I väntan på kläckning
I tisdags, den 24 mars, så skulle ynglet ha kommit... om hon velat vara punktlig vill säga. Det ville hon inte! Hon tar inte någon vidare notis som hur många det är som väntar på henne och låter sig inte stressas bara för att telen går varm.
Förmodligen så har hon hållit sig kvar i magen på grund av min megaförkylning som härjat fritt under den senaste veckan. Det gjorde hon rätt i för jag skulle inte ha orkat med någon förlossning så emmlig som jag va.
Men nu när jag vaknat upp ur mina förkylningsdimmor så har jag börjat känna den där otåliga väntan på förlossningen igen. Dock med en större nervositet än innan då jag stöddigt annonserade ut att jag inte ville ha någon medicinsk smärtlindring. Jag vet inte hur pass realistiskt den inställningen är men jag skulle gärna vilja ha tillbaka min energi och bli så där stöddig igen.
Jag har inga känningar av att förlossningen skulle vara nära och just nu så känns det som om det kommer bli en april unge.
