KnackArt

All min lediga tid som vanligtvis spenderas djupt nedsjunken i soffan går numera åt till att leka apa. Jag sitter nämligen och pillar ut mina dreads.

Extremt tidskrävande och obehagligt.
Nackspärrsvarning!

Jag lyckades trassla ut 2,5 dreads i går. Det tog mig 1,5 film och två avsnitt av en komediserie samt ett avsnitt av Boston The Party + lite till.

Urk säger jag bara!

Dessutom så hårar jag något hårresande. Dels så hårar jag MASSOR när jag sitter och pillar ut allt detta dött hår som samlats under 1,5 år men jag hårar även när jag inte pillar med det.

Men till min stora lättnad så kommer jag varken behöva vara fläckvis skallig eller behöva klippa mig millimeterkort.
Det konstiga är att jag säkert skulle kunna komma undan med att spara mitt stackars före detta dreadade hår så pass långt att det skulle räcka nedanför axlarna.

Och oj vad långt mitt hår är! Jag har ju inte klippt det på jätte länge så det räcker ner till svanken på mig. Nu så måste jag ju toppa det så fort dreaden är utkammad men i alla fall.

Men lite ledsamt känns det, mina fina drellar finns inte mer!

Nu så har fyra dagar av höstlovet paserat. De började med en lite små jobbig fredag som följts av en jätte bra helg. Det festades i lördags och även då min x-kromosom kände sig lite ensam så var det trevligt. Men den fick i alla fall skaka på rumpan tillsammans med Eva på krogen!

I söndags så slappades det men jag lyckades mot all förmodan släpa iväg mig själv till friskis. Mycket bra av mig!

I dag så är det tisdag och jag ska spendera dagen med att ta hand om en snörvlande Mathias. Han är hemma sjuk från jobbet och det är ruskigt synd om honom.
I eftermiddag så får han dock klara sig själv då jag och min mor åker till Läppe. Jag ska vara kvar där ute tills på fredag, får väll ta bussen hem eller något sådant.

Stundande party helg!

Oj vad kul. genast blogga om. Inger och jag var inne på cdon.com och kollade runt lite, bestälde bland annat Little Women och Ice Age 2. Men så plötligt vid den virituella kassan så kom jag på att söka på Anne på grönkulla, och de filmerna fanns!
Vilken lycka, jag älskar den serien :)
Så snart så blir det Anne på Grönkulla maraton tillsammans med min mor!

Jag ska till skolan i dag, mår faktiskt så pass bra att jag till och med tar med träningskläder.

Det du världen!

Pallar inte att vara hemma mer, blir ju helt försoffad!

Min mor kan vara en minst sagt obstinat varelse och den obstinata sidan i henne har hittat en ny hobby. Hon jagar nämligen granntanten. Och ja, detta är exakt lika konstigt som det låter.

Båda min mor och granntanten har varsin vit fluffig hund men granntanten måste vara mycket nervöst lagd för varige gång hon ser min mor tillsammans med vår vita stor pudel så springer granntanten och gömmer sig. Man kan ju tycka att min mor antingen skulle ignorera detta totalt eller möjligtvis vika undan så granntanten och den vita lilla fluffiga hunden kunde undkomma, men så är inte fallet.

Sist mamma, jag och pudeln var ute och gick så mötte vi det udda paret. Tanten med den fluffiga lilla hunden hade hamnat föra oss på trottoaren och vi lunkade slött efter. "Kom" väser mamma mig i örat. Jag tittar mig runtomkring för att försöka förstå vad upphetsningen beror på. Jag ser inget av det ovanliga. "Kom, vi går lite snabbare" väser mamma vidare. "Tanten springer snart" fortsätter hon att upplysa mig. Jag får syn på tanten och hunden framför oss som mycket riktigt har börjat öka takten.

En stor besvikelse när tanten med hunden på ett besvärande naturligt och planerat sätt försvinner ned åt höger på en parkering och försvinner mellan bilarna.

Det är alltså sant och det är precis så konstigt som det låter, min mor jagar verkligen granntanten med den lilla fluffiga vita hunden.

Bättre jaktlycka nästa gång!

Fick en tele tid på fredag, ovanligt snabbt jobbat av sjukhuset. Alltid något, även om jag skulle ha föredragit ett besök men antar att läkaren kommer att boka in mig på ett sådant.

I dag så mår jag lite bättre än. Men jag har fortfarande inte kommit fram till om jag kan gå till skolan eller inte.

