KnackArt

Mathias har semester och jag njuter av att ha honom hemma hos oss.

Idag så åkte vi på utflykt till Gripsholms slott och var kulturella. Signe hängde i bärsjalen och tittade på alla tavlor med gubbar på och jag hittade äntligen det beryktade lejonet som står uppstoppat på slottet. Rysligare sak får man leta efter. Personen som än gång i tiden fick uppdraget att stoppa upp lejonet hade av förklarliga skäl lite svårt att återskapa ett realistiskt utseende på lejonet. Jag gissar att konservatorn var något desperat när han skarvade lejonets skinn med ekorreskin. Resultatet är högs tvivelaktigt, fabeldjur snarare än lejon.

Det senaste i Signes värld är att hon har fått mycket mer koll på sina händer. För ca en vecka sedan så märktes skillnaden i greppteknik och nu så ligger hon och pejlar in och sträcker sig efter allt i sin omgivning. Hon drar upp sin filt till munnen och suger på den så den blir alldeles blöt. Hon har även fått syn på sina fötter, dessa har hon dock inte lyckats få tag på... än.

I dag så införskaffade vi oss en amningspump. Den billigaste och simplaste pumpen från apoteket. Det är inte alltid som Signe gör sitt jobb och hjälper mig med läckande bröst, sprinkler system, kan vara bra att kunna pumpa ur.

Tänkte spara mjölken, sedan så åker Mathias på matning av larven. Jeje kläckte iden att spara mjölken i hjärtformade iskuber, så att Mathias kan vingla upp på natten och tina sig en kub efter behov. Ska bli så skönt att få sova en hel natt! Låter bra i teorin men vet inte om min matkupp kommer gå att genomföra i praktiken.

Nu så gäller det bara att få larven att ta flaskan, visade sig vara lättare sagt än gjort. Pumpade ur och tryckte in den nya nappflaskan i munnen. Signe bara tittade på mig med stora ögon och pratade på om ingenting. "Du ska suga på den"... "gaga gogo giiiii"... inget hände mer än att hon blev alldeles blöt av all mjölk som hamnade överallt utom i magen på ungen. Men så lätt ger jag inte upp när jag har en hel nattsömn inom räckhåll.

Ska fortsätta truga med flaskan... men det kommer väll sluta med att vi har hela frysen full av frusna mjölkhjärtan, fortsatta nattliga amningsstunder med en nöjd unge och en trött mamma.

I går så åkte Mathias, jag och Signe ut med båten Anna. Premiär för oss då vi inte hade med oss någon annan som hjälpte till med landstigning och förtöjning. Jag fick rollen som hopp i land kalle. Kände mig inte helt bekväm i rollen. Signe la vi i mjukliften på durken, hon fick helt enkelt göra som sin far gjorde när han var lite och va på sjön (gråta tyst för sig själv) mamma och pappa var upptagna av att inte gå på grund.

I land kom vi och skönt hade vi det i solen.

Efter en fin stund på kobben så packade vi ner oss i båten igen. Signe tittade vaket på Mathias som gjorde första försöket till att starta båten... den startade inte. Han försökte igen, inget hände. Jag stod på ön med förtöjningstampen i handen i gassande sol och Signe som börjat tröttna skrek högre och högre nere i båten. Mathias slet med veven till motorn och såg hetsigare och hetsigare ut.  Jag gick ombord igen och matade mitt sura barn medan jag funderade på vem man ringer och hur natten skulle bli i båten. I en timme höll han på med båten innan vi va iväg. Lite väl spännande hann det bli!

        
  
       

Fick ett mail av min mor som var fullt med gamla bilder från 70 och 80-talet.


Bild på mig från 1983. 
Ser vem Signe har ärvt trollunge looken av!

Och nog är det min näsa ungen har, oavsett vad Mathias försöker hävda.


Bild på mamma och pappa, 1982


Min fina mor, 1977

På midsommardagen så döptes Signe. Det var en storögd unge som bars in i kyrkan av faster/gudmor Ida, gudfar Michael gick bredvid. Signe tittade noga på prästen och på släkten som satt uppradade och tittade tillbaka. Hon tittade på psalmboken som hölls upp framför henne och hon lyssnade undrande på orgeln när den spelade psalmerna "I denna ljuva sommartid", "Trygga räkan" och "Den blomstertid nu kommer". Jag var stolt så jag höll på att spricka när jag tittade på den lilla nya människan som är min. Finast i världen!

Signe såg mer än kul ut när prästen hällde vatten på hennes huvud och hennes vattenkammade hår lockade sig och torkade till en ny lite fluffigare frilla. Hon sa inte ett ljud med studerade och begrundade allt som hände.

Solen tittade fram genom de tunga regnmoln som hängt över kyrkan då vi gick in. Solen sken när vi gick ut:.

Efteråt så var det fika och paketöppning. Hon fick många fina presenter. Som tur var så hade vi hjälp av Berit som både bakat och hjälpte till med lokalen. Ida, Mathias, Neta och Berit städade efter oss medan jag tog hand om min trötta trollunge som var helt slut efter dopet.

