Min underliga mor ;)
Min mor kan vara en minst sagt obstinat varelse och den obstinata sidan i henne har hittat en ny hobby. Hon jagar nämligen granntanten. Och ja, detta är exakt lika konstigt som det låter.
Båda min mor och granntanten har varsin vit fluffig hund men granntanten måste vara mycket nervöst lagd för varige gång hon ser min mor tillsammans med vår vita stor pudel så springer granntanten och gömmer sig. Man kan ju tycka att min mor antingen skulle ignorera detta totalt eller möjligtvis vika undan så granntanten och den vita lilla fluffiga hunden kunde undkomma, men så är inte fallet.
Sist mamma, jag och pudeln var ute och gick så mötte vi det udda paret. Tanten med den fluffiga lilla hunden hade hamnat föra oss på trottoaren och vi lunkade slött efter. "Kom" väser mamma mig i örat. Jag tittar mig runtomkring för att försöka förstå vad upphetsningen beror på. Jag ser inget av det ovanliga. "Kom, vi går lite snabbare" väser mamma vidare. "Tanten springer snart" fortsätter hon att upplysa mig. Jag får syn på tanten och hunden framför oss som mycket riktigt har börjat öka takten.
En stor besvikelse när tanten med hunden på ett besvärande naturligt och planerat sätt försvinner ned åt höger på en parkering och försvinner mellan bilarna.
"Hon brukar springa" berättar min mor med en road stämma. (Ja mamma hon brukar springa för att du jagar henne med en förvuxen pudel som har för vana att stuttsa framm på bakbenen ;)Det är alltså sant och det är precis så konstigt som det låter, min mor jagar verkligen granntanten med den lilla fluffiga vita hunden.
Bättre jaktlycka nästa gång!
