KnackArt

I fjärran ser man den lilla röda grupp av hus där vi bor.

”Det här är anledningen till att jag inte vill gå på promenad med dig!” gnällde Mathias följt av ”Jaha, och där kommer bonden också…”

Under en promenad gjorde vi en mindre miss i orienteringen och vad vi upplevde som en snutt åker var i själva verket en lång snutt åker. Vi såg heltiden bron över till vår sida av ån och husen där vi bor, hur långt kan det va? Det visade sig att det kan va mycket långt…

Som två dyngbaggar plöjde vi fram med två tungstyrda vagnar vars hjul blev större och större för varige motvilligt varv de snurrade. Vi satt fast. ”Okej du får en ny vagn, överge den gamla, bara lämna den här” uppmanade Mathias hopplöst.

Jag hängde hysteriskt skrattande över vagnen och grät samtidigt som jag knep ihop benen för att inte kissa på mig. Blind av alla tårar och förlamad av skratt stod jag handlingsförlamad och sjönk ner i leran, fötterna liknade snöskor.

När vi stod där mitt på åker kom en traktor åkande. Den stannade långt i fjärran och en man klev ut, gick några meter och stannade och glodde på oss. Om han bestämt sig för att han var så sur på oss att han åkt ut till oss hade jag varit omöjligt att skälla på. Jag hade bara skrattat, gråtit och kissat på mig.

Vi gjorde ytterligare en miss i planering och försökte gena bara för att mötas av gyttja och breda diken. ”VI bär vagnen” krävde Mathias, jag vägrade och vi fick vända. Klättrandes över jordhögar kom vi äntligen till bron där vi träffade på andra promenerande människor, kul kände jag och försökte se naturlig ut med min lertäckta vagn och breda ”snöskor” på fötterna.

Äktenskapstest då vi inte blev osams utan bara höll på att skatta ihjäl oss. Vi enades om att det var värt det motionsmässigt och underhållningsmässigt men att vi inte tänker göra om det.

Fick spendera resten av dagen med att tvätta vagn, skor och kläder.

Signe var inte med, hon var lämnad på dagis därav två vagnar.

I helgen var vi i Läppe för att gå på julmarknad. Inger har, som varige år, arrangerat marknaden och självt ställt ut sina målade stenar. Som både arrangör och utställande konstnär hade hon mer än fullt upp. ”Ni klarar er väl själva?” frågade hon i ett maskerat, stressat påstående. Det gjorde vi och hade lugna dagar med barn och pudeln Fanny. På lördagen besökte vi julmarknaden och Signe fick träffa tomtemor som bjöd på godis och fiska fiskedamm. Utöver det har vi kastat sten i ploppviken och gått promenader.

Signe kastar sten i klädd nya overallen.







Vinteroverallen var mest för syns skull. Kallt var det inte! Signe plockade en prästkrage och tittade på lupiner och under en promenad blir vi omkörda av ett bi.

Det är inte lätt att vara lillebror till en Signe. Jag hade honom i mjukliften på golvet när jag diskade, när jag tittade till såg han ut såhär.

Idag, 11.11.11, blir Manfred 6 månader. Han är fortfarande en lugn liten kille med det är tydligt att åsikter börjar smyga sin in även hos honom. Han har mycket mer att säga numera och han blir jättarg om någon tar något ifrån honom. Med smakportioner går det inte alls, men han äter rån med smör på, majskrokar och igår sög han i sig 150 ml havrevälling. Vi har trugat med majsvälling tidigare men det var tydligen jätteäckligt. Signe är fortfarande lika stolt över sin bror och Manfred skrattar bara högt och hjärtligt om det är åt Signe. Åt oss ler han bara artigt när vi försöker göra oss till. Han kan vänd sig åt båda hållen och blir stadigare och stadigare men han sitter inte själv ännu, men vi övar på det.


Manfred äter majskrok.


Manfred hämtar syster på dagis.

Just nu finns reportage om, rankad lista av och recension om Mathias band Demon Seed i tidningarna Sweden Rock Magasine och Close-up magasine. Debutskivan Worldthrasher ligger ute på Spotify för den som vill lyssna.

Close-up skriver, och ger 6 av 10 möjliga:

Nyköpingsbandet korsbefruktar på fullängdsdebuten thrashmetal och hårdrock med en god proportion kralligt, lätt death´n´roll-minnande sväng. En allt om oftast lyckad fusion som kan få det att spritta rejält ända in i det hus av ben som står värd för moshande av det brutala slaget. Titelspåret ”Chamber of fools” och ”The coming” bjuder på lika övningar, där taggade thrashkrumbukter gör gemensam sak med ett påfallande ett groove, I ”Pain” vecklar sedan gänget ut en läcker melodislinga som omedelbart gör ett kraftfullt intryck. Skulle tro att demon-säden kan förädlas ytterligare om kvintetten ger större spelrum för det trubbiga gung som är det starkaste bärande fundamentet på denna första långkörare.

I Sweden Rock magasine fick de 7 av 10 möjliga.



www.myspace.com/demonseamen