KnackArt

I går så åkte Mathias, jag och Signe ut med båten Anna. Premiär för oss då vi inte hade med oss någon annan som hjälpte till med landstigning och förtöjning. Jag fick rollen som hopp i land kalle. Kände mig inte helt bekväm i rollen. Signe la vi i mjukliften på durken, hon fick helt enkelt göra som sin far gjorde när han var lite och va på sjön (gråta tyst för sig själv) mamma och pappa var upptagna av att inte gå på grund.

I land kom vi och skönt hade vi det i solen.

Efter en fin stund på kobben så packade vi ner oss i båten igen. Signe tittade vaket på Mathias som gjorde första försöket till att starta båten... den startade inte. Han försökte igen, inget hände. Jag stod på ön med förtöjningstampen i handen i gassande sol och Signe som börjat tröttna skrek högre och högre nere i båten. Mathias slet med veven till motorn och såg hetsigare och hetsigare ut.  Jag gick ombord igen och matade mitt sura barn medan jag funderade på vem man ringer och hur natten skulle bli i båten. I en timme höll han på med båten innan vi va iväg. Lite väl spännande hann det bli!