Tack för maten!
Idag bjöd min far ut oss på en lunch på Tovastugan. Signe sprang omkring och pratade med alla människor och hälsade nya matgäster välkomna. Hon stiftade snabbt bekantskap med en något äldre pojke som försiktigt gav henne en puss och tog henne i handen. Sedan gick de omkring och höll varandra i handen, en liten lunchdate.
Signe berättade för en liten flicka och hennes mamma att ”Min mamma säger åt mig att äta… hela tiden!”.
När vi skulle åka därifrån pratade min far som vanligt och Mathias och jag lyssnade artigt. Det gjorde inte Signe. Hennes lilla gälla stämma lyckades avbryta med ett ”Morfar… Morfar! Sluta prata!”. Sedan grät hon när vi satt henne i bilen och morfar gått ”Vill säga tack för maten till morfar!” grät hon… Kan tilläggas att hon åt en halv portion med pankaka, glass, sylt och jordgubbar. Trevligt att se henne äta! För jag tjatar ju tydligen på henne om maten…
Bilder från dagens stund i trädgården. Lilla kotteliten är med på bild, vi har nämligen igelkottungar i slänten.
