KnackArt

Ådror av sten tungt i mitt bröst

tillsynes orubbliga i mitt bröst

Men i kall stillhet skapas rörelse, roterande rörelse

Porösa korn nöts långsamt bort

följer rörelsen långsamt bort

Ibland upp ibland ner

Kornen dras med

långsamt långsamt ner

En trögflytande rörelse upp för att sedan dala ner

Till drivor

Bildar damm som vill ut

svettas ut

Fågeldamm av vingar som vill ut

samlas i mina ådror

och vill ut

Dansandes vid frånfältets djup

Där kittlade stenar ramlar ut

Barfota vid avgrundens stup

Räds inte längre dess bråddjup

För livet är en spegel

och den fångar mig än

inga skärvor har fallit

och jag har inte fallit med dem

Dansandes vid avgrundens stup

Jag räds inte längre dess bråddjup

Barfota fötter på stenig mark

Jag blundar och kastar mig ut

Hädanfärden snuddar vid

Men döden står stadigt med livet som grund

Som något som går åt båda håll

Likt början har ett slut så börjar det åter om

Vågornas tysta kval ligger lugna i viken

De fångar min spegelbild och smakar på mitt namn

Jag är hemma här i viken

Att minnas är en hederssak

Och sjön glömmer ingens smak

Hon roppar mitt namn, detta är min spegelbilds hamn

Den nödvändiga stabiliteten i kvadratens strävan uppåt.

Med sin tydliga bas, omhuldad av fyra likvärdiga väggar.

Ensam i dess mitt, omgiven av jordluktande lera.

Väggarna andas och dess ristningar häver sig i andetagen.

Raka linjer höljda av irrgångar.

Varaktigheten i dess enkla form, tilldragande.

Som en eldfluga mot labyrinten mitt.