Frigiven av isen
I tisdags lyckades jag lura min mor till att kidnappa mig och barnet till Läppe. Inger är fortfarande en aning misstänksam mot mig och mina koppor, även då jag påstår att jag inte smittar längre.
Ser spetälsk ut, det gör lätt folk nervösa, är ute på landet och gömmer mig.
Här ute och det kallt och vädret är ogästvänligt ändå mår jag så mycket bättre av att vara här än att trampa runt i lägenheten och i stan. Klaustrofobi av vår lägenhet efter isolering av både barnets och mina koppor.
Uhhhh vad jag behöver få komma ut på landet och skogen och naturen och vattnet och alla ljuden och friska lukterna och alla äckliga små djur och läskiga stora djur.
Här dånar vattnet utanför fönstret, nyss frigivet av isen. Snöblandat regn ligger vågrät i den starka vinden som piskar in och kittlar magen på huset. I horisonten går Ö bältet in och ut genom dimman, det ljusnar lätt över sjön. Det är kallt.
