KnackArt

Dagen började med att jag stoppade ner Signe i vagnen och lät henne sova förmiddag medan jag gick en snabbis på stan. Förlustade mig med att köpa en topp, kunde inte låta bli. Efter en promenad på någon timme gick vi och skrev jobbkontrakt och sedan hem igen där vi lagade mat. Efter mat gick vi ut igen i någon timme eller så. Denna gång till lekplats. Signe var sur.

Vet inte vad det är med hennes humör. Hon är alltid så glad men sedan igår kväll är allt bara ett stort gnäll. Misstänker kindtänder men vet inte säkert vad det är.

I kväll ska Mathias repa. I morgon ska vi på 50-årsfest och Mathias ska vara med i bandet och spela kraftwerks låt Computer Love. En låt som inte direkt ingår i hans vanliga repertoar. Han har börjat se lite nervös ut. 

Blir inte mycket valborgsfirande för oss.

I morgon blir det kolmården. Ska bli så kul att se Signes reaktion på alla djuren.


Mobilbild i motljus.

Idag skrev jag på kontrakt inför sommarens jobb på Tullportsgatans hemtjänst. Börjar inskolning den 15 maj. Känns så bra att det äntligen är klart. Första juni går Mathias på sitt skift och är hemma med Signe till hösten då hon börjar på dagis.

Igår var Signe och jag på lekplatsen. En annan liten flicka, på två år, var där och barnen spanade nyfiket in varandra. Länge stod de och synade varandra från topp till tå. Signe bröt stirrandet med att gå fram och försiktigt klappa den andra flickan. Jag stod en bit bort och bara väntade på att Signe skulle åka på stryk. Det andra barnet viste inte riktigt vad hon skulle tycka om mysiga lilla Signe och det syntes tydligt att hon funderade på att knuffa omkull henne. Men istället gick hon därifrån och Signe tittade glatt på mig medan det andra barnet misstänksamt vände sig, om på säkert avstånd, och fortsatte iaktta konstiga Signe.

Nyss hemkommen från ett bas/puls pass som Erica, jag och Janni hurtade runt på, hoppandes, dansandes och skakandes på våra rumpor. Energikick!


Ny friskade

Vaknade med huvudvärk från helvetet. Kommer från nacken och sätter sig som ett pannband, mådde illa. Alvedonen var slut men hittade starka värktabletter som jag fick med mig hem från BB efter förlossningen för mitt avsparkade revben. Tog en dundertablett och vipps så är huvudvärken borta. Ska hålla hårt i de resterande tabletterna för nödfall som detta.  

Nu ska Signe och jag gå till hamnens lekplats tillsammans med Maria och hennes Calle och Anton.

Nu är jag äntligen igång med min välbehövliga träning.

Igår hurtade jag och Erica iväg oss till Friskis & Svettis. Vi gick ett danspass som Erica brukar gå på. Jag, som inte varit på friskis på två år, kände mig lite nervös över hur jag skulle klara passet. Svimma i en blöt liten hög? Men till min stora glädje och förvåning överlevde jag passet och det utan att känna att jag behövde ta det lugnt. Känns så bra! Nu var inte passet ett av de jobbigare utan förmodligen ett av de lättare rent konditionsmässigt men det var en större utmaning koordinationsmässigt. Riktigt kul med dansinspirerade rörelser. Glädjerus efteråt.

I eftermiddag ska vi hurta iväg igen. Den här gången på ett bas/puls pass. Förhoppningsvis får vi med oss Janni också.

Nu är det slut med ursäkter och bara att köra på.

Nu är Signe och jag hemma igen från Läppe. Mathias kom ut i lördags och igår åkte vi hem tillsammans. Det känns alltid lika jobbigt att åka från Läppe. Men nu är vi tillbaka i stan och ska försöka roa oss bäst det går. Fint väder i dag så Signe och jag ska gå lång promenad och gå förbi lekplatsen i hamnen och gunga.

