Vitapricksjukan
Ve och fasa jag kanske har halsfluss.
I måndags så lyckades jag dra på mig en viss krasslighet som raskt ledde till enorm självömkan. Gnäll och gnöl och utrop så som jag tror att jag har feber ljöd genom klassrummen och ner på stan då Erica släpade ut mig i kylan på en schoping runda. Jag lyckades dock myrlejona med Erica hem till mig och eftersom jag misstänkte att jag var sjukling så fick gästen själv servera sig te och leta rätt på kakorna i skafferiet. Sjuk kan jag vara men smitta ska jag inte. I och med att Erica gick hem så plockade jag fram febertermometern. Jag brukar alltid tror att jag har feber men jag brukar aldrig ha det så när termometern visade 38,5 så spred det sig ett galet leende på mina läppar. Men det visade sig raskt att det här med feber faktiskt inte var så kul och jag blev ännu mera sjukling och om möjligt ännu mera gnällig.
Jag stannade hemma i tisdags då jag insåg att det inte var en bra ide att gå till skolan med feber. Och en enorm uttråkning till tråtts så höll jag mig väldigt passiv. Det enda jag gjorde på hela dagen var att diska, vattna blommor, plocka undan tvätten, städa akvariet och spela TV-spel.
I går, onsdag, så bestämde jag mig för att trotsa den numera ofebriga sjukdomen och ta min numera väldigt ömma hals och gå till skolan.
Efter skolan så gick jag hem till mamma för att lämna hunden och passade där på att tvinga in henne i badrummet med en ficklampa för att belysa mig i halsen.
Ick, skrik, panik! Vita prick sjukan hade flyttat in. Misstänker halsfluss. Men en annan möjlighet är ju att min hals bara anser att det här med prickar är en snygg sak och endast har införskaffat sig dem för syns skull.
Bu, vill inte ha halsfluss, jag har verkligen inte tid just nu.
Så Karin, om du läser detta så kanske du förstår att det råder en viss tveksamhet om jag kan komma på din fest i helgen eller inte. Yyyy vill inte ha vita pricksjukan just nu.
Ska dock ringa till vårdcentralen och tvinga dem att pilla mig i halsen med en topps.
Bu för vita prickar.
