KnackArt

Så här såg det ut när jag tittade ned på Manfred som jag lagt ifrån mig i Signes säng. Signe hade försvunnit ut ur rummet och vad som kändes som plötsligt såg lillebror ut så här.



...liten men ovanligt fin!

Idag har jag packat ned ett barn i vagnen och det andra i bärsjalen och åkt in till stan. Exotiskt med stadsbesök nu när vi bor på landet. Janni förbarmade sig över oss och följde med på en runda i affärer, bjöd på fika och följde med till kyrkan för att träffa prästen inför Manfreds dop. Inne i kyrkan iglade sig Signe tyst fast på Jannis höft. Så tyst som hon var då är hon knappt när hon sover.

Manfred var som vanligt tålig men när vi klev av bussen hemma igen då hade han tröttnat. Han skrek surt sista biten. Väl inne i hallen ställde jag ned mjuklift på golvet med vrålande Manfred och tog hand om Signe. Manfred tittade sig omkring och gurglade nöjt, han var hemma igen. Han tycker om hemmets lugna vrå.





Janni och Manfred utanför kyrkan under en av Signes kisspausar.

Idag har vi gjort absolut ingenting… inte sant men det känns så! Vi hade storslagna planera för dagen, lägga golv i en del av hallen/garderoben men så blev det inte. Stor förvåning (ironi) men vi hittade på saker att göra och att inte göra för att slippa ta tag i det vi måste göra.

Det vi däremot har gjort idag är att börja dagen med två besök. Ett ofrivilligt och ett frivilligt. Det ofrivilliga av Berit som fick rycka ut som chaufför åt Mathias som lämnade lånad buss på plats i stan detta innan klockan åtta. Blev en oväntad men trevlig frukost tillsammans här hemma. Straxt efter att Berit åkt kom Magnus förbi med 4 påsar fulla med barnkläder som en vän donerat till oss.

 Går att klicka på
Bild från affären och bild på Manfred och sin nyinförskaffade mjukisråtta (som jag inte kunde gå ifrån efter att ha klämt på den).

Dagen fortsatte med att storhandla och sedan med att baka mini muffins (vet att man inte får säga muffins då folk inte vet vad det är utan bara mins det nyinlärda ordet cupcakes).  Bakade mini fuffins (som Signe kallade dem)träning inför Manfreds dopfika. Har stora visioner för dessa små bakelser resultatet blev högst tvivelaktigt utseendemässigt men inte smakmässigt. För att citera Mathias något vassa kommentar ”de ser ut som blöta Mariekex doppade i smör… men goda var de!”. Tack för den du…


Mini fuffin och dl mått.

I går var vi inte ute något alls. Tråkig inregnad dag framför barnkanalen. Mathias spelade med Demon Seed på borggården i ösregn. Blåste in regn på honom, pedaler, gitarr och förstärkare under spelningen men han var nöjd när han kom hem. Idag är han iväg igen på en annan spelning. Jag är hemma med barnen och är avundsjuk… Manfred är gnällig för det kliar i munnen på honom och Signe är uttråkad över det tråkiga vädret. Vet inte hur jag ska roa dem och få dagen att gå… Men vi har varit ute en stund och gungat och cyklat trehjuling. Jag har roat mig med att sortera papper och hänga upp Signekonst på väggarna.

I tisdags var Manfred på BVC. Vågen stannade på 6045 g vilket är under hans egen kurva. Han fick sprutor som han fick lite feber av och blev smågrinig. Munnen kliar på honom och han har det jobbigt med de kommande tänderna. Han dreglar och kör med händer och leksaker långt ner i halsen tills han nästan kräks.

Idag blir Manfred tre månader, klockan 20.21 i kväll för att vara exakt. Under sina tre månader har Manfred visat att han är en glad kille som oftast är nöjd trots att han ligger i sin syster lä. Där i undantaget betraktar han lugnt världen och ler stort när någon har tid att prata med honom.

Men han har visat att han ogillar att åka bort. Han trivs bäst hemma och gillar inte förändringar, då kan även filbunken Manfred bli upprörd. Men här hemma är han en tålig liten kille som tappert står ut med höga ljud och klappar i tid och otid.

Manfreds senaste nytt är att han har fått tag i sina fötter. Det efter veckor av koncentrerat span och fumlande. Men nu har fötterna varit infångade i ett stadigt grepp. Idag hade de strumpor, vilket de inte brukar ha, det var konstigt!