Vi har, så länge vi bott i det här huset, titta på en pil som har stått på udden. Den har legat perfekt placerad för att bli en fin detalj i förgrunden av horisontbilder och är därför fotograferad på många många kort. Under senare år har trädet börjat buga för sjön och den har kommit att mer och mer likna en sjöorm. Sjöråas träd.

Vinters is gick hårt åt mot sjöråas träd som drogs med ned i vattnet vid islossningen.

Imorse när jag vinglade upp och tittade ut över sjön var sjöråas träd borta. Sjöormen har lossat och spolats in mot land och in i vår vik. Där ligger nu sjödraken på rygg med ansiktet upp. Ödet som den nu ska möta är allt annat än romantiskt, uppbogsering och klyvning.

Det ser tomt ut på platsen där hon brukar stå.


Uppspoland sjöorm.


Gammal bild på sjöormen i solnedgången.

I tisdags lyckades jag lura min mor till att kidnappa mig och barnet till Läppe. Inger är fortfarande en aning misstänksam mot mig och mina koppor, även då jag påstår att jag inte smittar längre.

Ser spetälsk ut, det gör lätt folk nervösa, är ute på landet och gömmer mig.

Här ute och det kallt och vädret är ogästvänligt ändå mår jag så mycket bättre av att vara här än att trampa runt i lägenheten och i stan. Klaustrofobi av vår lägenhet efter isolering av både barnets och mina koppor.  

Uhhhh vad jag behöver få komma ut på landet och skogen och naturen och vattnet och alla ljuden och friska lukterna och alla äckliga små djur och läskiga stora djur.

Här dånar vattnet utanför fönstret, nyss frigivet av isen. Snöblandat regn ligger vågrät i den starka vinden som piskar in och kittlar magen på huset. I horisonten går Ö bältet in och ut genom dimman, det ljusnar lätt över sjön. Det är kallt.

Börjar bli frisk från mina koppor.

Helgen har varit hemsk! Vet inte vad jag skulle ha gjort om inte Berit hjälpt mig med att ta barnet en stund både på lördagen och på söndagen. Mathias var i studion hela helgen och jag hade annars varit själv med kliande koppor och piggt uttråkat barn. Signe fick komma ut på promenad med sin farmor för att sedan komma hem glad och trött.

Lite Signe nytt är att hon kan säga vovve, bajs, ja, nej, titta, där, mamma och pappa.  

Jag skulle vilja åka ut till Läppe. Är så sjukt uttråkad! Har inget att göra hemma, vågar mig inte ut, är själv hela dagarna och oftast även kvällarna.

Ringde sjukvårdsrådgivningen och frågade om mina koppor. Man smittar till alla koppor har en skorpa på sig… Ska ringa min mor och se vad hon säger, hon är lite misstänksam mot mig just nu.  


Behöver en ego påminnelse om att jag kan se ut så här....... när jag inte är prickig!

Sitter och ritar för att ha något att koncentrera mig på. Hjälper att tänka på något annat. Om inte något distraherar försvinner jag in i mitt kli och riv och det blir det enda jag kan tänka på. Försökt rita så som jag känner.

Jag är prickig, jag är jätte prickig! Det kliar, det kliar jättemycket! Överjävligt skulle man kunna kalla det…

Vi gick och la oss klockan tolv igår, klockan tre gav jag upp på att kunna somna och hasade först in i badrummet och studerade jävligheten och sedan vidare till soffan där jag tittade TV tillsammans med mina kliande koppor. Någon gång efter fem somnade jag för att väckas av Signe som ville gå upp halv sju. Mathias tog barn och jag hasade tillbaka till sägnen och halvsov till åtta.

Jag ser helt ryslig ut.  

Har gett upp på att inte klia, det går inte att inte klia. Låter bli dem i ansiktet då min fåfänga tydligen är större än det överjävliga kliandet.

