De kan inte va sant!
I förrgår hittade jag en underlig prick bakom örat. Första tanken var fästing. Mathias fick titta efter, det var inte en fästing. I går när jag kände efter var pricken större och gick sönder när jag kliade på den, den hade dessutom fått sällskap av en ny prick. Jag började bli misstänksam…
Efter att ha haft, tillsynes, obefogad feber i två dagar och mer och mer kliande hårbotten blev jag mer och mer orolig… kan det vara? Nej, det har jag ju redan haft… eller?
Igår kväll när jag gick in i badrummet fick jag syn på ännu en prick, och ännu en… drog ner linnet, där var det FULLT med prickar!
Jag har vattkoppor!
Idag är jag mer än prickig och det kliar, är till och med prickig i munnen och halsen och det gör ont att svälja för alla prickar. Tycker extremt synd om mig själv!
Signe den lilla smittobäraren tittar underligt på sin prickiga mor och vill pilla med sitt lilla pincettgrepp.
Mathias är hemma från jobbet och tar hand om barnet så att jag kan låta bli att klia på mina prickar ifred.
Bild på lagom glad Amanda och jätteglad smittobärare i bakgrunden
