Det är en mycket fin spis, den kan rengöra sig själv!
Under det senaste halvåret så har det skett flera små och stora förändringar av vår lägenhet. Vi har (med lite hjälp) satt upp listerna i datarummet, målat klart bakom en dörr, tapetserat om i hallen, målat om köksluckorna i köket och målat om i vardagsrummet.
Den senaste uppdateringen skedde nu i kväll då vi äntligen fick hem vår nya spis som Mathias noggrant valt ut under flera veckors letande. Han har surfat spisar till förbannelse och vi har tittat runt i olika varuhus efter den perfekta spisen. Tillsist så drog han i en kontakt genom en kompis som har en far som säljer spisar.
I kväll så anlände den.
Vilken lycka!
Vi fick spisen levererad av kompisens pappa som snällt nog kört hem den till oss. Vi packade upp spisen, bar in den och lurade med oss leverantören in. Något som han kanske ångrade. Efter nästan en timmes pillande så hade han och Mathias lyckats koppla in spisen. När jag hörde att vi blivit ensamma igen så gick jag nyfiket ut i köket (som jag undvikit för att inte vara i vägen för männens lågmälda resonerandes röster).
I köket så möts jag av en spis. En väldigt fin spis. Men en tio cm för hög spis som stack upp som en uppkäftig utomjording mellan diskbänken och en arbetsyta.
"Ehhh" ska det vara så där? Jag försökte mitt bästa för att inte explodera av ett nervöst sammanbrott. Mathias försvann in i badrummet och in i duschen och jag kunde riktigt höra vreden i en stum tystand som också den låst in sig i badrummet. Själv så närmade jag mig bristningsgränsen och vankade av och an pratandes för mig själv. "Vi får be honom komma tillbaka och hämta spisen!" En tanke som inte kändes allt för lockande då den var köpt genom vänner.
Så jag kastade mig på telefonen och ringde mamma. Jag kände hur min sammanhållning brast mer och mer desto närmare jag förklarade situationen för henne. Hon försökte lugna mig och sa allt det där som man ska säga. "Det ordnar sig." Jag var övertygad om att det inte skulle göra det.
"Men hur ser den ut annars då?" Frågade mamma.
"Ja, förutom att den är tio cm för hög och tio cm bör smal så ser den fin ut, det är en mycket fin spis... och den kan rengöra sig själv." Följt av ett asgarv.
Fortfarande hysteriskt fnittrandes så fotade jag spisen och skickade en bild på den till mamma. Jag hörde hur det plingade till i hennes mobil.
Ut ur badrummet så kom det nu en nyduschad men fortfarande sur Mathias. I telefonen hörde jag mamma börja prata om höj och sänkbara spisar, något som även Mathias nämnt. Men något som jag fortfarande inte trodde på.
Fram med manualen och tänka sig spisen gick att sänka.
Den fina självrengörandes spisen gick från utomjordning till legitimerad invånare i köket på bara någon minut
Tänk så bra det kan gå även när det ser så mörkt ut!
Den senaste uppdateringen skedde nu i kväll då vi äntligen fick hem vår nya spis som Mathias noggrant valt ut under flera veckors letande. Han har surfat spisar till förbannelse och vi har tittat runt i olika varuhus efter den perfekta spisen. Tillsist så drog han i en kontakt genom en kompis som har en far som säljer spisar.
I kväll så anlände den.
Vilken lycka!
Vi fick spisen levererad av kompisens pappa som snällt nog kört hem den till oss. Vi packade upp spisen, bar in den och lurade med oss leverantören in. Något som han kanske ångrade. Efter nästan en timmes pillande så hade han och Mathias lyckats koppla in spisen. När jag hörde att vi blivit ensamma igen så gick jag nyfiket ut i köket (som jag undvikit för att inte vara i vägen för männens lågmälda resonerandes röster).
I köket så möts jag av en spis. En väldigt fin spis. Men en tio cm för hög spis som stack upp som en uppkäftig utomjording mellan diskbänken och en arbetsyta.
"Ehhh" ska det vara så där? Jag försökte mitt bästa för att inte explodera av ett nervöst sammanbrott. Mathias försvann in i badrummet och in i duschen och jag kunde riktigt höra vreden i en stum tystand som också den låst in sig i badrummet. Själv så närmade jag mig bristningsgränsen och vankade av och an pratandes för mig själv. "Vi får be honom komma tillbaka och hämta spisen!" En tanke som inte kändes allt för lockande då den var köpt genom vänner.
Så jag kastade mig på telefonen och ringde mamma. Jag kände hur min sammanhållning brast mer och mer desto närmare jag förklarade situationen för henne. Hon försökte lugna mig och sa allt det där som man ska säga. "Det ordnar sig." Jag var övertygad om att det inte skulle göra det.
"Men hur ser den ut annars då?" Frågade mamma.
"Ja, förutom att den är tio cm för hög och tio cm bör smal så ser den fin ut, det är en mycket fin spis... och den kan rengöra sig själv." Följt av ett asgarv.
Fortfarande hysteriskt fnittrandes så fotade jag spisen och skickade en bild på den till mamma. Jag hörde hur det plingade till i hennes mobil.
Ut ur badrummet så kom det nu en nyduschad men fortfarande sur Mathias. I telefonen hörde jag mamma börja prata om höj och sänkbara spisar, något som även Mathias nämnt. Men något som jag fortfarande inte trodde på.
Fram med manualen och tänka sig spisen gick att sänka.
Den fina självrengörandes spisen gick från utomjordning till legitimerad invånare i köket på bara någon minut
Tänk så bra det kan gå även när det ser så mörkt ut!
Kommentarer
Trackback
