Födelsedagsfest, mage och kattbett
Mathias fyllde år i onsdags. Jag gjorde ett tappert försök att fira honom på hans dag genom att testa mig på att laga en ny maträtt. Misslyckades naturligtvis med matlagningen (även då inget brann) men artiga Mathias åt i tysthet utan att klaga allt för högt. Sedan så somnade jag ifrån honom vid nio tiden och han fick titta klart på sin film själv.
Men i lördags så festade vi till det, först med släkten som var här på fika och sedan med lite löst folk som ramlade hit på kvällen. Väldigt städad tillställning trotts den stora konsumtionen av alkohol. Nyktra jag blev allt tröttare och tröttare men slog nytt rekord i vakenhet och gick på ren vilja, vägrade somna.
För min del så blev det mycket bebisprat. Oundvikligt! Dels på grund av mig och dels på grund av att det verkar vara det enda som människor kan prata med mig om. Jag är helt enkelt en enda stor mage! Men det är kul att så många är engagerade och nyfikna.
Jag som alltid trott att jag skulle bita handen av alla dem som pillar på min mage har till min stora förvåning inga problem med att människor vill känna på den. Jag fattar grejen, den är med sin stora omkrets svår att missa och sticker ju uppkäftigt ut. Och att det ligger en människa där inne är ju lika lätt att slå sitt intellekt runt som att universum är oändligt. Det är helt enkelt fascinerande.
Kattakräket passade på att noga och utan att särbehandla någon bita sig egendom hela festen. De flesta fick dock skylla sig själva då de, trotts varningar från både mig och Mathias, fortsatte att plocka med honom och lyfta upp honom. Bort mot ett tiden så hittade jag honom sovandes i spjälsängen, då så hade han fått nog och förmodligen svimmat av utmattning och överstimulans. Men han var snäll och beskedlig hela nästa dag, tror att han mår bra av att bli ordentligt trött. Vi mår i alla fall bra av att han är det och att han då håller sina tänder för sig själv.