Hoppas på att det kulminerar nu i helgen, att det snart nått sin pik och att det kan börja bli bättre snart. Tror dock att det fortfarande kommer nya koppor.

Har till och med en koppa i ögat… kul! Jättekul!

Duschade nyss… det gjorde bara kopporna ännu argare!


Inser att jag måste hänga ut mina koppor med en bild då jag hängde ut barnets koppor. Bilden gör dem inte rättvisa! Mobilbild. 

I förrgår hittade jag en underlig prick bakom örat. Första tanken var fästing. Mathias fick titta efter, det var inte en fästing. I går när jag kände efter var pricken större och gick sönder när jag kliade på den, den hade dessutom fått sällskap av en ny prick. Jag började bli misstänksam…

Efter att ha haft, tillsynes, obefogad feber i två dagar och mer och mer kliande hårbotten blev jag mer och mer orolig… kan det vara? Nej, det har jag ju redan haft… eller?

Igår kväll när jag gick in i badrummet fick jag syn på ännu en prick, och ännu en… drog ner linnet, där var det FULLT med prickar!

Jag har vattkoppor!

Idag är jag mer än prickig och det kliar, är till och med prickig i munnen och halsen och det gör ont att svälja för alla prickar. Tycker extremt synd om mig själv!



Signe den lilla smittobäraren tittar underligt på sin prickiga mor och vill pilla med sitt lilla pincettgrepp.
Mathias är hemma från jobbet och tar hand om barnet så att jag kan låta bli att klia på mina prickar ifred.


Bild på lagom glad Amanda och jätteglad smittobärare i bakgrunden

Vi har trotts feber och hosta vågat oss ut genom dörren och till den lilla lekplatts som finns på gården. Besvikelsen var stor när vi upptäckte att det inte fanns någon bebisgunga. Men Signe lyckades roa sig på annat sätt med att kolla in omgivningen och plocka på sig allt smått hon hittade.


Plocka blommor

Usch, jag är sjuk. Har feber. Kände att något var lurt igår eftermiddag, ont i kroppen och ont i huden. Somnade i soffan halv åtta och vaknade när Mathias kom hem från repet. 38,5 grader. Lite ont i halsen annars bara feber hängig.

Signe har lite hosta.

Igår var Signe på sitt första besök hos tandläkaren. Hon ville inte öppna munnen!

Vi fick mycket information om tandvård och kostvanor så som att Signe inte får dricka juice då det fräter på tänderna, barn ska bara dricka vatten och mjölk så nu har jag börjat introducera mjölk, det var inte populärt. Majskrokar är kolhydrater och är skadligt för tänderna och bör anses som ett lördagsgodis. Vi ska borsta tänderna på ungen till hon blir 10-12 år. Ettåringar ska inte äta om nätterna så vi ska börja avvänja vid att ge välling på natten. Hur nu det ska gå. Hon är ju så liten och äter så dåligt, känns jobbigt att ta bort ett mål men det är inte bra för tänderna.

Nästa besök är när Signe är tre år. Vid två blir de inte kallade då de vid den åldern inte vill öppna munnen och bara surt vägrar allt. Vid tre är de mutningsbara.

Nu visar vågen 61,6 kilo. Tror inte att jag kommer kunna hålla mig på 61 kilo men det trodde jag i och för sig inte om 64,63 eller 62 kilo heller. Mina nya matvanor gör verkligen sitt för vikten. Sakta men säkert går jag ner mer och mer. Trodde att jag nått botten av vad mina nya kostvanor kunde ge mig i viktnedgång men nu ser jag ettan. Börja känna mig nöjd, om jag nu bara kan hålla mig på den här vikten. Vill inte ner under 60 kilo. Då börjar det gå för långt, inte snyggt att vara en pinne.