I helgen under festligheterna så lyckades Adde väcka den 15 åriga katten Figaros vrede. Figgis som är den snällaste katten som världen skådat och som aldrig rivit någon förut fällde helt brutalt ut sin mördar klo och viftade till. Men jag anser att Adde förtjänade Figaros ohämmade raseri då han helt brutalt skakade katten.

Efter detta så gick den förnärmade och förbannade gubbkatten in och la sig i sovrummet. Han kom dock utspatserandes efter att alla gått. Han var då precis lika mysterroriserande som vanligt.

Så var cirkusen igång igen. Telefontider till medicinmottagningen och bokning av läkarbesök. Jag ska bli uppringd klockan nio. Hoppas på att de vet vad min läkare heter för det vet inte jag. Har bytt så många gånger och den senaste har jag inte fördjupat mig i utan försökt att undvika. Kan utan att överdriva säga att han saknar socialkompetens och jag har börjat misstänka att hans läkarkunskaper ligger på samma nivå.

Som min mor säger, denna gång får jag inte ge mig fören de har hjälpt mig! Läkare har nämligen som vana att glömma bort den lilla detaljen. Det hela brukar gå till så att jag tillsist blir så pass dålig att jag inte orkar mer. Jag blir desperat och ringer och ber om hjälp, efter några veckor så går jag på läkartiden och berättar om min situation. Någon gång ibland så får jag genomgå någon typ av undersökning, blodprov är också populära. Efter lite jagande från min sida så brukar deras slutsats bestå av tomma oengagerade gissningar som resulterar i att jag går hem och väntar på nästa skov. Alternativt så får jag dunderstarka värktabletter som jag vägrar att ta för att jag anser att det är fel att ta sådana tabletter när de inte ens vet vad det är för fel på mig.

Efter några veckor, numera oftast månader, så börjar det om igen.

Jag har inte några stora förhoppningar på att det kommer att bli annorlunda denna gång. Att boka och stå ut med läkarbesök är det som frambringar de största ångest attackerna i min värld. Jag har lärt mig att leva med min sjukdom men att bli ignorerad, runt skuffad och förnedrad är något som jag inte lärt mig att leva med.

Vist det är möjligt att det är jag som gör något fel, jag lever inte under vanföreställningen att jag är någon lätt och medgörlig patient. Jag är väldigt sällan eftergiven. Men jag anser inte att jag förtjänar djupa suckningar ignorerande och trött ifrågasättande blickar och kommentarer som: "Vad bra att du inte får något sjukbidrag, då så kostar du i alla fall inte några pengar". Nej, jag kostade inte några pengar, jag var sjuk och pank och för trött för att driva min egen sak så min mor fick driva den åt mig.

Var hemma från skolan, jag hatar att behöva vara hemma från skolan. Just nu så är jag så trött på att vara sjuk. Trampa vatten med näsan just över ytan. Kippa efter luft, orkar snart inte med detta mer. Men vad jag har för alternativ? Läkarbesök till förbannelse, plågsamma och förödmjukande, men helt utan förbättring som följd. Drar mig för att ringa men börjar misstänka att det närmar sig ett nytt läkarbesök. Trött!

Ska det behöva vara så här. Tydligen!

Detta var tredje hela dagen som jag är hemma från skolan denna termin. Inte så mycket, eller hur världen?  

Det festades i går och överambitjösa Marre och jag som snart ska gå på vårat femte friskis pass denna vecka är mycket noga med vad vi äter!

Vågornas tysta kval ligger lugna i viken

De fångar min spegelbild och smakar på mitt namn

Jag är hemma här i viken

Att minnas är en hederssak

Och sjön glömmer ingens smak

Hon roppar mitt namn, detta är min spegelbilds hamn

Ick, skrik och panik, Marres våg är elak. Närmare 70 kilo?  Kan ju bara inte stämma, eller?

Det som talar mot vågens 70 kilos opinion är att den inte har en så enad front. Man väger nämligen olika mycket beroende på vart vågen är lokaliserad.

Men denna vikt attack var i alla fall tillräcklig för att motivera in oss i en träningsfas.

Vi har nu gått på två av de fem pass som är utplanterade att äga rum denna vecka.

Det finns en viss möjlighet att det är fest i helgen. Våran plan är i alla fall att ta oss ut på krogen och dansa bort de kilon som Friskis missat.

Vi var på ett stepp pass i går. Hur svårt som helst, i alla fall för mig som precis klarar av ett vanligt Friskis pass. Detta var ännu mera koordination. Ett under att jag inte ramlade av brädan.

