Improvisation och kreativa fel
Jag sitter och stickar. Förstår inte själv hur jag har tid med det men det gäller att passa på varige tillfälle som ges. Signe sover och Mathias är på rep.
Projektet är tröja åt frallan Harry. På en lapp har jag alla hans mått nedskrivna och tillsammans med en diffus vision stickar jag varige maska med mycket eftertanke. Trotts all planering så har jag stickat den för lång över ryggen… Jag har ingen aning om vad jag håller på med! Hur ser hunden ut i kroppen? Var ska jag placera hålen för benen och hur får jag till tröjan över bringan? Hunden befinner sig 10 mil bort och jag har alltså inte någon möjlighet att prova min skapelse på honom utan måste sticka färdigt innan jag vet om den kommer passa eller inte… sneglar på katten och undrar hur han skulle klä i tröjjan.
Jag har ett annat projekt på gång samtidigt. Jag virkar en snigel åt min Snigel. Inte heller snigeln har någon tydlig plan utan jag gör som vanligt allt på känn.
Det är så jag jobbar. Gör först och tänker sen och anpassar mig efter de fel jag gjort. Väver in skavankerna i konstruktionen och lossas att jag var så kreativ i min ursprungliga vision.
Även då det här med tydliga riktlinjer inte är min grej så saknar jag en ritning till min frallakofta! 
Signe testar att ha det virkade snigelskalet som mössa.
