Dåligt sockersamvete?
Det går en blogglavin just nu bland mammabloggarna. Sammanstörtandet beror på uttalanden att ge eller att inte ge skräpmat till sina barn. Mammor rasar och det dåliga socker samvetet svallar över och spiller in i gästböcker.
Jag tycker att det har varit en intressant debatt att följa. Tror att de flesta skulle må bra av att rannsaka sig själv och skära ner på socker och fett, både till sig själva och till sina barn. Det är så mycket lättare att ge godis och skräpmat än att inte göra det.
Själv hade jag ambitionen att inte ge sött till Signe innan 1-2 års ålder. Detta bröts vi dock ganska så fort när vardagen smög sig på. Jag kan skylla på att det beror på att hon äter så lite och jag blir glad bara hon äter, även om det råkar vara pizza eller liknande men sanningen är att det även är kul att ge henne olika onyttiga smakupplevelser. Det vill säga att vi ger henne onyttigt för vår skull och inte för hennes, barn har inget behov av fika och liknande.
Jag måste hela tiden tänkta på att tagga ner. Det skadar inte att hon då och då får smaka en bit av en kaka eller lite glass. Jag är en ganska hysterisk och kontrollerande människa som nervöst vill göra allt rätt som mamma. Jag har neurotiskt haft salt förbud då små barns njurar inte kan bryta ner salt men jag har nyligen börjat släppa lite på den kontrollen och kan nu ge henne normalsaltat smör utan att känna mig ängslig.
Saft och läsk ligger på svartalistan. Hon kommer inte få dricka det än på länge!
Jag har fått inse att det finns mor och farföräldrar som inte delar min uppfattning om vad man inte ska ge till barn. Jag har fått tagit ett djupt andetag och påminna mig om att även då Signe är mitt barn så är hon även ett barnbarn och att mor och farföräldrar har rätt att ge något onyttigt om de vill. Det är inte det som sker då och då som skadar utan dåliga vanor i vardagen är det som är farligt.
Signe har tvingat mig att skaffa mig bättre matvanor. Jag äter uselt och har ingen bra relation till mat. Jag avskyr att laga mat då det bara skapar disk och skulle gärna äta ute varige dag om jag hade råd. Men nu när Signe är här måste jag laga mat och äta ordentligt, först för att jag var gravid, sedan för att jag ammade och nu för att föregå med ett gott exempel. Men det är svårt! Tur att vi är två och att Signe har sin far som gillar att laga mat. Han börjar till och med få ordning på mina matvanor.
Att ge sitt barn fett och socker behövde diskuteras och jag tror att desto argare gästboksspill desto större behov av att rannsaka sitt eget skräpintag.