Dricker mycket, äter en gång om dagen, då så nyttigt och näringsrikt jag kan. Jag är inte rädd för fett och vräker i smör i stekpannan, köper aldrig light produkter. Fett är gott och nyttigt det är socker som är boven. Bröd och potatis/pasta räknas också till socker, gör samma sak med blodsockret som socker gör. Nu äter jag ju potatis/pasta och till och med lite bröd men jag äter inga smörgåsar. Det har jag inte gjort på månader. Ska börja byta ut utfyllnads pasta till goda grönsaks och fruktsallader i stället.

Kör ingen fånig GI eller annan sjuk kur, bara sunt förnuft och lite av allt. Gu vad duktig jag är. Duktig, smal och blygsam som få.

Jag sitter och suktar efter ett makroobjektiv till min Nikon D80. Har span på Nikons AF 105mm/f2,8 med VR objektiv. Men det kostar pengar… mycket pengar… men jag VILL HA! NU!

Jobbigt med dyra ha begär.

Börja spara är ju en plan, en lång och tråkig plan. Vill ju ha nu! Annat alternativ är att nalla av hamstergömmorna men jag är inte så säker på att jag kan berättiga en sådan lyftning just nu.

Hur att göra, hur att göra…? fortsätter sukta och hoppas på att kunna investera lite peng på leksak inom snar framtid.      

I förmiddags kom Karin och Hektor på ett snabb besök. Signe blev firad igen och fick öppna fler paket. Fina kläder och Duplo.

Signe och Hektor lekte så fint. Signe upptäckte sin retsticke-gen (vem kan hon ha ärvt den av…?) Hon snodde åt sig bollen från Hektor och sprang glatt därifrån. Hektor lyckades dock ta tillbaka sin boll efter att ha lurat in snabba Signe i ett hörn.


Signe och Hektor kollar in kaninen.





Efter besök sov Signe en lång sund.

På eftermiddagen har vi varit ute och gått i solen. Vi gick ner till hamnen där Signe fick leka på lekplatsen. Gungorna är favoriten. Sedan var vi förbi hos morfar Tomas och vovven Bella. Signe kollade in trädgården.

Nu blir det kvällsrutiner. Mathias kommer hem någon gång i kväll efter jobb och rep.

Packar väskan!

Nu har Mathias gått till jobbet, han jobbar kväll så Signe och jag har många timmar att fylla med promenad, matlagning och städ innan han är hemma igen.

Imorgon firas Signe så det är mycket städa till dess.

Jag har trott att jag har dammsugit med en nybytt dammsugare och tyckt det var konstigt att den luktade. I hemlighet har dammet missat den nybytta påsen och fyllt hela maskinen med skit. Var tydligen fel modell på påsen. Alltid lika irriterande när man ska försöka hitta och köpa dammsugarpåsar. Varför finns det inte en påse om heter ”detta är påsen till just din dammsugare”? Istället finns det en hel uppsjö av olika märken och modeller. Standardisering är tydligen inte något tillverkarna har hört talas om.

Måste ta ut dammsugaren på balkongen och blåsa rent den från alla förrymda råttor. Irriterad!

Signe vaknade pigg och glad i morse. Hon har ätit en portion gröt och är nu i full gång här hemma.

Hon ser ryslig ut, min lilla påskkäring, med alla prickar men det kommer inte längre några nya och de flesta koppor har börjat torka och få skorpor. Hon är snart frisk från sina vattkoppor.

Jag har fortfarande rethosta men mår också lite bättre.

Idag ska vi storstäda här hemma så det är fint i morgon när Signe fyller år. Förhoppningsvis får vi besök av Inger och Jeje på Signes dag men Signes stora firande är flyttat till helgen.

Nyss inkommen från en långpromenad i våren tillsammans med min lilla koppa till dotter och kamera. Krockade med en humla och såg både fjäril och fluga. Nu är mina äckliga små djur vakna och igång igen.

Det går en blogglavin just nu bland mammabloggarna. Sammanstörtandet beror på uttalanden att ge eller att inte ge skräpmat till sina barn. Mammor rasar och det dåliga socker samvetet svallar över och spiller in i gästböcker.

