KnackArt

I mars så förväntas vårt lilla grodyngel att anlända. Vi har redan gått halva tiden och jag börjar bli tjock. Det sparkar och far runt inne i magen på mig och jag håller utkik efter att de även ska kännas utanpå magen så att Mathias också får känna.

Vi har redan varit på två ultraljud.

Det första gjordes i vecka tretton för att ta reda på vilken vecka jag var i och för att se efter hur många det var där inne. Allt var helt enligt planerna och det var ett litet yngel som simmande omkring.

Andra gången så gjordes det mer akut efter att jag hade ont i magen. Mathias var med och fick se sen bebis på skärmen för första gången. Allt var bra med ynglet!

Snart så är det dags för det stora ultraljudet, ska bli så kul att få titta på bebisen tillsammans under lite lugnare omständigheter.

Mathias och jag förbereder oss för den kommande bebisen på lite olika sätt.

Jag surfar graviditet och läser om fostrets utveckling och pratar ständigt om alla mina funderingar och söker efter namn på olika namn sidor.

Mathias surfar radhus, ny bil och båt, och då och då så kommer han med ett namn förslag.

De senaste veckorna så har han allt mer börjat koncentrera sig på båt. Jag som aldrig varit på sjön finner detta väldigt oroande och ser min framtid allt tydligare sittandes på någon kobbe i en myggsvärm utan toalett. Jag vill verkligen inte gräva hål!

Om det bara hade gällt mig och Mathias så hade jag nog inte varit så oroad men nästa sommar så kommer vi att ha ett litet spädbarn med oss. Det kan ju verkligen inte vara att göra det lätt för sig själv?

Men i går så tog sig Mathias surfande ut ur datorn och vi åkte och tittade på en båt. Det värsta är att jag inte kan sätta mig mot detta då jag plötsligt fattat varför han vill ha en båt. Så klart så har det med kompisar och 3,5or att göra men även för att han vill att hans barn ska få vara på sjön så som han var när han var lite.

Även då jag först inte kunde se hur detta hade något med bebisen att göra så ser jag nu att det har allt med bebisen att göra. Det är bara för mig att bita i hopp, stuva ner mig i den trånga, bensinluktande och högljudda båten tillsammans med Mathias och det nykläckta grodynglet och helt enkelt gilla läget. 

Movitz tid går åt till att gosa med oss, goset följs av en sovstund i antingen i vårat knä eller i sin transportbur/koja. Gosa gör han för att det är mysigt och för att matte och husse gillar det men sova gör han bara för att ladda sina lekbatterier. Han leker gärna med en papiljott eller en skramlande boll. Sedan så ska det ätas som följs av ett besök på lådan. Och så börjar hans lilla rutin om igen.

De inte fullt så charmiga dragen är:

• Vi måste torka honom i rumpan då han varit riktigt duktig på lådan.
• Han luktar, jag skulle kunna säga att han luktar illa med det vore lite taskigt så jag säger bra att han luktar...
• Lägenheten har bytt lukt, jag nämner inga namn men jag har en misstänkt.
• Han vill gärna gå på datorn. Detta gillar inte matte då han byter inställningar och skriver konstiga msn medelanden.
• Han leker med och äter på sladdar, lite oroväckande både för Movitz och för sladdarna.
• Lägenheten har gått från att kännas säker till att ha förvandlats till en dödsfälla. Det har blivit lite svårt att slappna av när alla saker plötsligt hoppar fram och ser hotfulla ut för en liten totalt orädd kattunge.

Kost sagt: Vi älskar honom!

I söndags så hämtade vi hem en liten kissunge från Hallsberg. Jag hade jobbat under dagen och befann mig alltså i Läppe. Mathias låg redan i startgroparna när jag kom hem från jobbet. Både jag och Mathias var väldigt nervösa när vi började bilfärden, man har ju aldrig någon aning om hur ett djur är och om man kommer passa tillsammans.  

Efter någon timme så var vi framme vid ett rött hus med vit brevlåda, allt stämde enligt vägbeskrivning som vi hade fått. på tomten så möts vi av hästar och hundar och när vi kommer in genom dörren så möttes vi av katter och barn. Fullrulle kan man säga. Och bland alla dessa djur och människor så låg en trygg liten kattunge tillsammans med sin kattbror och mamma. Han lyftes upp och presenterades för oss. Sedan så gick allt väldigt fort, han plockades upp och in i vår transportbur. Vi betalade de 125 kronorna och tackade så mycket och så plötsligt så fann vi oss själva utanför huset med en liten kattunge i en bur. Han tittade på oss och vi tittade på honom. In i bilen, följt av en rad hjärtekrossande jamningar från den förvirrade lilla killen i buren. Efter att hjälplöst tittat på när katten försökte gnaga sig ut ur buren så la jag min tröja över buren. Det dröjde inte länge innan kissen sov.

Under den ca två timmar långa bilresan hem så bestämdes namnet på det lilla livet. Det blev en Movitz.

Väl hemma så öppnade vi buren i hallen och Movitz knatade självsäkert ut och började undersöka allt i sin väg. Jag fånga upp honom och placerade honom på lådan. Duktiga kissen hade hållit sig hela bilfärden. Han fick mat som han glupskt åt upp och vi spenderade sedan kvällen med att titta på, prata om och underhålla kattungen. Bort mot tiotiden så somnade både jag och Movitz i soffan. Vi upptäckte att han ännu inte kan hoppa upp i sägen utan att han ger ifrån sig sitt hjärtekrossande pip när han vill bli upplyft. Han sov tillsammans med oss i sängen hela natten.