Speciella människor får också ta körkort
I går så var det som sagt körkortsteori men ibland så har det varit något annat än bara lärarens prat och bildvisning som fångat min uppmärksamhet. Under andra lektionen jag var på så skedde det en sådan social situation när man inte tror sina ögon.
Lektionen börjar alltid med att man får säga sitt namn, inte en svår uppgift, tror att alla har varit med om den situationen. Läraren hade nästen gått bordet runt och alla hade sagt sina namn klart och tydligt när läraren sneglat på dem över glasögonkanten. Alla runt bordet kände till denna sociala kod, alla utom en, längst ned på kortsidan så satt det en kille. Hela tiden plippandes med sin mobil och totalt ointresserad av uppropet och när ögonen föll på honom så ignorerade han det. Läraren tog nu till ord då endast blicken inte fungerat. "Ditt namn?" frågade hon vänligt. Inget sar. Hon upprepade frågan en gång till, men fortfarande ingen reaktion alls. Killen bredvid petade till den ignorerande pilppande varelsen "Ö, hon frågar om ditt namn!" fortfarande inget svar. Killen med mobilen tittade inte upp. Alla andra satt och försökte bete sig som om detta var det mest naturliga i världen. Läraren gick igenom sin namnlista igen utan att hitta ett rest namn som skulle kunna vara mobilvarelsens. Uppropet hade inte gått vidare utan hade stannat där. Läraren slog blicken i honom igen "Jag heter Zlatan" sade den mobil plippande killen tillslut och tog ögonen från mobilen bara tillräckligt länge för att hinna glo tomt på läraren. Han spenderade den resterande delen av lektionen med sin mobil. Vad kul det känns att ha en sådan som honom på vägen!
Efter det så följde det några lugna lektioner men i går så var det en sådan där miss i den sociala koden igen.
Jag var så trött och de två timmarna av teori kändes som en halv evighet. Mitt engagemang att svara på frågor var väldigt lågt och jag klämde endast ur mig en förklaring till tre sekundersregeln, det var alls.
Min tid gick i stället åt till att lystna på, dels en människa som satt och gjorde lyssningsljud och fyllde i alla andnings pauser som läraren hade. Sådana där ljud som man ger ifrån sig när man samtalar med någon för att visa att man är engagerad och att man lyssnar. Så han satt där med sina, jaaa, mmmm, ja precis, jepp och jupp HELA lektionen igenom. väldigt nervprövande men samtidigt fascinerande, jag försökte räkna dem men de var för många i minuten för att kunna hålla koll på.
Jag satt även och funderade över en människa som hela tiden var tvungen att veta allt. Han är riktigt duktig och kommer att klara kortet lätt. Men lite speciell är han. Han svarade inte bara på lärarens frågor utan försökte även fylla i hennes egna berättelser ur sitt yrkesliv. Vissa av dessa historier kunde han då han har henne på körlektionerna också men jag var ganska så säker på att hon ville berätta dem själv.
Sådana saker kan man fundera och häpnas över på körteori!