Vi har just avslutat tegel projektet. Jag gjorde den enklast tänkbara form, en kub. Men jag fick den precis så som jag ville. Uppgiften var att vi skulle göra et rum som vi ville vistas i. Jag flummade till det och skapade en kubis energialstrande skulptur med labyrint tema.
Till skillnad från de flesta andra (förutom kusinen Jeje) så gjorde jag något som man ska vistas bredvid i stället för inuti eller ovanpå. Min kub sänder ut energier som gör atmosfären rumtomkring till ett rum som jag vill vara i.

 Min kub upifrån.

 Sedd från sidan där man kan se mina inristningar som är en spinnof på grått målningar.

 Bild på Marre tillsammans med både min och hennes egen tegel skulptur (och ett studiebesök i bakgrunden).

Usch, detta har inte varit en bra dag. Hemma från skolan och lyckades missa redovisningen av tegel projektet. Tegel är det enda som jag har tänkt på, till och med drömt konstiga drömmar där allt löses upp och blir tegel, människor och allt. Levt och andats detta projekt och så får jag inte presentera det eller höra de andras presentationer.

Men oavsett så är jag väldigt nöjd med min skapelse!

Har nyss börjat vakna till liv efter en hel dags slappande och tröst ätande. Men tycker mest synd om den utråkade pudeln som har gått över från att nöjligt ligga och sova hos mig till att stirra uppmandande och tillsist uppgivet på mig.

Ska dock fortsätta den resterande delen av kvällen i sängen framför tv.

Marre och jag kanske ska till badet och träna i morgon på morgonen. Hon ville basta också jag vill mest simma sjukt många längder och så extrem träningsverk i armarna.

Den nödvändiga stabiliteten i kvadratens strävan uppåt.

Med sin tydliga bas, omhuldad av fyra likvärdiga väggar.

Ensam i dess mitt, omgiven av jordluktande lera.

Väggarna andas och dess ristningar häver sig i andetagen.

Raka linjer höljda av irrgångar.

Varaktigheten i dess enkla form, tilldragande.

Som en eldfluga mot labyrinten mitt.

 Jag visar hur man inte ska vara klädd när man fiskar!

Fasiken vilken bra helg! Mycket bra sällskap med mycket mat och öl.

Jeje hade som sagt bjudit ut lite väl valda personer till Läppe på kräftskiva. Jag åkte ut tillsammans med Mathias och Micke. Vi anlände dock för sent för att vara med och lägga ut kräftburarna.

Jeje hade demonstrerat för förstagångsfiskarna hur man ska göra men det hela har slutat med att hon glad i hågen hade visat hur man inte ska göra. Vi lyckades bli av med två burar.

Även då vi tre missade iläggningen så dissade de båda herrarna upptagningen då detta skedde på morgonen efter ett massa ölande.

Det slutade med att Jeje och jag gav oss iväg själva. Jag som inte packat med kläder för sådana aktiviteter blev dyngsur då jag skjutsades runt i kjol. Extremt kallt när man blir överöst med kalt Hjälmar vatten.

Vi fick inte störande mycket kräftor. De flesta var väldigt små så många släpptes tillbaka igen (min favorit syssla vid kräftfiske).

Efter en tripp till Vingåker som slutade i Katrineholm (följt av en tupplur) så bjöds det på nykokta kräftor och en massa annan god mat som Jeje och hennes sällskap hade lagat. Mathias jag och Micke gled helt enkelt bara in. Fint folk kommer sent eller hur var det nu?

Nu så blev det så som jag hade befarat. Jag klarade inte av att äta kräftorna och det är tur att jag befann mig i Vingåker när kräftorna kockades. Annars så hade jag garanterat utfört den där räddningsaktionen. Åt sallad i stället. Den hade i alla fall inte försökt nypa mig tidigare på dagen!

Båda kvällarna så höll festenligheterna rum i hamnstugan hos Jeje. Men båda kvällarna så fortsatte ölandet inne i mitt lilla hus. Då med en mindre skara. Det krävs identitetsbevis för särskild behörighet och en hemlig handskakning för att komma in i mitt lilla hus nattetid.

 Höstpromenad med min mor och min pudel.

Jag ville inte åka därifrån i söndags!

Kroki, denna gång med en mjuk och fin lera. Ställningen varade i  ca 1,5 timma. Alla bilderna är på samma skulptur.

Be för min själ

Förlåt mig för den jag är

För jag har syndat om och om och om igen

Sitter och lyssnar på Iron Maiden tillsammans med min träningsvärk. Känns alltid lika skönt att ha plågat sin kropp så till den milda grad att musklerna gått sönder. Fan vad snygg jag är. Tillfällig narcissistisk utsvävning som grundar sig på förhoppningen att någon bryr sig.

Men oavsett om någon bryr sig eller inte så fan vad snygg jag är!

