Dopsamtal
Idag har jag packat ned ett barn i vagnen och det andra i bärsjalen och åkt in till stan. Exotiskt med stadsbesök nu när vi bor på landet. Janni förbarmade sig över oss och följde med på en runda i affärer, bjöd på fika och följde med till kyrkan för att träffa prästen inför Manfreds dop. Inne i kyrkan iglade sig Signe tyst fast på Jannis höft. Så tyst som hon var då är hon knappt när hon sover.
Manfred var som vanligt tålig men när vi klev av bussen hemma igen då hade han tröttnat. Han skrek surt sista biten. Väl inne i hallen ställde jag ned mjuklift på golvet med vrålande Manfred och tog hand om Signe. Manfred tittade sig omkring och gurglade nöjt, han var hemma igen. Han tycker om hemmets lugna vrå.
Janni och Manfred utanför kyrkan under en av Signes kisspausar.
Fina Manfred =) Han blir bara större och större, ska bli skoj att träffas snart igen. Ser vi fram mot alla här hemma. Vi läste en bok igår och kom till en bild där två barn rider på en gris. Hektor sa genast att den ena var Hektor och jag frågade vem den andra var. - Signe, svarade han självklart =) Pöss
Freja är helt tvärtom, hon är mycket mer gnällig hemma och älskar att vara ute och ligga i vagnen eller bara vara. Borta är hon en liten ängel, snäll och säger ingenting medans hon kan gnälla i evigheter hemma, ofta tills man går ut.
Vilka sötnosar du har lyckats fånga på bild :)
