Lathet? skratt och småskvättande
Med tanke på all ledig tid vi har undrar vi vad vi egentligen gör om dagarna. Alla projekt försvinner i ett virrevarv av gälla skrik, småskvättande på toaletten (i tid och otid) och annan underhållning som Signe står för. Däremellan ska Manfred matas och vaggas. När båda barnen håller sig i skinnet inträder apati och jag och Mathias vräker oss trötta på soffan tillsammans med kolhydrater i olika former. Summerat betyder det att hus/inflyttningsprojekt, trotts ansträngning, förblir ofärdiga.
Förutom att göra ingenting så hasar vi omkring här hemma och pekar på allt vi borde göra.
Manfreds senaste nytt är att han skrattar. Första hesa skrattet kom förra helgen och då skrattade han åt sin mor som han ansåg vara konstig. Igår skattade han flera gånger åt Mathias och jag lyckades fånga det på film. Ett hest uppstött skratt som kommer långt nerifrån halsen. Han låter minst sagt konstig och Mathias undrade tyst för sig själv varför vi inte får normala barn.
Bild på glada Manfred som inte har napp utan giraff. Han kör med snuttefilt och suger på sina fingrar. Han försöker greppa efter det ena och andra och har fått span på sina fötter. Han kan dock inte kordinera rörelsen till att få tag på dem. Men motoriken mår bra av fingrandet på snuttefilten.
Signes toaträning går framåt. Hon har bara nattblöja och har åkt bil utan blöja och varit med i affärer några gånger och det har gått bra. Hon säger till när hon ska kissa och både gräs och toa duger bra. Men soffan har blivit utsatt för hennes missar senaste gången för några dagar sedan...
Bild på Signe i en av alla hennes otaliga klänningar och med handväskan i högsta hugg.