Tack för uppvaktningen av Signe på dopdagen.

I dag så var jag och Eva på ytterligare en fotorunda.
De äckliga bären från i vintras ersattes av äckliga små sommarbuggar.
Vi gick upp på kråkberget... konstigt, jag minns inte backen upp dit som SÅ jobbig!

Den nya klänningen har fördelen att jag kommer i den och den sitter snyggt men jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om den, antingen så är den söt eller också så är den lite ryslig...

Nu så har Signe varit på sin första fest. Mathias moster fyllde 50 och hans kusin tog studenten. Signe sov i bilden på vägen till Stockholm och fick mat innan vi gick in i festlokalen. Sedan så betedde hon sig som en liten rekalmbebis, skrek inte något utan tittade bara storögt på alla nya människor. Det var kul att visa upp henne. Hon skickades runt mellan sin farmor, faster, pappas moster och gammelmormor. Jag ville egentligen stjäla tillbaka henne, vet inte vad jag ska göra med mina armar när jag inte bär henne.

Signe satt i mitt knä medan vi fikade, jag undvek att dricka mitt varma te men åt enhänt tårta och smulade ner hennes hår med tårtsmulor. Jag ansåg att tårta var ofarligt för henne... tills jag lyckades skjuta iväg en tårtbit rakt på örat på ungen.

Vi åkte hem halv åtta. Då var Signe helt slut efter alla intryck. Hon sov hela kvällen och vaknade bara för att äta innan hon sov för natten. Duktiga unge!  

 Mobilbilder

För en massa år sedan så hittade min farmor två porslinsägg i en hemutförsäljning. Hon tog vara på dem och gav varsitt ägg till sina tvillingpojkar, min far fick alltså ett ägg. När jag sedan skulle döpas så fick jag pappas porslinsägg av farmor och nu när Signe föddes så kom pappa med mitt ägget och gav det till Signe. Nu så är det alltså Signes ägg. Lite kul hur det har vandrat och hur det alltid ges bort flera gånger. Ägget måste känna sig lite förvirrat vid det här laget.

Blev väldigt glad när pappa kom med ägget till Signe. Det passar en påskbebis som henne.

I tisdags så hade jag och Signe besök av Karin och Hektor. Hektor har blivit så stor, ser inte ut att vara någon storlekts skillnad mellan Hektor och Signe längre. Karin har matat på bra.

Vi gick en snabbis på stan och åt slibbig men god mat. Det tog Karin en timme att få i sig sin pizza. Hektor höll henne sysselsatt. Signe var vaken under måltiden och satt i mitt knä. Jag spillde som vanligt ner henne men min mat.

De flesta fläckar på hennes kläder är det jag som står för med mat spill men hon har blivit riktigt duktig på att dregla ner sig själv. Misstänker tänder, även då det är lite tidigt, det ser ut som om det kliar i munnen på henne för hon sitter hela tiden och pillar på sitt tandkött. Hela handen i munnen!    

Vi tog en massa kort på våra små larver.


Sötaste ungarna i världen


Lill prinsen

I torsdags så utmanade Karin och jag våran vardag och tog tåget ner till Norrköping. Karin hade ringt SJ två gånger och frågat om barnvagnarna men jag var ändå nervös över första tågresan med Signe och Hektor. Det gick smidigare än vad jag trodde, jag hittade Karin och kom lätt på tåget, det fanns mycket plats och Signe sov hela vägen.

 Rörig och suddig mobil ögonblicksbild.
Karin, Hektor och Signe på tåget.

Tillsammans med guiden och barnvagnsvakten Cissi så spenderade vi dagen på stan... spenderandes pengar.

Signe sov fram till lunch och höll mig som vanligt sysselsatt lagom till att jag skulle försökta äta den slibbiga McDonald's maten. (Kommer ta LÅNG tid innan jag äter där igen, inte gott alls!) Det var den kladdigaste måltiden jag ätit, Signe va lite små sur, henne bråkade jag med under bärschalen då jag tyckte att hon skulle äta och hon inte höll med. Karin satt och matade Hektor som helt ohämmad projektil spydde upp all mat rakt över Karin. Mysigt med barn och Donken.  

Trotts den väldigt kladdiga måltiden så hade vi en bra dag och jag är nöjd med mina inköp.

I söndags så träffade vi prästen som ska döpa Signe.

Vi gick igenom allt som ska sägas och jag fick chansen att ta upp vad som inte ska sägas. Det finns ett stycke som vi inte ville ha med som handlar om arvsynd. Jag kan inte låta någon prata om sådant i samband med min dotter.  Prästen sa att han själv brukar välja ett annat stycke men förklarade hur han tror att det stycket är menat. Det känns bra att det är han som ska döpa Signe.  

Vi fick med en psalmbok hem med uppdrag att välja tre som ska spelas på dopet. Det kommer bli två sommarpsalmer och kanske trygga räkan.

Det hela känns väldigt bra. Speciellt då vi har fått vara med och bestämma så pass mycket. 

Signe kommer vara så fin i sin blå dopklänning.  I den klänningen är både mamma och jag döpta (trotts att det egentligen är Bengts klänning).