Terapi stickning
Egentligen så känner jag inte för att dela med mig av vad som hände förra veckan då jag finner det så fasansfullt. För det var fruktansvärt. Men om nu denna blogg ska ha någon som helt realitet och värklighetsanknytning till mig och mitt så måste jag erkänna vad som har hänt.
För 7 år sedan så gick jag ut gymnasiet med ett samlat betygsdokument. Vilket känns jobbigt att erkänna, men jag förbehåller mig rätten att skylla på yttre faktorer då jag mitt under gymnasietiden blev sjuk och var tvungen att sjukskrivas.
Efter några år så bestämde jag mig för att plugga upp mina betyd så jag gjorde så som man ska göra, jag pratade med en syokonsulent på komvux, jag visade mina betyg och bad om en uträkning på hur mycket som fattades. Syon kom fram till att det fattades 400 poäng vilket är ca 4 ämnen.
Efter det besöket så har jag läst upp 200 poäng. En av kurserna slet jag som ett djur med på kvällstid samtidigt jag läste konst på heltid och gick stolt ut med ett MVG.
Så när jag nu hörde av mig till syon på skolan så var det med den klara övertygelsen att det bara fattades 200 poäng från mitt gymnasiebetyg och att lätt skulle kunna läsa upp detta under sommaren. Men så var det tydligen inte. Det visade sig att kurser från gymnasiet inte får bli äldre än 8 år om man har ett samlat betygsdokument, om man har ett fullständigt betyg så gäller inte åtta års regeln, men den regeln gällde naturligtvis mig så jag fick sitta där och se på när kurs efter kurs ströks från mitt betyg.
Från att det fattades 200 poäng till att nästen hela betyget saknas. Det kändes som om alla dörrar runtomkring mig smälldes igen och att nyckeln till dem gömdes bakom paragrafer och byråkrati.
Vad ska jag nu ta mig till? Det är vad jag undrar. Utan högskolekompetens och med viljan att omskola mig, hur går man till väga då?
Nu så finns det så klart kryphål, ett sådan går genom folkhögskolan men även då det kryphålet känns stort och lätt promenerat så är jag inte intresserad av att läsa upp ämnen på deras sätt. Dessutom så innebär den vägen att jag måste gå till socialen och kräva pengar vilket jag verkligen inte känner för. Mitt självförtroende är tillräckligt sänkt redan som det är. Bara att hamna i den situationen att någon föreslår en sådan lösning känns förnedrande.
Dessutom så är jag arg!
Jag är jätte arg på att syokonsulenterna på komvux inte har berättat för mig om den där åtta års regeln. Hade de gjort det så hade jag fixat detta för länge sedan. Men nu så sitter jag här med ett struket betyg och noll CSN veckor kvar.
Jag är också arg på att det är olika regler för hur länge kunskap förväntas sitta kvar i huvudet på folk som har ett fullständigt betyg och för dem som inte har det. Varför skulle min kunskap sitta lösare än på någon annan?
Jag vill inte plugga längre. Jag vill ut i arbetslivet, det är bara den lilla haken att mitt icke befintliga betygs enda gällande skrift berättar för världen att jag läst omvårdnad. Vilket tydligen bara är meriterande för just omvårdnadsjobb. Jag har inte heller mycket till arbetslivserfarenhet att vifta med framför arbetsgivare och den erfarenheten jag har är inom omvårdnad. Ett område som jag desperat vill bort från.
Jag kan tycka att jag borde vara attraktiv på arbetsmarknaden efter att ha jobbat inom vården. Det borde kvalificera mig till nästan alla typer av service jobb men så är det tydligen inte
Något knäckande vecka, både nej från en massa arbetsgivare och så syon som tog ifrån mig mitt betyg. Det är ett under att jag står upp!
Med denna katastrof nära inpå mig och ett ständigt surrande i mina tankar, så åkte jag till Läppe i helgen med min mor, två pudlar och en stickning. Där kan man snacka om maniskt stickande. Så efter en helg med terapi stickning så är jag nu hemma igen med träningsverk i helt nyupptäckta sticknings muskler och ett inte fullt lika hysteriskt surr i huvudet.
