbjöd sig att komma och hjälpa sin panikslagna dotter. Inger kommer alltså i morgon och det hela känns lite lugnare.

Skräck om förlossningen skulle starta och jag skulle vara tvungen att lämna över all kontroll till andra. Det vill säga Mathias och eventuella frivilliga. Skulle inte klara av att ligga på något sjukhus oförmögen att städa och packa!!!

Idag är sista dagen på en två veckors period som Demon Seed varit i studio och spelat in kommande skivan. Mathias har alltså inte varit hemma speciellt mycket (även då han varit hemma mer än vad jag trodde att han skulle vara). För mig ska det bli skönt att få vardag igen och ha honom hemma och kunna göra saker som måste göras.

Signe och jag tog en promenad ut till Brandholmen och Deep blue studio där de spelar in. Kul att höra sången läggas. Signe dansade och rockades loss ordentligt. Lilla hårdrockaren.
Så dumdristigt envist av mig att gå hela vägen fram och tillbaka, helt överansträngd och har massa sammandragningar. Signe sa ”Signe hjälpa mamma” och ”mamma trött!” på vägen hem och så försökte hon hjälpa till att knuffa vagnen när hon satt i den. Gulligt men inte så effektivt.  

Vi är med hus. Ett litet rött hus med vita knutar.

I tisdags var vi på visning på en bostadsrättsvilla i Bergshammar. På onsdagen började budgivningen och vi la ett bud. Mathias ringde och sa att jag inte kunde förvänta mig att vi skulle få den då fler var intresserade. En timme senare ringde han tillbaka och sa att vi fått huset. Chock! Vi har letat i ca 3-4 år efter hus och tittat på många olika sorters boende, radhus, villa, kedjehus. Vi har varit med i flera budgivningar men har alltid blivit överbjudna. Så chocken att det var vi som vann budgivningen var väldigt stor. Ett "hjälp, vad har vi gjort" infann sig tillsammans med stor lycka. Äntligen! Idag skrev vi på kontraktet!

Det är en enplansvilla på 108 kvadrat med fyra rum och kök samt badrum, en mindre toalett, tvättstuga. Huset har en (i sammanhangen) stor tomt och det är en hörnvilla som ligger nära stora grönområden. Husen är ett av en samling liknade hus som ligger i en ring runt en liten lekplats som man ser genom fönstren och från tomten.

Vi flyttar så snart vi sålt vår lägenhet (förmodligen början av sommaren). Nu inleds alltså försäljning med allt vad det innebär… Känns som om allt händer på en gång men allt är roligt. Mathias spelar in skiva med Demon Seed efter att ha fått skivkontrakt, jag är snart klar med mitt pluggande, vi ska flytta och så väntar vi på bebisen som kan komma när som.

Det sista vi har just nu är att ha det tråkigt!

Bilder från Hemnet.

Framsida med liten bod.

Baksida med inglasad altan.

Glad! Jag har, äntligen, varit på Komvux och träffat en vårdlärare för att validera bort praktiken i kursen vård och omsorgsarbete. Kom ut från Komvux efter ca två timmars förhör av kursens innehåll med hela kursen bortvaliderad. Jag behöver alltså inte öppna boken alls och är klar med kursen. Fick troligtvis MVG (läraren skulle kolla lite tidigare betyg och liknande) men hon bedömde mig till MVG. Glad! Bara en kurs kvar till undersköterska!

Signe nytt är att hon börjar få lite små koll på färger… inte jättebra med det är på g. Hon har äntligen knäckt koden till att stoppa rätt form på kloss i rätt format hål. Framsteg. Hon kan även rabbla 12345689, hon glömmer systematiskt nummer 7.  

På tisdagsmorgonen vaknade Signe med ett ryck att sa, halvt i sömnen, ”måla bananer”. Mathias förstod inte vad hon menade men det var en bekännelse på hyss. Dagen innan hade hon smitit från mig på öppna förskolan och satt sig och målat en träpusselbit i form av en banan. Stort skratt från min sida, lät så kul.

I går var ”goda fen” det första hon sa.

Hon pratar så mycket att vi ständigt får en inblick i vad hon tänker på just då. I morse sa hon att ”Karin luktar bajs” som följdes av ”Karin snäll” och ”Karin fina barn”. Förmodar att hon syftade på att Karin luktade på båda barnen som var misstänkte undertiden Jeje kockade ägg… där av bajs… och ”Karin fina barn” för att Karin sa att Hektor och Signe var fina. Roliga lilla skitunge.

Hon överaskade också med att säga "Kalle Anka satt på en planka". Förstod inte vad hon pratade om, fick googla och såg att det var en barnramsa. Misstänker att Berit lärt henne detta?

Bild på en jättetrött och sur Signe som vägrat att sova på dagis och som inte fick sova här hemma. Hon ligger på golvet mellan soffbordet och soffan.

Idag går magen in i vecka 32 (31+0).

De senaste dagarna har mina sammandragningar börjat göra lite små ont. Ingen smärta men helt klart små ont. Hela onsdagen var obekväm med ilningar och obehag. Började känna mig mer och mer övertygad om att bebisen var på g ut, om inte nu så väldigt snart. Ringde förlossningen (enda stället där folk svarar i tele) och fick komma upp på kontroll. Besöket tog en halv evighet och det konstaterades (efter CTG-kurva, undersökning samt provtagningar) att det är normala sammandragningar. Bebisen är alltså inte på g ut nu och jag kan lugna mina stackars nerver.

Bebisen var väldigt vaken under tiden jag låg med CTG och hela magen hoppade.

Här hemma har jag, motvilligt, ställt mig på vågen som visade 73,5 kilo vilket bara är ett halvt kilo mer än i samma vecka då jag väntade Signe.

Idag åkter jag och Signe till Karin i Södertälje. Ska bli världigt roligt att träffas ordentligt och alla tre då även Jeje kommer samt att Signe och Hektor kommer få leka med varandra. Roligt! Och spännande för Signe som ska få åka tåg.