Min naturliga biotop, soffan!
I går så var Mathias på fest, jag kände inte för att följa med. Skalbaggar på rygg passar bättre i sin naturliga miljö, i soffan tittandes på melodifestivalen. Från min soffa så når jag både tv-kontrollen, telen och den gravidanpassade blomsprutan som med sin trimmade räckvidd kan spruta ner katten då han hänger i högtalarna. Jag behöver alltså inte röra mig så mycket.
Så där satt jag i min naturliga biotop, ensam! Så jag ringde till Läppe och fick prata med både mor och mostrar samtidigt som jag messade lite med Marre som även hon var på fest.
Tar detta tillfälle och gör något så exklusivt som att kommentera melodifestivalen, det är jag nog helt ensam om att göra i min blogg. Kortar ner min kommentar till den väldigt unika meningen "fel låt vann!" (För närmare kommentarer så kan ni läsa vilken annan blogg som helst, där hittar ni den resterade delen av mina originella åsikter.)
Den mest frustrerade delen av min uttråkning försvann i fredags när jag fick jackpott på ett tele samtal och lyckades myrlejona till mig både Erica och Jannis sällskap. Vilken lycka!
Det är många som väntar på att ynglet ska komma. Men hon verkar inte känna någon press för det och tycks vilja ligga kvar i min mage länge till. Just nu så känns det som om förlossningen aldrig ska komma igång, som om det är långt borta och inte kommer att hända. När jag pratar med andra så tycker de att förlossningen verkar läskig och de säger saker som slutar med usch och fy. Personligen så har jag passerat usch och fy stadiet och gått in i "kan det inte hända snart" stadiet. Jag är inte nervös utan bara otålig. Smart fixat av naturen som segar ut väntan så länge att gravida inte orkar vara nervösa så här inför slutspurten.
