Stort misslyckande!

Signe sov i egen säng till halv två då hon vaknade och ropade på mig. Jag var SÅ trött och låg kvar i min säng och lossades sova. Så låg jag några minuter och lyssnade på hur Signe blev argare och argare. Mathias rörde inte en fena utan låg medvetslös och sov sig igenom Signes eskalerande tjut. Tillsist insåg jag att jag inte kommer undan, ungen kommer inte tystna av sig själv och Mathias kommer inte ta henne. Jag hämtade arga Signe till vår säng och la mig till rätta. Kattungen Signe letade nöjt rätt på bröstet och så somnade vi.

Skyller på att vi var trötta och lovar mig själv att göra ett nytt försök inatt. Tröstar min misslykade känsla med att vi sov jätte skönt. 

Tack Johanna och Karin för peppning det behöver vi!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0