KnackArt

Just nu så sitter jag hemma hos Mathias och är lite lagom krasslig och halv döv. Vi var i Manchester över helgen och jag som bara älskar att flyga satt och log lyckligt och klappade händerna när vi lyfte, inte ett dugg nervös var jag... eller?
Den där lilla bagatellen att jag satt och hyperventilerade halva resan och grät vid minsta vibration eller motorljud det är inget som vi behöver tala högt om! Ont i öronen gjorde det också så jag och alla barn på planet satt och tjöt i kör. Men fasiken vad ont det gjorde, smärtan botade nästan min flygrädsla då döden började kännas som en välkommen flykt undan smärtan.