KnackArt

I går så var vi ute med båten Anna hela dagen. Signe sov större delen av båtresan resan. Jag hade först lite svårt att veta var jag skulle göra av henne när vi kom i land. Solen stod högt och det fanns nästan ingen skugga. Tillsist så plockade Magnus fram en hängmatta som han hängde upp mellan två träd. Signe placerades i mjukliften, i hängmattan under myggnät. Sedan så sov hon... LÄNGE! Det såg ut som en fjärilspuppa. 

 Signe och jag 

Medan Signe sov så fick jag tid till att leka med min kamera. Jag fotade äckliga små djur. Har inget makroobjektiv men fick ändå helt oki bilder. Blev nöjd.

Lyckades fota en fjäril, dessa har ju en förmåga att vara svår fotade med denna kom och poserade som den lilla diva den såg ut att vara.     

 Bjäril

 Fluga

I går så var Inger på besök, hon ville träffa Signe som bara växer och växer. Signe är tjejen med koll och studerade noga mormor och bländade av ett jätte leende. Hon har börjat få en stadig nacke och orkar hålla upp sitt huvud ordentligt nu. Signe har även börjat stödja på sina knubbiga små ben när jag låter henne stå i mitt knä. Nu går det fort och det hade tydligen hänt mycket med Signe sedan Inger såg henne senast.

Men Signe har inte koll på alla sina kroppsdelar och även då hon lyckades greppa efter ett mjukisdjur och stoppa in detta i munnen så gör hennes händer lite som de vill. När hon är hungrig så suger hon på hela handen, det är bara det att handen pillar henne så långt bak i halsen att hon framkallar kräkreflex på sig själv. Det tycker hon inte om och ser riktigt besvärad ut medan hon pillar sig själv i halsen. Olydiga hand!

Vi gick på stan i går och Signe uppträdde som en liten reklam bebis. Men mot slutet av vår strapats så började hon bli trött och lite gnällig, man kan ju inte vara hur tålig som helst.

Båten visades upp av en entusiastisk Mathias och vi fikade hos Tomas som varit barnvakt åt Fanny undertiden vi knatat på stan.   

Tack mamma för sällskapet i går!

Vem kunde ana att det kan vara så ångest framkallande att skriva inbjudningskort.
Skammen kom från det fruktansvärd faktum att hela min och Mathias familj måste utsättas för min hemska handstil. Vissa av dem för första gången, andra påminnas av vidden av dess ryslighet. Så jag övade och övade på att skriva fint, paniken växte. Hur jag än plitade så kunde jag inte dölja hur illa jag skriver och det riktigt syntes hur jag försökte. Ansträngt, snett och vint.

Tillslut så kom jag på min räddning. Word!
På bara någon minut så hade jag valt teckensnitt och skrivit ut texten. Lite klipp och klistra senare så var det klart. Ångesten släppte och jag kunde helt utan skam skicka ut inbjudningskorten.

Hoppas att alla kan komma

Nu så har äntligen båten Anna puttrat in till Nyköping från Arkösund där hon legat hela vintern. En säl stack upp huvudet intill båten när de korsade bråviken i 6,5 knop. Fortare än så går inte stackars Anna. Bensinen tog slut lagom till att de la till vid bryggan.

I dag så har vi påbörjat städningen av Anna. Signe var med och lyftes ner i båten, hon invigde snabbt med ett blöjbyte. Jag tittade trött och något uttråkat på när Mathias klättrade omkring med en trasa i handen. Jag var uttråkad enda till jag fick en tvättsvamp och direktivet att skrubba båten på utsidan. Detta visade sig vara ett mer eller mindre omöjligt uppdrag då färgen är sträv för att man ska få bättre fäste med fötterna, problemet är att smutsen också får bättre fäste. Smutsen satt fast!

Bjöjbyte i båten

En något friskare människa skulle ge upp men maniska jag gnodde lyckligt bort mer och mer av skiten. Det är först nu jag känner mig road av båten, när jag vet att jag har hela sommaren på mig att gno bort smutts med en tvättsvamp. Jag är en vita tornadon, när jag sätter den sidan till...

Nu så har jag äntligen fått shoppa lite. Har införskaffat mig ett par nya Converse, inte för att jag egentligen behöver ett till par då det här blir mitt tredje par men jag kunde inte låta bli.

Jag har även hunnit med att köpa en ny klänning.

Dessutom så har jag tydligen, utan att förstå hur eller när, haft tid till att påbörja en ny virkning. Planen är att det ska bli en väska som är stor nog att rymma Signes attiraljer så som blöjor och klädombyte.