Jag tycker att det har varit en intressant debatt att följa. Tror att de flesta skulle må bra av att rannsaka sig själv och skära ner på socker och fett, både till sig själva och till sina barn. Det är så mycket lättare att ge godis och skräpmat än att inte göra det.

Själv hade jag ambitionen att inte ge sött till Signe innan 1-2 års ålder. Detta bröts vi dock ganska så fort när vardagen smög sig på. Jag kan skylla på att det beror på att hon äter så lite och jag blir glad bara hon äter, även om det råkar vara pizza eller liknande men sanningen är att det även är kul att ge henne olika onyttiga smakupplevelser. Det vill säga att vi ger henne onyttigt för vår skull och inte för hennes, barn har inget behov av fika och liknande.

Jag måste hela tiden tänkta på att tagga ner. Det skadar inte att hon då och då får smaka en bit av en kaka eller lite glass. Jag är en ganska hysterisk och kontrollerande människa som nervöst vill göra allt rätt som mamma. Jag har neurotiskt haft salt förbud då små barns njurar inte kan bryta ner salt men jag har nyligen börjat släppa lite på den kontrollen och kan nu ge henne normalsaltat smör utan att känna mig ängslig.

Saft och läsk ligger på svartalistan. Hon kommer inte få dricka det än på länge!

Jag har fått inse att det finns mor och farföräldrar som inte delar min uppfattning om vad man inte ska ge till barn. Jag har fått tagit ett djupt andetag och påminna mig om att även då Signe är mitt barn så är hon även ett barnbarn och att mor och farföräldrar har rätt att ge något onyttigt om de vill. Det är inte det som sker då och då som skadar utan dåliga vanor i vardagen är det som är farligt.

Signe har tvingat mig att skaffa mig bättre matvanor. Jag äter uselt och har ingen bra relation till mat. Jag avskyr att laga mat då det bara skapar disk och skulle gärna äta ute varige dag om jag hade råd. Men nu när Signe är här måste jag laga mat och äta ordentligt, först för att jag var gravid, sedan för att jag ammade och nu för att föregå med ett gott exempel. Men det är svårt! Tur att vi är två och att Signe har sin far som gillar att laga mat. Han börjar till och med få ordning på mina matvanor.

Att ge sitt barn fett och socker behövde diskuteras och jag tror att desto argare gästboksspill desto större behov av att rannsaka sitt eget skräpintag.

I går var vi på BVC på 1 års kontroll och vaccination. Signe var pigg och glad som vanligt. Hon imponerade med att kunna gå så bra så tidigt *stolt*. Signe väger 8025 och är 73 cm lång. Hon ligger fortfarande en bra bit under medelkurvan i vikt men följer sin egen kurva och hon växer bra på längden. Min lilla Beta speta.

Efter BVC gick Signe och jag ner på stan och mötte upp Janni. Vi var sedan ute och gick hela dagen, kom hem klockan fyra. Under eftermiddagen blev Signe gnälligare och gnälligare och jag antog att det berodde på vaccinationen.

Inatt har Signe skrikit och kastat sig av och an. Hon har legat mellan oss i vår säng. Ingen i familjen sov. Signe hade feber. Vid ett var vi uppe och gav Alvedon och matade med välling.

I morse vaknade vi klockan sju. I ljuset granskade jag mitt mycket varma och trumpna barn lite närmare, hon är prickig!

Jag ringde BVC och fick diagnosen vattkoppor. Stackars lilla prickan.

För en vecka sedan var vi på öppna där ett av barnen visade sig ha vattkoppor. Det är den störst möjliga smittokällan.

Tycker synd om Signe som mår dåligt och det känns väldigt tråkigt att vi inte kommer kunna fira påsk med familjen. Vi kommer förmodligen få flytta fram Signes 1 års firande och isolera oss tills alla prickar är borta.

Jag mår inte heller bra. Känner mig allmänt dålig och har rethosta. Vi bara roar oss!