KnackArt

I kväll så ska jag jobba på Hjälmaregården, det blir mitt första riktiga arbetspass och jag är lite nervös. Jag hade tänkt sova ut ordentligt i morse, mamma hjälpte mig med hunden på morgonen så att jag skulle få sova, men jag vaknade halv åtta och kunde inte somna om. Klockan åtta ringde pappa och halv nio så bar vi två ut en massa lådor innehållandes mina gamla leksaker från mammas lägenhet.

Efter en vända på öppenhand så åkte pappa och jag till farfar där vi som vanligt hamnade i högljudda diskussioner, samtalet för dagen var religion. Ett mycket känsligt ämna där alla tre har olika åsikter. Pappa och farfar har vitt skilda meningar och då jag befinner mig någonstans mittemellan så anser både farfar och pappa att jag håller med dem. Även då ljudnivån var hög så var det trevligt, alltid uppfriskade med en ordentlig debatt.

I stället för att vila när jag kom hem så har jag passat på att göra allt det där som både jag och Mathias skjutit upp. Jag städade förrådet och sorterade om i lådorna för att få platts med mina lådor och så har jag burit ner en massa av mina skolprylar som legat och belamrat datarummet.

Pappa och jag körde även hem ett nytt databord som jag hoppas att Mathias flyttar in i under helgen. Längtar efter att få ordning på datarummet som är det sista rummet som står inför en ansiktslyftning.

Börjar bli fint här hemma!

Om någon timme så ska jag gå och hämta djuret hos pappa och sedan så hoppas jag att mamma slutar jobbet så att vi kan åka ut till Läppe. Jag vill komma iväg tidigt så att jag inte kommer för sent till jobbet.

Jag vet inte när jag kommer hem från Läppe. Om jag får fler pass i veckan så kommer jag ta dem så det är lite svårt att packa när jag inte vet hur länge jag ska vara borta. Ska ta med en massa garn så att jag har något att göra där ute när jag inte jobbar.

I går så avslutades skolan. En platts som tagit upp mesta delen av min tid och mina tankar i två år.

Jag har hela tiden trott att jag skulle vara jätte ledsen på avslutningsdagen men i stället så kändes det bara bra att sluta. Anledningen till att det kändes bra är nog för det första att det inte kom som någon chock, det var ju inte någon hemlighet att vi skulle sluta skolan och behöva lämna tillbaka våra nycklar, jag har nog redan sörjt och bearbetat den kommande avslutningen innan den kom.

För det andra så har jag ett sommarjobb att se fram mot. Det känns jätte bra att få komma igång och arbeta.

Jag har haft det otroligt bra under dessa två skolår. Att gå denna utbildning har varit det bästa som jag gjort för mig själv. Jag befinner mig på en helt annan nivå nu när jag slutar än vad jag gjorde när jag började. Det går inte att jämföra.

Dessutom så har jag träffat nya vänner! *Vinkar* till Erica och Janni!

Nog kommer jag att sakna skolan men just nu så försöker jag se framåt och hitta något nytt att trivas i.

Lördagen den 17 maj så invigdes konstlinjens utställning med en öppen vernissage och stod sedan öppen i en vecka.

Detta är ett exempel från utställningen!  

 
Uppgft: Bygga en modell av ett rum där man vill vistas. 
Materialet var från början blött tegel som slutade som bränt tegel. 

Dessa tegelskapelser stod inomhus så som utomhus. Jag hade turen att kunna få upp min utan att behöva mura i hopp den. Mycket praktiskt! 

Efter att utställningen packats ner så hjälpte min far mig med att plocka isär teglet och frakta hem det till honom. Just nu så väntar teglet på att få komma ut till Läppe där den ska muras upp. 

Jag tycker att utställningsveckan flöt på bra. Det kom en massa besökare, dock inte lika många som förra året men kritiken vi fick var bättre detta år, och det fanns massor att titta på. Alla skolans utrymmen var utnyttjade och omgivningen runt skolan användes också.

Det hela kändes som en bra final på två års skolgång!

I dag är sista förberedande dagen innan utställningen. I går morse så kändes det som om det skulle bli omöjligt att hinna klart med allt som skulle göras. Allt har suttit fast i något annat som först måste bort innan man kunde komma åt att städa eller hänga inför visningen. Källaren var full med bränt och obränt tegel. Tegel som skulle bäras upp en trappa för att muras samman i ateljén. Ateljén såg därför förskräcklig ut då det var tegel överallt och så länge folk murar så går det varken att städa eller att hänga på väggarna. I skulpturen, mitt städområde, så fick vi städa runt en massa mosaiker som låg utspridda över golvet. Alla är fortfarande inte borta och vi har fortfarande inte kunnat städa golvet och det ser lika ryslig ut nu som när vi började.

Och så har vi högarna! Högarna av sådant som ska slängas blandat med sådant som ska hängas + en massa extrahögar som ingen ville kännas vid. Det hela var väldigt förvirrande!

Men i går eftermiddag så kändes det som om utställningen började komma samman.

I dag så ska jag hänga mina tilldelade skärmar som ska hysa mitt projektarbete. Min far har hjälp mig att bygga världens mest robusta ställning till min mosaik.

I dag ska allt bli klart även om vi så får jobba hela natten.

I fredags när mor min och jag satt på altanen i Läppe och filosoferande med varsin Bacardi i handen så fick vi syn på Läppes mest målmedvetna myror. Alla de svarta prickarna hade ett klart mission och den stora frågan för oss blev vad denna kallelse var?

Vi lokaliserade deras bas, en gammal stubbe nedanför trappan, det var från den som alla myror emigrerade. Myrströmmen rörde sig långsamt men bestämt upp för trappan och upp på altanen. Vid varige blomkruka så slutande strömmen, mamma hotade med Myrmedel för varige gång vi tappade bort dem, men myrorna fortsatte sin vandring på andra sidan krukorna och tillslut så hade de vandrat över hela altanen och ner på andra sidan. De höll tydligen på att byta upp sig från gammal stubbe till stenplatta på marken. Sommarhus gissar vi på.

De hade i alla fall inte vårt hus som mål vilket kommer göra livet lättare för både dem och oss!