Planen med garnet var från början att de skulle bli en filt till Signe men i stället så blir de nu en väska till oss. Jag har virkat in filt rutorna som ett inslag i väskan. Vet inte hur pass snyggt jag egentligen tycker att det är, men jag kör på så får vi se hur slutresultatet blir. Det är i alla fall riktigt kul och avslappnande att ha något att pilla med även då det är frustrerande då jag en hel dag satt med virkningen framför mig utan att ha tid till att ta upp den. Signe håller mig sysselsatt.

Nu så har jag ringt och bokat tid för Signes dop och lokal för fikat.
Trollungen ska döpas på midsommardagen lagom i tid för litha. Känns riktigt bra !

Signe ligger och sover i mjukliften och i stället för att göra det smarta, att lägga mig och sova, så började jag rota lite smått i min garderob. Stör mig på att det är så rörigt och känner hur det kryper i mig när jag tänker på oredan. Men om jag nu börjar städa i den så kommer det resultera i en stor hög med saker som jag inte vet var jag ska göra av. Låter dem ligga kvar där de inte syns.

Hittade ett par byxor som jag inte kunnat ha sedan i somras. Jag har endast använt resårförsedda kjolar i flera månader så jag blängde misstänksamt på byxorna innan jag krängde mig in i dem... och de gick att knäppa. Jag kom i ett par byxor!

Långt in i garderoben så hängde mina jeans, dessa kom jag dock inte i. Måste ner mina sista fyra graviditetskilon innan de går att stänga.

Jag har med lycka kunnat avancera från kjolar med skummidutt midja tillbaka till mina små söta klänningar (i alla fall de klänningar som gör brösten disponibla).

Äntligen så får jag känna mig fin!

Jag vill ner på stan och införskaffa mig en massa nya kläder!

I dag så har jag plockat fram min Nikon och fångat Signe på bild. Knäppte av hur mycket bilder som helst, kan ju inte min kamera så hälften blev för mörka. Vill ju inte använda den inbyggda blixten. Använda min externa blixt som går att vinkla som jag fått av Mathias och till slut så lyckades jag få några bra bilder.  Signe är en mycket bra modell!

Vi har även hunnit med en promenad med Maria och hennes två små pojkar. Signe sov i vagnen under de tre timmar som vi var ute. vi gick förbi och tittade på deras nya hus, lite avis måste jag erkänna.   

I dag så är Signe en månad. Tiden har verkligen börjat röra sig annorlunda senan Signe kom. Denna månad känns som om den har varat för alltid. Vad gjorde vi innan Signe kom? Samtidigt så känns det som om tiden går läskigt fort, hon är redan en månad gammal! Stora tjejen!

Vi firade med att gå till BVC för vägning och mätning. Hon väger nu 4370 g och har växt från 51 till 55 cm. Hon är så fin!

(Katten väger dock fortfarande 200 g mer än Signe)

Vi kan skryta med att hon är en tjej med koll! Hon har kunnat fokusera blicken sedan hon var ca en vecka och nästan lika länge så har hon kunnat följa föremål med blicken. Och så ler hon tillbaka när man ler mot henne, det har hon gjort sedan hon var ca tre veckor. Hon är så fin när hon ler!

De senaste två veckorna så har allt varit helt hysteriskt. Allt på en och samma gång!

Hysterin inleddes med att kylskåpet gick sönder och Mathias och Berit spenderade en hel dag med att leta nytt. Veckan åtföljdes av att Mathias har repat och jobbat sent, han har haft en spelning och varit inne i studion hela helgen. Jag svarade med att fly till Läppe för att få lite hjälp och sällskap av min mor. Vi hade det jätte mysigt där ute och firade in våren. Väl hemma igen så fortsatte det smockfulla schemat som Mathias lever efter och i går så byttes bänkskivorna i köket, i dag så är det rep igen och på fredag så har de ytterligare en spelning.

Jag hoppas på att nästa vecka börjar gå i vanlig takt igen då jag är helt slut efter att ha haft Signe själv hela tiden. Inte för att Signe är jobbig i sig, hon är väldigt lätt att ha att göra med, men det blir jobbigt att inte få fem min för mig själv.

Mathias är lika trött han och skulle vilja vara hemma mer. Det är tur att detta tempo bara e tillfälligt!

Det är sådant som man inte kan förstå innan man har fått barn, hur skönt det är att få diska!