...
Tjöt av nervositet innan och tjöt av glädje efter men nu ligger mitt tillfälliga förarbevis i väskan. Jag har äntligen tagit mitt förbannade körkort. Känns som om någon klivit av mitt hoptryckta bröst och jag kan andas. Senaste veckan har varit ett stresstest. Bröt ihop dagen innan uppskrivningen efter en dålig körlektion. Lyckades skriva godkänt på uppskrivningen trots att jag trodde jag skulle kräkas över hela skärmen. Nu en vecka senare har jag på något mirakulöst sätt även klarat uppkörningen med gråten i halsen och ett tryck över bröstet.
Firade med att gå till Mathias jobb och hämta bil och sedan köra själv till dagis och hämta barn och sedan hem. Senare packade jag in mina barn i bilen och så åkte vi genom snö i mörker och bland rusningstrafik och hämtade Mathias, sedan vidare till affären. Gick så mycket bättre att köra själv än vad det har gjort på lektionerna. Mer avslappnad och behövde inte känna att varige liten miss med en växel var hela världen.
Klar! Äntligen!
JÄTTEMYCKET GRATTIS!!!!!!!
Jag firar med dig. Du är jättestark. Tänk att du klarade av det, trots att dina nerver och brist på tilltro gjorde sitt bästa för att sänka dig. Det är starkt!! Så mycket starkare än att flyta på en räkmacka.
Grattis! Åh så kul!! Är en sån härlig känsla när man äntligen klarat av det och sitter med förarbeviset i handen:) kram
Grattis igen bästa Amanda!!
