KnackArt

Så var cirkusen igång igen. Telefontider till medicinmottagningen och bokning av läkarbesök. Jag ska bli uppringd klockan nio. Hoppas på att de vet vad min läkare heter för det vet inte jag. Har bytt så många gånger och den senaste har jag inte fördjupat mig i utan försökt att undvika. Kan utan att överdriva säga att han saknar socialkompetens och jag har börjat misstänka att hans läkarkunskaper ligger på samma nivå.

Som min mor säger, denna gång får jag inte ge mig fören de har hjälpt mig! Läkare har nämligen som vana att glömma bort den lilla detaljen. Det hela brukar gå till så att jag tillsist blir så pass dålig att jag inte orkar mer. Jag blir desperat och ringer och ber om hjälp, efter några veckor så går jag på läkartiden och berättar om min situation. Någon gång ibland så får jag genomgå någon typ av undersökning, blodprov är också populära. Efter lite jagande från min sida så brukar deras slutsats bestå av tomma oengagerade gissningar som resulterar i att jag går hem och väntar på nästa skov. Alternativt så får jag dunderstarka värktabletter som jag vägrar att ta för att jag anser att det är fel att ta sådana tabletter när de inte ens vet vad det är för fel på mig.

Efter några veckor, numera oftast månader, så börjar det om igen.

Jag har inte några stora förhoppningar på att det kommer att bli annorlunda denna gång. Att boka och stå ut med läkarbesök är det som frambringar de största ångest attackerna i min värld. Jag har lärt mig att leva med min sjukdom men att bli ignorerad, runt skuffad och förnedrad är något som jag inte lärt mig att leva med.

Vist det är möjligt att det är jag som gör något fel, jag lever inte under vanföreställningen att jag är någon lätt och medgörlig patient. Jag är väldigt sällan eftergiven. Men jag anser inte att jag förtjänar djupa suckningar ignorerande och trött ifrågasättande blickar och kommentarer som: "Vad bra att du inte får något sjukbidrag, då så kostar du i alla fall inte några pengar". Nej, jag kostade inte några pengar, jag var sjuk och pank och för trött för att driva min egen sak så min mor fick driva den åt mig.

Just nu så går jag i skola och har inte tid att vara sjuk!