Det finaste
Idag har jag sett det finaste jag någonsin sett, när Signe träffade Manfred.
Mathias gick iväg och hämtade henne från dagis och Manfred och jag väntade hemma på dem. När dörren öppnades vinkade Signe lite blygt och förväntansfullt åt mig ute i trapphuset innan hon försiktigt gick in. Jag satte mig på en pall och lät henne komma fram. ”Titta lillebror” sa hon genast och klappade honom försiktigt på foten. Hon sken som en sol hela hon och hennes ansikte lös. Hon stod länge och tittade och klappade, tillsist gav hon honom en snorig dagispuss. Oundvikligt, denna unge kommer härdas på ett annat sätt en den överbeskyddade Signe gjorde första tiden.
Kvällen har vi spenderat hemma själva med lite hushållspyssel och med nya rutiner.
Tittat på bilder på nyfödda Signe. De är så lika varandra, syskonen. På vissa kort är det svårt att se vem som är vem. Och båda är mycket lika sin far... var det första jag tänkte när jag såg Manfred, en mini Mathias till.
Först Signe sedan Manfred.
Åhh vad fint, vilket underbart fina barn du har! Lilla Manfred är bara så bedårande, känslig som jag är numera så gråter jag just nu över hur liten och fin han är.
Mycket fint blev det i samma mening men det får du stå ut med!
Jag längtar så mycket efter våran lilla bebis nu, det enda som får mig att glädjas lite är att när Lillbebis kommer så kommer Manfred vara två månader och stor redan. Inte så mycket att glädjas åt men lite, haha.
Kram
Grattis till den 4e familjemedlemmen! Han är så fin! Grattis igen!
Kram
Gud så lika de är...och söta. kram
Åh SÅ fina de är Amanda!
Stort lycka till, kramar från
Karin, Hektors gudmor
