Signe citat
Under vintern har Signe lärt sig knäppa med fingrarna. Så fort hon lärt sig det var det vidare till öva på att vissla. Nu kan hon även det och deklarerade ut att hon nu ska lära sig titta i kors, något hon redan kan. Fattade först inte att det var hon som gick efter mig i affären och visslade fören Mathias påpekade det. Hon är mycket nöjd.
Något som tagit lite längre tid att få ordning på har varit nattblöjan. Signe har tyckt att det här med blöja är det mest praktiska som finns men igår rykte den och hon har nu haft sista blöjan på sig. I natt sov hon i trosor. Vi var uppe på en toa en gång och sedan sov hon hela natten och var torr på morgonen.
Signe citat:
Mathias busar med sin dotter och tittar stängt på henne och säger ”Jag har ett hjärta av sten” varpå Signe raskt kontrar med ”Nej, det är en muskel!”.
Signe satt och små hostade vilket började gå mig på nerverna så jag sa till henne att hosta till ordentligt var på Signe förnärmat tittade på mig och sa ”Du ska inte bestämma hur jag ska hosta!” sedan satt hon tyst en stund och sa sedan ”Vet du vad som bestämmer hur jag ska hosta? Det gör bacillerna!”.
Den lilla bruden sätter man sig inte på i första taget! Hon säger till om hon anser att man gör henne orätt. Det kommer hon tjäna på även om det kan va provocerande för en mamma som försöker uppfostra sin bestämda dotter.
...
Ulli the Gulli
Ullrik knäppkatt som älskar vatten och som gärna är med så fort valfri kran spolar vatten i huset. Att ligga i badkaret är bäst direkt efter att någon duschat och att bli spolad med vatten när man sitter (i vägen) i handfatet är inte ett problem.
Kisse har mått dåligt men är nu bättre igen. Förstod först inte vad som var fel, när även katten matvägrade, men förklaringen kom i en spya som krälade iväg över golvet, full med mask. Fruktansvärt vidrigt! Kattakräket är nu avmaskat och äter igen men har ont i en tass. Avvaktar ett tag till innan det eventuellt blir veterinär.
Men tåligaste kissen är han och tjusig som få, fina Ulli.
tusch
...
Tjöt av nervositet innan och tjöt av glädje efter men nu ligger mitt tillfälliga förarbevis i väskan. Jag har äntligen tagit mitt förbannade körkort. Känns som om någon klivit av mitt hoptryckta bröst och jag kan andas. Senaste veckan har varit ett stresstest. Bröt ihop dagen innan uppskrivningen efter en dålig körlektion. Lyckades skriva godkänt på uppskrivningen trots att jag trodde jag skulle kräkas över hela skärmen. Nu en vecka senare har jag på något mirakulöst sätt även klarat uppkörningen med gråten i halsen och ett tryck över bröstet.
Firade med att gå till Mathias jobb och hämta bil och sedan köra själv till dagis och hämta barn och sedan hem. Senare packade jag in mina barn i bilen och så åkte vi genom snö i mörker och bland rusningstrafik och hämtade Mathias, sedan vidare till affären. Gick så mycket bättre att köra själv än vad det har gjort på lektionerna. Mer avslappnad och behövde inte känna att varige liten miss med en växel var hela världen.
Klar! Äntligen!