Inte för att det är Iron Matiden som orsakar mig denna självkärlek. De har inget med detta att göra så blanda inte in dem i vårat förhållande.

Mot Läppe, trampa på gasen. Se upp alla kräftor. Usch nu så får jag dåligt samvete, blir allt svårare och svårare att berättiga mitt fisk och skaldjurs äteri. Vegetarianen i mig förstör sakta men säkert allt jag tycker om att äta och förvandlar det till små personer. Usch. Ska inte gå in djupare i detta då det finns risk för att jag kommer att utföra en räddningsaktion på de små röda djuren. (Förhoppningsvis innan de röda djuren blir röda).  

Cirkulerar någon bacill just nu. Inte kul. Den har satt sina klor i skolan och nu så går den från person till person. Min tegel projekterska Marre är sjuk i dag. Synd om henne och hoppas att hon kryar på sig!

Ska snart logga av och ta mig till friskis och köra ett bas pass.

Vet dock inte vad jag ska göra i skolan i dag nu när Marre är sjuk. Jag har igen lust att börja bygga med teglet själv, känns som om jag lika gärna kan vänta på henne. Vi hinner göra det nästa vecka, annars så får vi väll jobba över någon dag!

Pappa kommer snart och hämtar djuret. Hon har förövrigt, för att rädda sig själv från svält, ätit pudelmat. Trotts hennes tidigare hungerstrejk så knaprade det över matskålen och hon tömde den två gånger i går. Besegrad!

Känner mig lite små snuvig. Våga vägra bli sjuk! Ignorera, det som inte syns finns inte!

Fredag och fest i Läppe i helgen. I kväll så är det kräftfiske, alltid lika spännande, och i morgon så är det kräftskiva med nykokta kräftor.

Ännu mera spännande kommer det bli att se hur vi ska placera alla människor så att de får bra sovplatser. Men fyra hur med en massa sängar i borde lösa det problemet (kanske inte är något problem alls).

Jejes fest och Jeje som skulle inhandla all mat. Hon är en duktig varelse.

Min mor ska också vara där ute tillsammans med våran pudel. Antar att vi tre får smacka in oss i hennes rum och ge de två herrarna som ska sova hoss oss mitt rum. Det kan i alla fall vara en lösning på den nattliga placeringen. Jaja, det löser sig.

Sovit hemma hos mig i natt, jätte skönt att slippa turnera på morgonen! Känns bra att få sova ordentligt så här innan denna fest helg! Laddar inför jakt på små röda djur.

Plötsligt så befann jag mig i en svettig träningshall hoppandes och skuttandes. Hur hände detta?

Ett medel 75 min senare så är jag hemma igen.

Håller just nu på att packa ner mina träningskläder. Marre ska tvinga med mig på ett medel 75 min pass i eftermiddag. Jag har inte tränat på en vecka så jag kommer ju svimma på det där passet.

Har bokat en tvättid i eftermiddag, väldigt spännande. Måste ju ha något att ha på mig i helgen på Läppe festen som Jeje planerat.

Vi ska fiska kräftor till en kräftskiva.

Pappa kommer snart och hämtar djuret. Hon har förövrigt slutat att äta hundmat. så i desperat hunger så står hon och skäller uppmanande. Hon vill ha korv. Hon är ju inte dum den där pudeln. Men om hon ska bo med mig så får hon äta korn i så fall för jag kommer knappast köpa korv och steka till henne.

Måste nog logga av nu

Ibland så tar konstiga ting form mellan våra fingrar.
Under tegelgenomgången så smyg skapades det.
Mitt sudd förvandlades till någon konsig lite snuvig varelse.
smackar upp en bild på skapelsen. Tycker även att bilden i sig blev snygg med grå skalorna.
Sudd på penna. Av: Amanda och MarryAnn

Tegel projekt i skolan och jag ska få min revansch!

Enda sedan jag första gången skummade igenom terminens schema så har jag mer eller mindre medvetet jobbat på tegel projektet. Det är samma uppgift som förra året men till skillnad från förra året så har jag planerat att bli nöjd. Jag sparade inte min tegelskulptur utan slängde den och tittade sedan avundsjukt på alla de andra när de murade upp sina rödbrända tegelstenar.

Därför så var det en mindre (ganska så stor) kris när våran lärare Åsa förklarade att vi ska SAMARBETA denna gång. Usch och fy vad jag inte vill jobba i grupp. Jag känner mig inte klar med detta från förra året utan vill göra något själv som jag kan bli nöjd med. Men jag väntade med att berätta för Åsa hur jag kände, jag tänkte att hon kan ju i alla fall så presentera uppgiften fullt ut innan jag börjar skrika.

