KnackArt

I söndags så hämtade vi hem en liten kissunge från Hallsberg. Jag hade jobbat under dagen och befann mig alltså i Läppe. Mathias låg redan i startgroparna när jag kom hem från jobbet. Både jag och Mathias var väldigt nervösa när vi började bilfärden, man har ju aldrig någon aning om hur ett djur är och om man kommer passa tillsammans.  

Efter någon timme så var vi framme vid ett rött hus med vit brevlåda, allt stämde enligt vägbeskrivning som vi hade fått. på tomten så möts vi av hästar och hundar och när vi kommer in genom dörren så möttes vi av katter och barn. Fullrulle kan man säga. Och bland alla dessa djur och människor så låg en trygg liten kattunge tillsammans med sin kattbror och mamma. Han lyftes upp och presenterades för oss. Sedan så gick allt väldigt fort, han plockades upp och in i vår transportbur. Vi betalade de 125 kronorna och tackade så mycket och så plötsligt så fann vi oss själva utanför huset med en liten kattunge i en bur. Han tittade på oss och vi tittade på honom. In i bilen, följt av en rad hjärtekrossande jamningar från den förvirrade lilla killen i buren. Efter att hjälplöst tittat på när katten försökte gnaga sig ut ur buren så la jag min tröja över buren. Det dröjde inte länge innan kissen sov.

Under den ca två timmar långa bilresan hem så bestämdes namnet på det lilla livet. Det blev en Movitz.

Väl hemma så öppnade vi buren i hallen och Movitz knatade självsäkert ut och började undersöka allt i sin väg. Jag fånga upp honom och placerade honom på lådan. Duktiga kissen hade hållit sig hela bilfärden. Han fick mat som han glupskt åt upp och vi spenderade sedan kvällen med att titta på, prata om och underhålla kattungen. Bort mot tiotiden så somnade både jag och Movitz i soffan. Vi upptäckte att han ännu inte kan hoppa upp i sägen utan att han ger ifrån sig sitt hjärtekrossande pip när han vill bli upplyft. Han sov tillsammans med oss i sängen hela natten.