Idag har mormor Inger varit här. Signe var överlycklig.

Den egentliga planen var att vi skulle gå tillsammans och besöka Signes nya dagis. Men vi fick inte komma dit på runtvisning utan besöket kommer ske på onsdag. Plan nummer ett föll i stöpen. Vi skaffade oss en plan två och skyndade iväg för att hinna med bussen in till stan. När bussen äntligen kom (efter att vi räddat en igelkott som låg och sov, var utslagen, vid vägkanten) stannade bussen bara för att berätta att det var fullt och vi fick inte åka med. Vi skaffade oss en plan nummer tre och gick till en lekplats i närheten och lekte. Det har blivit en hel del TV också...  och Signe har som vanligt härjat loss…  

Idag har vi varit ute och lekt i omgångar och däremellan har barnkanalen avbytt nya aktiviteten pussla. Signe har äntligen börjat leka själv, något hon inte gjorde förut. Dupplofigurerna är ute och åker bil, båt och flygplan tillsammans i en familjekonstellation ”det här är mamman” förklarar hon när bilen åker förbi. Idag testade vi att pussla igen och det gick riktigt bra! Har plockat runt hennes saker i rummet så att pusslen hamnar lättåtkomligt och mjukdjuren lite undanplockade. Sedan låg hon på mage och ritade på ritbrädan en stund. Kul att se henne leka själv och roligt att höra vilka figurer och situationer hon hittar på.

Dagen har spenderats på stan i karnevalsanda. Min far bjöd på lunch och fika och skämde bort barnen med presenter, Manfred med en larv och Signe med en ballong.

Vi hade promotat karusellerna sedan dagen innan men när biljetten väl var inhandlad av Berit blev plötsligt den tidigare roliga karusellen läskig. Signe vägrade åkta trotts trug och biljetten gavs bort till ett annat äldre och mindre trött barn.


Så härser man ut när man vägrar åka karusell...

Just nu är jag trött efter att ha nattat ett trött barn och är sur för att jag är trött och måste natta trötta sura barn. Känns orättvist (väldigt moget jag vet) att Mathias just nu är nere på stan med sina kompisar och sitter på någon restaurang… där det går att beställa in något… Hjälper föga att tänka på att det kan jag också göra om några månader. Några månader känns nämligen som lång tid när de kommande efterträder redan passerade månaders avsaknad av fest. Som sagt moget tänk jag vet.


Du och jag Manfred... och nya larven som var en hitt...

Nu har jag varit själv med barnen om dagarna under en (för Mathias) jobbvecka. Har gått bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Vi har mest underhållit oss med lekparker i närområden men i tisdags packade vi in oss i Sophies bil och åkte tillsammans med Sophie och hennes Liam till Emma och hennes Tilde och Lova.
I torsdags tog jag min in till stan med buss med Signe i vagnen och Manfred i bärsjal för att träffa Johanna och hennes Love och lilla Freja. Vi lekte i hamnen hela dagen, blev en skön dag med glass och lunch i solen. Idag har jag bara städat och Signe är sur och har kissat i soffan… igen!

Mathias är i Södertälje och spelar med Demon Seed på pretzeltown Festival som öppningsband.

 
Bild på mig och lilla trollungen Manfred i bärsjal och en suddig, brokig bild på Signe i vagnen under bussfärden in till stan.


Gnisslig Signe på gnisslig cykel!

Signes tolkning av ett ansikte… möjligtvist mitt.

Okej! Inser att det nog bara är jag som ser vad det är menat att föreställa och i min moderlighet blir imponerad. Men JAG ser att hon först ritat en cirkel om än en brokig sådan och sedan ritat dit två ögon, en mun och gett cirkeln hår. Detta ser jag dels för att ansiktet tillkom under konversation och dels (kanske mest) för att jag vill se det.

I helgen var vi i Läppe för att fira Johan som fyllde 30. Jeje var flitig piga hela veckan med eskalerande kakkrig. Bild på söta hemmafrun Jeje i kakbakar pose.



Signe och Hektor lekte fint tillsammans, vackra barnen.



Tvingade min mor att ta kort på mig och tvingade mig själv att stå kvar framför kameran.



Manfred på en filt i gräset. Fina och annars så glada pojken var den enda som var sur och tvär i idylliska Läppe. Han längtade hem och surade hela vistelsen. Väl hemma blev han glad igen.