Några Signe citat
Mini Haj
Våren 2011 straxt innan Signe fyllde två år flyttade lossats kompisen Mini Haj in hos oss. Mini Haj och Signe hade ett lite stormigt förhållande. Mini Haj var läskig samtidigt som Signe prompt skulle ha med honom överallt. Han tycktes bo blad kuddarna i soffan och kom fram då och då och nöp henne i tårna. Ibland skrek han då skällde hon ut honom ”Mini Haj, var tyst!” befallde hon. Han tog hennes saker också, det gillade hon inte. En dag hade Mini Haj tagit Signes klocka. Det var nu sommar och vi hade flyttat in i huset. Mathias och jag var föräldralediga och bestämmde samma dag som klockstölden att vi skulle åka till Kolmårdens akvariet och titta på hajar. Visa Signe pappa haj som vi sa. Sagt och gjort barnen packades i bilen och vi spenderade dagen med att titta på fiskar och reptiler. När vi tittade på ”pappa haj” ville Signe att hennes pappa skulle hålla henne i famnen. På vägen ut köpte jag en mjukishaj till henne. Det första Signe gjorde när vi kom ut på parkeringen var att ta mjukishajen i ett stadigt grepp, titta den djupt in i ögonen och fråga ”Mini Haj var är min klocka!?”
Gonda Fen
Straxt efter att jag köpt mjukishajen började Mini Haj försvinna och Gonda Fen göra intrång. Gonda Fen hette Gonda i några veckor under sommaren 2011 innan hon fick hete Goda Fen. Goda fen är fortfarande med nästan dagligen 2012. Goda Fen och Signe har ett lite mer lättsamt förhållande. De håller hand med varandra och Signe hjälper Goda Fen med saker som att ta på skor och liknade. Signe matar även Goda Fen. En gång, sommaren 2011, skällde Signe ut Goda Fen efter noter och sa åt henne att tugga, tugga, tugga! Rysligt för mig att höra hur jag själv låtit under en matstund med Signe. Signe tog ut allt på Goda Fen som hetsades att äta och tugga ordentligt!
Inger, Signe och Goda Fen var i lekparken en sommar dag 2011. Straxt kom fler barn och Signe var noga med att dels presentera Goda Fen för grannarna samt hålla rätt på den lilla osynliga Fen så ingen satte sig på henne när hon gungade. När Goda Fen skulle visas upp för oförstående stirrande grannbarn sprang Signe och hämtade Fen från den plats hon senast lämnades på.
Även jag blir inblandad i Goda Fen och hennes uppfostran. Signe polis håller koll på Fen och ibland måste hon sägas åt på skarpen. Då får jag rycka in och säga saker som ”Goda Fen inte hoppa i soffan!!!”. Ibland kan jag dra nytta av Fen och få Signe att göra som jag vill som att ta på Signe skorna eller hota med att om inte Signe äter sin mat kanske Goda Fen tar den.
Mellan mini haj och den goda fen dök några mer kortlivade lotsas kompisar upp som flickan Ella som bodde i toaletten under några dagar då vi hade toa träning.
När jag skulle fylla år 2011 frågade Mathias vad Signe tyckte att jag skulle få. En stövel svarade Signe och Mini Haj. Kanske var där Mini Haj försvann.
Ibland har Signe diverse djur som hon leker med, ofta möss och katter.
Presenter
Signe ger bort presenter. Varige kväll när hon ska sova ger hon bort en osynlig present som ska öppnas. Det vanligaste man finner inuti är spargrisar som jag alltid tackar hjärtligt för. Andra favoriter är godis men det kan vara vad som helst i paketen. En gång fick jag en uggla.
Mormors magiska fågelbok
Hos Mormor Inger finns en fågelbok där man kan titta på bilder samtidigt som man kan lyssna på fågelns ljud. Signe älskar den boken och kallar hägern för högern. Hon har lärt sig ganska många fåglar. Här om dagen (vintern 2012) härmade hon det speciella ljudet en Rördrom gör och så sa hon ”Så låter den, Rördromen”.
Signe sa en dag ”lillebror är en liten knipa”. Knipa är också en fågel hon lärt sig i mormors bok. Hon frågade mig hur Knipor låter, det viste inte jag. Några veckor senare åkte vi till Läppe och där finns den magiska fågelboken. Den skulle genast läsas. ”Jag vill titta på den som speglar sig i vattnet” Inger gjorde sitt bästa för att hitta rätt fågel som speglade sig i vattnet. ”Nej, inte den. Den är grön här!” och så visade hon på huvudet och halsen på sig själv. Jasså en and sa Inger och bläddrade fram till änder som är gröna på huvudet. ”Nej inte en sådan! skrek Signe med en tår i ögat. Plötsligt slogs Knipan upp och den hade grönt huvud och speglade sig i vattnet. Det var knipan hon menade. Hon hade alltså full koll på hur en knipa såg ut och äntligen fick hon höra hur en knipa låter.