Och i dag så hade vi genomgång på våra skisser på vårat tegel och Åsa förklarade att vi fick välja att arbeta själva om vi kände att vi inte kunde kompromissa. Jag medlade genast att jag ville jobba själv.

Men jag viste att Marre vilje jobba med mig. Och hennes ide är konstigt nog samma ide som jag själv hade förra året men misslyckades med. Men hon har hållit iden mindre komplicerad och tillkronglad. Jag förstörde min ide och hamnade på sidospår förra året.

Det hela slutade med att Åsa förklarar att de samarbetande grupperna kan göra två eller flera skulpturkroppar, bara kropparna talar med varandra.

Detta blev lösningen för mig och Marre.

Uppgiften är att med hjälp av blöta tegelstenar bygga ett rum som man vill vara i. Som ett slagas rum över ens inre. Jag ska dela rum med Marre. Våra talande tegelskulpturer ska ha många givande samtal med varandra.

Men jag vill även att min skulptur ska fungera själv. Vilket jag tror att den kommer göra. Även om det redan känns som om den kommer känna sig lite naken utan Marres.

En stor utrensning av mina garderober inleddes i går efter att jag insätt att jag inte hade något att ha på mig.
Stort misstag.
Här har jag gått och trott att jag inte har några kläder och så har jag driver med kläder. Jag öste ut innehållet av två lådor innehållande linnen och knästrumpor. Bara dessa lådor lyckades svämma över hela golvet. Stor sortering, hämningslöst. Ett tillfälle av total avsaknad av sentimentalitet. Bäst att ta vara på det tillfället.

Nu så står det två kassar med urvuxna och på andra sätt otänkbara kläder i hallen.

Men tänk på alla minnen. Den gången jag köpte kläderna. De gånger jag känt mig fin i kläderna och de gånger jag har haft skit kul i kläderna. Jag vågar inte titta i påsarna igen. Jag ska bara slänga dem annars så kommer de smyga sig tillbaka in i garderoben. In i mörkret där de fortsätter att smitta de resterande kläderna med krympsmittan.

Känns konstigt nog fortfarande som om jag inte har något att ha på mig. Skumt!

Önskar kläderna ett fortsatt bra liv hos någon annan...

Spendera morgonen med att morgon blogg om helgens festligheter. Min och Karins gemensamma födelsedagsfest ägde rum på lördagskvällen. En massa bål och paket senare så var lägenheten full med folk och jag var full på mig själv. Jätte skumt, men jag införskaffade mig minnesluckor helt på egenhand endast på gladhormoner eller något annat som min kropp lyckades producera och förse mig med. Kanske skulle kunna skylla allt på suckulenten då jag hade stuckit på den igen när jag planterade om den. Men till skillnad till Törnrosa så somnade jag inte utan jag var helt uppskruvad och gick på högvarv hela kvällen.

Festen fortsatte på den nya klubben Hypnotik som hade sin invignings kväll.

Stort dansgolv = bra ställe. Dansade en massa och drack en massa vatten. Kvällen slutade så som den brukar göra med att Mathias och jag gick hem till honom.

Lyckades vakna halv nio dagen efter och möttes av en något plockad lägenhet. Karin hade tydligen tagit undan en massa brukar innan vi gick till krogen. Glad överraskning.

Kortsagt en mycket trevlig men intensiv kväll.

Morgon blogga om glada utställningsnyheter!

Min moster Neta, som alltid i total motsatts till resten av familjen varit en kattmänniska framför att vara en hundmänniska, överraskade oss alla när hon meddelade att hon gick i seriösa bulldog tankar. Franskbulldog för att vara exakt. Efter många tankar och månader av planering så var plötsligt lilla Harry här!

Den franska frallan gör sig förvånansvärt bra bland alla pudlar som tidigare invaderat familjen. Det är tydligen en tuff liten jycke.

Neta har hela tiden talat om att hon ska ställa ut Harry och han har tränats inför detta på alla möjliga sätt. (Även om det första som min pudel Fanny gjorde var att lära honom att skälla).
Men nu i helgen så var det dags för Harrys och Netas första utställning. Och i morse så berättade min mor för mig att de vann och fick en röd, rosa och vit rosett. 

Vad kul och grattis till er båda!

Lilla Harry (sommaren 2007) Så konstigt kan frallor ligga med benen. Helt underbart söt!
 

 och så här kan det se ut när man försöker ta kort på en liten fralla och det finns stora vita pudlar i närheten. Fanny undrar helt klart varför denna lilla varelse var SÅ speciell! Något som Mathias dock förstod.